Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51. Den 16 September 1906 - »Renegaten» af Anna Maria Roos - Brokigt utomlandsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
rjf M
Kfter fotografi. Kliché: Kem. A.-B, Bengt Silftvrsparre Sthlm—Obg
DEN NYA 270 MILLIMETERS HAUBITS-KANONEN, som för första gången afprofvats vid de stora höstmanövrerna i Långres.
Vid dessa manövrar ha intressanta försök anställts med motståndskraften hos moderna fästningsverk. Resultaten ge vid handen att
de moderna förstörelseredskapen förmå minst mot tjock beton och — järngaller.
(Forts. fr. sid. 812)
i hennes ögon, sade hon hastigt under strömmande
tårar:
— Säg gärna att det var mitt fel! Att jag glömde
bort dig och att du kom vilse. Det är bättre att de
slå mig än att de vredgas på dig, o min härskarinna!
— Jag skall säga det som är sanning, genmälde
Irene.
Hon gick till sin fader och moder, hvilka i oro
för dottern ej ännu gått till hvila.
— O, min fader och min moder, sade hon, I
för-bjöden mig att tänka på den som mitt hjärta älskade,
men hur skulle jag väl kunna förgäta honom? Af
Gud var den kärlek som drog våra hjärtan till
hvarandra; därför lydde jag er icke. För blott några
timmar sedan flydde jag med honom ut genom porten
Keisan. Men Gud, som upptändt vår kärlek, hade
icke beslutat att den skulle bringa oss sällhet.
Arabiska krigarskaror kommo och togo min vän tillfånga,
och jag måste fly tillbaka till staden.
— Du eländiga, utropade modern, kommer du
och berättar för oss att du rymt från ditt hem för att
följa denne usling!
Och hon lyfte sin hand för att slå sin dotter,
men Theodoros häjdade henne.
— Se dock på hennes ögon sade han. Henne
behöfver du icke straffa! Hon lider tillräckligt.
De arabiska ryttarne förde sin fånge, så snart
dagen brutit in, inför Khaled, den fruktansvärde, han
som kallades "Guds svärd". Denne stod utanför sitt
tält klädd i en grof hvit burnus, sysselsatt med att
rykta sin häst. En arab som talade det syriska
språket, öfversatte för Nikanor fältherrens ord.
— Om du antager den rätta tron. sade Khaled
och sammandrog hotande sina bistra ögonbryn, och
bekänner att Allah är ensamt Gud och att Muhammed
är hans profet, så skall du undgå döden. I annat fall
icke. Du har en timma att betänka dig på.
Nikanor låg i skuggan af en sykomor, bunden
till hand och fot, och tänkte öfver den bistre
Kha-leds ord.
— Hvad kan det väl betyda för Gud däruppe i
himmelen, tänkte han, om jag kallar honom Allah?
Och hvad kan det göra Honom om jag säger, att
Muhammed var hans profet? Kanske var han en
profet? — Jag har hört förtäljas märkliga ting om
honom. Och till hvad gagn är det att jag låter mitt
lif? Kanske kan ödet ännu vända sig. Måhända
kan jag ännu återfå Irene.
Då han åter fördes inför Khaled, sade han:
— Jag är beredd att uttala eder trosbekännelse.
Och då tolken föresade honom trosformeln
upprepade han den.
— Godt, sade Khaled, du är nu en af de våra,
och vårt mål är också ditt. Såsom en af profetens
efterföljare, måste du liksom vi sträfva att vinna alla
jordens folk för hans lära. Och främst måste du ifra
för att din fädernestads invånare blifva omvända till
den rätta tron, på det att de må komma till paradiset.
Nu är det vår mening att eröfra staden Damaskus,
och då du är därifrån, måste du visa oss hvarifrån
den lättast kan angripas.
Då Khaled såg huru Nikanor bleknade, när
tolken öfversatte dessa ord för honom, tillade han:
Forts, ä sid. 821)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
