Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47. Den 19 Augusti 1906 - Örlogsflottans kyrkogård. Af Tor Stene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRLOGSFLOTTANS KYRKOGÅRD.
Följ mig här in mellan pelarna under det åldriga
hvalfvet!
Tveksamt går du genom den långa dunkla porten,
där du framvisar din inpasseringssedel för den
myndige polisvakten, och utkommen på andra sidan
träder du på för obehöriga fridlyst mark — det gamla
örlogsvarfvet på Wittus Anderssons ö
På närmare håll ser du nu det virrvarr af skrof,
skorstenar, master och spiror, du förut sett endast på
afstånd, från sjön eller från staden. Du går fram
öfver vindbryggan och ut på bron, där de höga
skrofven sedan segeltidens dagar gnissla med sina
förtöjningar. Här och hvar "förfångade" af ett eller
annat mer eller mindre modärnt pansarfartyg, som af
någon anledning ej fått deltaga i årets öfningar, bilda
de gamla timrade skeppen högtidligt häck, där du
nu går.
Du nalkas repslagareverkstaden och följer dess
tusen fot långa bana ut mot väster, förbi de gamla
virkesskjulen, där i forna dagar upplagts på tork
ofantliga kvantiteter af dyrbart ektimmer, mahognyplankor
och teakvirke att sedermera användas till
bordläggningar och inredning i stora, tunga linieskepp eller
snällseglande fregatter. Då du gått förbi gamla dockan,
stannar du framför den höga mur, som omgärdar och
likt en klostermur tycks mot den yttre världen vilja
skydda detta lilla hörn af varfvet.
Du anar att här innanför, bakom de gråa
stenarna, som skymta mellan murgrönslingornas uppiga
grönska, är något särskildt, en liten vrå, som i stilla
frid gömmer sig för det dagliga springet och den
ständiga iden ute på varfvet. Du känner en fläkt af
något föråldradt slå emot dig, något som ej hör samman
med ångkranar och elektriska vinschar. Med
nyfikenhet i sinnet träder du innanför muren och med
undran ser du dig omkring — du befinner dig på
"örlogsflottans kyrkogård".
Innanför den gamla grönklädda stenmuren, som
skyddande reser sig mot landsidan, gifva dig de
ny-krattade gångarna mellan välskötta gräsmattor och
omsorgsfullt klippta buskar intrycket af en fint putsad
gammal klosterpark. At sjösidan är planterad en
sy-rénhäck. Då vinden från sjön sätter dess grenar i
sakta svajning, skymtar här och där det vida,
blånande hafvet fram.
Representanten för det så att säga personliga hos
de gamla örlogsskeppen, hvilken därför också mest
band sjömannens hjärta och af honom älskades nästan
som ett lefvande väsen, var galionsbilden i förstäfven.
ÖRLOGSFLOTTANS KYRKOGÅRD I KARLSKRONA.
Då skeppen tjänat ut sin tid, då masken och
fiendens kulor beröfvat dem dess ungdoms smidighet
och styrka och gjort dem för skröpliga att längre trotsa
hafvets stormar och skrofven måste slopas, bevarades
dock alltid skeppets galionsbild. De timrade
örlogsmännen med den stora vackra segelriggen hafva dock
under utvecklingens gång fått träda tillbaka för
nutidens pansarfartyg, och ett och ett försvinna de,
lämnande i flottans häfder minnen från sjömanslifvets
kanske fagraste och mest poetiska tid.
Ännu klappar dock hos hafvets söner hjärtat för
de snidade bilder som deras bortgångna bröder älskat
och vårdat, och här i denna undangömda, skyddade
vrå af det gamla varfvet finner du samlade och gömda
galionsbilderna från linieskepp, fregatter och andra
segeltidens "men of war". Många af dem hafva nog
råkat i glömska nu, då dess timrade bord ej längre
finnes kvar, men många ha ock fått sina namn till
sena tider ristade i historiens blad.
Skyddade under taket af ett enkelt mausoleum
stå de uppställda så många som rymmas och här och
hvar under skuggan af ett träd eller en buske skymta
andra fram.
Här riktar "Camilla" med blicken mot höjden en
pil mot sin egen blottade barm, där längtar "Euridice"
med böjdt hufvud och handen lyftad mot pannan ännu
efter glittrande böljors kyss. "Fäderneslandet", med
brynja å bröstet och hjälmen hvilande på ett svall af
rika lockar, lyfter liksom varnande eller afvärjande den
ena armen framför sig, medan den andra sakta
vidrör det tunga slagsvärdet i bältet. Vid hennes venstra
sida blickar Göta lejon bistert fram.
"Karl XIII" bär en eklöfskrans i hvardera handen
och englavingar på skuldrorna, medan "Karl XIV
Johan", kärf i minen, pekar bort i fjärran med sin
krönta spira och fattar kraftigt om svärdfästet med sin
vänstra hand. Kungamanteln flyger för vinden och
på hans hjässa hvilar lagerkransen. Harnesket på
hans bröst och de tunga stöflarna gifva honom
utseende af ryttare men alls ej af en representant för
böljans välde. "Göteborg" med spjut och sköld och
"Fröja" med sin rosenkrans stå vid hans sida.
Med hufvudet kastadt bakåt och ena armen
utsträckt samt klädd blott i ett armsmycke och sitt
böljande hår intager "Galathée" ännu samma plastiska,
längtande ställning, som då hon i svunna dagar flög
sin snabba jakt öfver skummande vågor.
Sida vid sida stå "Uladislav" med ett krönt U i
sin sköld, "Försiktigheten" och "Äran", trenne nakna
kämpagestalter med
väldiga muskler. Med
frimodiga och lugna
blickar tyckas de
ännu skåda en fiende
i fjärran.
Ensam och
imponerande hvilar
"Gustaf den store",
hjältekonungens byst,
med en bakgrund af
svenska flaggor och
andra symboler från
sjömannens värld och
i parken under
kastanjerna finner du
"Valkyrian" i brons,
uppvaktad af
"Dristigheten" och "Thor".
Men — här stannar
du framför något,
som alls ej liknar en
galionsbild. Det är
dock ett gammalt
minne, äldre än de
flesta af dem du re-
Efter fotografi
Kliché: Bengt Silfversparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
