Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 46. Den 12 Augusti 1906 - Herman Ekelund - Kontrollanterna öfver svensk-norska gränsbefästningarnes nedläggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMAN EKELUND.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
En af Jönköpings stads mest representativa och
uppburna personligheter, disponenten Herman
Ekelund i Jönköping, chef för Sahlströmska fabrikerna
därstädes, fyllde den 1 aug 50 år och H. 8 D. har i
anledning däraf velat införlifva hans bild i sitt
porträttgalleri jämte en kortfattad täxt till densamma.
Herman Ekelund började sin bana som militär
och blef 1878 officer vid Jönköpings regemente men
lämnade redan efter några år den militära banan för
att kunna tielt ägna sina rika krafter åt industrien.
Han öfvert’g nu chefskapet för den då ganska
obetydliga men med framsynt blick anlagda fabrik, som
1834 grundlagts af fabrikör Sahlström i Jönköping.
Fabriken bedref vid Ekelunds inträde i densamma
färgeri samt en liten spinneri- och väfverirörelse med
ett fåtal arbetare. Sedan Herman Ekelund fått rodret
i sin hand började emellertid ett nytt lif för
densamma och den har sedan stadigt under hans erfarna
hand gått framåt och sysselsätter i närvarande stund
bortåt ett halft tusental arbetare med en tillverkning
på omkring 2 m ljoner kronor årligen. Fabrikens
hufvuduppgift är att af den utmärkta råvara, som vi
äga i vår svenska fårull, tillverka för vårt klimat
lämpliga och starka garner och väfnader.
Bakom en så stor yttre utveckling finnes helt
naturligt ett omtänksamt, energiskt och framsynt
arbete — och de som sett Herman Ekelund i sitt yrke
känna nogsamt, att han icke sparat sig för att föra
framåt den industri, för hvilken nan nu i snart ett
fjärdedels sekel stått i spetsen.
Genom ett flertal studieresor har han utvecklat
den fackkunskap, som med så lyckligt resultat
kommit svensk industri till godo. Nämnas bör i detta
sammanhang den omtänksamhet, som
han alltid lagt i dagen gent emot
arbetarepersonalen, ett konsekvent utslag af den
medkänsla och omsorg för de små i
samhället, som i så hög grad karaktäriserar
Herman Ekelunds personlighet.
Ett utmärkande drag för honom är
icke minst hans frisinnade och vida blick
för våra sociala förhållanden och
därmed samhöriga företeelser och detta drag
trädet ständigt fram i hans icke
obetydliga författarskap och kommunala
verksamhet.
Att här uppräkna alla de uppdrag
och företag af allmän och kommunal art,
för hvilka hans mångsidiga begåfning
och outtröttliga arbetskraft tagits i
anspråk är ju icke meningen. Sedan E.
redan tidigt af Jöi köpings samhälle
invalts i dess stadsfullmäktige, och hvars
vice ordförande han under en del år var,
tillrördes staden en själfstä idig
personlighet samt en uppslagsrik och vältalig
förespråkare för allt, som var ägnadt att
tillgodose samhällets utveckling och de
smås intressen. Tillkomsten af
Jönköpings kolonial-trädgårdar och af dess
modärna renhållningsväsen är bland
annat ytterst hans ^erk. Att han icke kommit
att tillhöra vår lagstiftande församling
har berott endast på honom själf, då han
upprepade gånger på grund af bristande
tid afböjt detta förtroendeuppdrag. Af
samma skäl — nämligen för att fullt
kunna ägna sig åt den sin man helt
kräfvande industriella verksamheten —
lämnade E. för ett par år sedan under
allmänt beklagande alla sina
förtroendeuppdrag.
Vid sidan af sin verksamhet har E.
äfven fått tillfälle till ett ingalunda
obe-ydligt författarskap. Vi erinra om de
många uppsatser som från hans pänna influtit i
dags-prässen och en del andra arbeten vanligen bt
handlande politiska, sociala eller nationalekonomiska
frågor och präglade af sakkännedom och idérikedom. I
"När kriget kom" häfdar han med styrka betydelsen
af härens moraliska halt och nödvändigheten af
mannens i ledet mera själfständiga och handlingsfria
uppträdande, när tillfället under ett krig så kräfver. I "I
dagbräckningen" framträder starkt författarens varma
sympati för arbetarne och deras förhållanden samt
hans deciderade r.ykterhetsvänlighet.
Att här sluta utan att hafva omnämnt E:s
outtröttliga verksamhet inom vår torfindistri skulle vara
orätt, då man betänker att han på torfproblemets
lösning offrat så mycket arbete och för detta stora
fosterländska mål icke sparat vare sig tid eller pängar.
Oct skulle man få döma af de betydelsefulla och
praktiska resultat, hvartill han nu synes kommit i
denna för hela vårt land så viktiga fråga, torde för
visso den tid icke vara långt borta, då vi ur våra
mäktiga mossar kunna framställa ett bränsle som kan
upptaga konkurrensen med det utländska stenkolet.
Att denna fråga snart må kunna föras till ett lyckligt
slut måste ligga hvarje fosterlandsälskande man varmt
o.-n hjärtat.
En ideellt anlagd personlighet är Herman
Ekelund icke desto mindre i besittning af en praktisk
blick på tingen, och äfven om hans mån^a uppslag
och idéer icke alltid blifvit genomförda, så låter han
sig dock aldi ig förtröttas och liksom han hittills
bringat många viktiga frågor till en lycklig lösning, så
skall han ock säkerligen föra de stora idéer hvarmed
han nu umgås, till seger.
Foto. Hartmann, (!bq kom, n™* w/vr^m
KONTROLLANTERNA ÖFVER SVENSK-NORSKA
GRÄNSBEFÄSTNIN-GARNES NEDLÄGGANDE. Stående från vänster öfverstarne Blaim, Schött
och Snyders; sittande kapt. Stålhane.
Till utöfvandet af kontrollen öfver nedläggandet af
befästningarne på svensk-norska gränsen har af svenska regeringen utsetts
öfversten i österrikiska genistaben Blaim och af norska regeringen
tyska ingeniöröfversten Schött, hvilka jämlikt art. 5 i konventionen
mellan Sverige och Norge angående neutral zon etc., valt tredje
ledamot i kommissionen, nämligen en ingeniörofficer ur nederländska
armén, och har nederländska regeringen på härom framställd
diplomatisk begäran utsett befälhafvaren för ingeniörkåren i Utrecht öfverste
Snyders. — De trenne officerarne ha på resan till Norge sammanträffat
i Göteborg. Svensk adj. hos öfverste Blaim är kapten Stålhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
