Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47. Den 19 Augusti 1906 - Kristina Nilsson, Grefvinna Casa Miranda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA NILSSON, GREFVINNA CASA MIRANDA.
ETT 50-ÅRSJUBILEUM.
Vid sommarmarknaden i
Ljungby köping för i år ett halft århun
drade sedan sutto några herrar till
bords i gästgifvaregårdens stora
sal. Under måltidens lopp inträdde
i salen en pigg trettonårs flicka af
de vandrande musikanternas släkt,
stämde sin fiol och frågade utan
allt för mycken blyghet om
herrarne tilläte henne att sjunga en
visa till deras förnöjelse.
Kanske utan att ens afvakta den
äskade tillåtelsen stämde hon upp.
Det var en förvånande klar och
ren stämma och särskildt en af
åhörarne lyssnade med stor
öfverraskning. Denne var
häradshöfding Fredrik Tornérhjelm.
Sedan fiolen och sången tystnat
vinkade han barfota-artisten till sig.
Hon tittade orädd och
spjufverak-tigt på honom. Du är för god att
gå omkring och sjunga på
marknader, sade han. Om du vill skall jag hjälpa dig till
något annat och bättre.
Ja, icke var ett sådant tillbud att afslå. Ögonen
lyste till af ifver utan att skalken slocknade. Det
andra och bättre var ju något ovisst och underbart, just
en sådan plötsligt lockande äfventyrsstig som ett
sjungande vandrarebarn är ute för att finna. Gud vet
om det icke var med knapp nöd som respekten för
de fina herrarna afhöll henne från att hjula på stället
af förtjusning — i det konststycket hade hon mången
gång förr skaffat sig utlopp för sin öfversvallande
lifsglädje.
Men så kom eftertanken att snegla åt torpet där
föräldrarna sutto i fattigdom — dem var det ju hon
var ute för att hjälpa. Och så neg lilla Kristina en
knix i stället för att hjula och sade nej tack och gick
ut och stämde fiolen och sjöng sin allra gladaste visa för
en hop trögmånsar till bondpojkar, som sedan de en-
Kfter fotografi. Klichfs Bengt Silfversparre.
LJUNGBY GÄSTGIFVAREGÅRD, där Kristina Nilsson som 13 års flicka blef uppmärksammad.
Klir\f: Bengt Silfversparre
SNUGGE, Kristina Nilssons barndomshem.
gång blifvit upptinade till gengäld trakterade med
körsbär så mycket hon ville ha — och det var nog
inte så litet.
För innerligt väl att hon gjorde som hon gjorde.
Ty detta besök i Ljungby blef allt igenom lika lyckadt
som början varit. Ja, resultatet var så glänsande, att
hon — till ovärderlig lättnad för kommande
vandraremödor — när slantarne hopräknades fann sig ha råd
att för första gången i sitt lif lägga sig till med
något som dittills endast varit ett aflägset längtans mål
— ett par skor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
