Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51. Den 16 September 1906 - Carl Larssons utställning i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSONS UTSTÄLLNING I STOCKHOLM.
"Här utställer C. L. taflor" står det helt enkelt anslaget på porten till
Konstnärshuset, där hela Sveriges Carl La sson samlat sina bästa saker f’ån de senare årens
arbete. Det är hans sätt att göra reklam för sig; han vet så väl att han icke behöfver
stöta eftertryckl gare i basun för att alla hans trogna vänner och oeundrare skola flocka
sig i Konstnärshusets lilla trefliga sal.
Det är — för att använda ett uttryckssätt som icke är C. L:s så fjärran - den
"pampigaste" utställning han haft på länge. Fastän den icke är kvantitativt stor,
rymmer den prof på nästan alla de konstgrenar han utöfvat och utöfvar; där finns sà
utomordentliga alster af monumental konst som den nyaste upplagan af skissen till
freskomålningen "Gustaf Vasas intåg i Stockholm"; vidare intima porträtt af Oscar
Levertin, konstnärens far och prosten i Sundborn; akvareller och teckningar med
motiv från konstnärens hem; och slutligen "bokkonst" bestående af originalakvareller till
"Spadarfvet", som skall utkomma till julen hos Bonniers, och de gamla
illustrationerna till Sehlstedts visor. I sin helhet visar utställningen, hur oförminskad Carl
Larssons skaparkraft är. hur oberörda af åren hans barnasyn och hans barnasinne;
frisk och glad i roten af sitt vä>en, äfven om han liksom andra ibland hetsas af vår
tids nervösa sjuka. Det är mig ock«å omöjligt att som andra granskare tolka hans
själfporfrä^t kalladt "Siälfransakan" som ett utslag af svårmod och tungsinthet; tvärtom
förefaller det i sitt ironiska skämt med gycklaren C. L. nästan för lustigt i sin idé,
lite karrikatyrmässigt sà att säga.
För att nu nämna några ord om ett par mera framträdande verk på utställningen
är skissen till den blifvande frescomålningen i Nationalmuseum i bästa mening
karaktäristisk för sin upphofsman, kärnsvensk i sin omedelbarhet och sitt leende allvar med
en vårlig stämning i färg och komposition. Man kan ha delade meningar om vissa
detaljer; man kan anmärka på att folkhopen som tar emot den nyvalde konungen vid
stadsporten i sitt allvar bryter af emot den ljusa och glada stämningen och att konungens
stela rustning hindrar honom att i hela sin gestalt uttrycka den vinnande omedelbarhet
som en svensk gärna vill se hos den unge Gusta’ Vasa. Men totalintrycket blir att
denna tredje skiss ger det fulltonigaste uttrycket, den i allt väsentligt definitiva formen
för konstnärens tanke; man må hoppas att han snart får tid och tillfälle att utföra sin
komposition på det afsedda väggfältet i Nationalmusei trapphus.
En stor oljemålning heter "Sagor": stora syster läser en vinterkväll ur sagboken
för lilla syser, hvars rufsiga Larssonska hufvud hvilar mot handen medan blickarne
drömmande glida öfver bordsytan. Och här där hennes blickar stanna, har konstnären
i synl g måtto gifvit lif åt barnets fantasibilder, med så lätt hand och så finkänsligt,
att det djärfva försöket lyckats. Sagostämningen är så väl fasthållen i hvarje detalj att
man icke ens tänker på att det är ett experiment.
I ett hörn tämligen obeaktad hänger en akvarell som i katalogen kallas "Lilla
blinda Brita «om ville se i min trädgård". Midt i trädgårdens blommande härlighet
trefvar sig en ung flicka fram; hon lyfter hufvudet med det för blinda karaktäristiska
lyssnande uttrycket, ansiktet är blekt af en stilla hänryckning; hon är lycklig, med hela
sin varelse insuper hon den omgifvande skönheten; kanske njuter hon fullt ut så mycket
som någon seende. Denna tafla är malad icke blott med säker hand och känsligt öga
utan med hela det Larsonska hjärtits rika värme.
Till sist blott några ord om "Spadarfvet". boken om Carl Larssons lilla landtbruk.
Det blir, tror jag, den vackraste bok, han någonsin gifvit svenska folket;
illustrationerna äro mera lefvande, mera pittoreska än akvarellteckningarna i "Ett hem" som
voro väl mycket topografiskt exakta — om jag får använda detta uttryck — och lite
KONSTNÄREN FRAMFÖR SKISSEN TILL FRESCOMÅLNINGEN »GUSTAF VASAS
INTÅG 1 STOCKHOLM».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
