Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51. Den 16 September 1906 - »Renegaten» af Anna Maria Roos - En folk-kindergarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
FREDAGSSTÄDNING.
Wh-ht’ A -rt Rrtiirf .. nnjm—
få ombesörja dukningen. Med iordningställandet efter
frukosten äro alla småttingarna behjälpliga, i det hvar
och en diskar och inställer sin mugg. Att blommor
skola höra till de dukade borden, äro de siälfva ytterst
noga med
Se där några korta drag ur Fröbelstugans värld
Den ^om någon gång själf varit vittne till de
frimodiga, filada barnaansutena behöfver ej fråga sig, om
det är tvång som fört barnen dit. Tvärtom, det är
med öppna armar de om morgnarna välkomna sina
"tanter", och de täfla ofta om att vara de första på
platsen. Ej häller behöfver man betvifla känslorna
hos mödrarna till dessa barn, ty där genomskådar
man en tacksamhet, som är mycket värd för
Fröbelstugans ledarinnor.
Barnen erlägga en afgift af 1 kr. i månaden, men
de finnas äfven som mottagas afgiftsfritt. Fiöbelstu-
gan har p’ats för ett 40 tal barn, och många få
tillbakavisas af brist på utrymme. Det är därför
föreståndarinnornas varma önskan, att verksamheten med
tiden skall kunna utvidgas, så att en större del af
fabriksstadens befolkning må kunna fä gagn af
kin-dergartcns \älsignelserika verksamhet.
Fröknarna Ellen och Maria Moberg, som tagit
initi itivet till denna, hatva därjämte sedan flera år
en privat kindergarten och i samband med dessa,
utbildningskurser för kindergartenledarinnor. Bland
elever som utgått härifrån äro två anställda vid
kindergarten i Nortköping och tre föreståndarinnor för de
kindergarten som i fjol öppnades i Grängesberg.
Önskligt är att saken blefve spridd till många af våra
fabrikssamhällen, där den säkerligen skulle bli till
välsignelse för både hem och skola, för både stora
och små.
(Forts. fr. sid. 815).
— Jag vill säga dig. att antingen du gör detta
eller k ke, sä skola vi intaga staden. Ty oss kan
ingen emotstå. Hvar vi draga fram, blifva tolken
besegrade, ty Allahs eld brinner inom oss. Men det är
till lycka för dina landsmän, ju kortare vår strid emot
dem blifver. Ju längre det drö;er innan vi eröf at
staden dess mer upplåyar mina krigare> nitälskan.
Oc i blir m »tståndet envist, skola vid intagandet alla
stadens invånare bli nedhuggna. Därför göt du din
fädernesstad en välgärning genom att gifva oss din
hjälp i detta företag.
Han talar sannt, tänkte Nikanor. Dessa krigare
kan ingen motstå. Ha de icke redan eröfrat det
starka Bosra och det väl befästade Madaiva? Och om
jag följer och hjälper dem, skall jag bli i stånd att
skydda Irene. Och så skall hon dock till sist blifva
min . .
Och han sade: Jag vill säga dig herre, hvar du
lättast skall kunna angripa staden.
Staden Damaskus, den fagra, den rosendoftande,
var eröfrad af araberna.
"Guds svärd" hade gifvit sina krigare tillåtelse
att under en dag och en natt behandla dess
innevånare efter sitt godifinninde. HärjanJe drogo öknens
horder genom de slingrande gatorna, tiängde in i
husen, plundrade och mördade.
Men vid köpm >nnen Theodoros’ hus >tod en
skyddsvakt, som afvi>ade alla plundrareskaror. Ty
fältherren hade pa begära- af Nikanor befallt att
detta hus skulle vara förskonaat från allt slags
öfvervåld
Under hela den tid Knäled dröjde i Damaskus
med sin här, gick icke Nikanor att uppsöka Irene,
fastän hans hjärta trånade efter att skåda henne igen.
Ty han blygdes. Men sedan Khaled afsågdt, efter att
ha insatt en emir som styresman i staden och
lämnat en garnison under hans befäl, begaf sig Nikanor
till Theodoros’ hus och uppsökte Irene.
— Min älskade, sade han, nu skall du blifva min.
Intet skall skilja oss åt, och för ingen behöfva vi
frukta.
Men vid det han sade detta, såg han icke på
Irene. Då hon icke strax svarade, vände han
emellertid sin blick mot henne. Och det tycktes honom
plötsligt, att hennes ögon voro helt förändrade. Ty
den natt som brann i dem, var icke längre mild och
drömmande, utan den flammade af vrede och förakt.
(Forts, å sid. 824).
!£ftf* rn+nrrrall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
