Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52. Den 23 September 1906 - Museiförvärf i Göteborg - »När höststormen hviner» af Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSEIFÖRVÄRF I GÖTEBORG.
— 837 —
En frikostig
gif-vare, som dock
önskarvara okänd
har saU
Göteborgs museum i
tillfälle att
förvärfva en vid
Cu-neos menageri
död amerikansk
bison eller
"buffel". Djuret ifråga,
som är i det
närmaste fullväxt —
det var vid sin
död fem år
gammalt — är 2,5
meter långt med en
boghöjd af 1,5
meter. Det tillhör
ett som bekant i
det närmaste
utro-tadtdjurslag. Och
af de millioner,
som ännu på 1870
talet betade på
västerns prärier,
finnes nu endast
några hundratal
kvar, skyddade af
männii-kan såsom i "Yellowstone park", eller fördrifna
till "barren grounds", nära nog otillgängliga arktiska
ödemarker, ej långt frän "Stora Slafsjön". Mest
torde de stora Pacificbanorna, som förbundit
Atlanten med Stilla hafvet, bidragit till
bisonhjordar-nes sprängande. Det är med vemod man tänker
på hur den "civiliserade" människan farit fram mot
dessa ståtliga djur. — Af hvad här sagts framgår
nog hur dyrbar den gåfva är, som museet fått mottaga
och som under konservator Skoogs förfarna händer
liksom fått lif igen; mig veterligen är det den enda
bison i Sverige.
Bland andra värdefulla nyförvärf märkes ett
väldigt elghornspar skänkt af konsul C. Lyon. Det
stammar från Färila i Helsingland och mäter ej mindre
än P8 cm. mellan de yttersta spetsarna. Märkligast
är det därigenom att å hvardera hornet
finnes en grof bakåtriktad spets. Det
var i sista stund konsul Lyon räddade
denna granna skogstrofé, ty från en
tysk officers
mäss hade
redan
inkommit ett
frestande anbud
till dess förre
ägare.
KlieMi Kem. A-B. Bengt SUfrertpnrre Sthlm—UOjr
NÄR HÖSTSTORMEN HVINER.
FÖR HVAR 8 DAG AF STEN.
Hvarför skälfver du, min son, när höststormen
hviner kring vår gamla stuga? Skrämmer dig
lom-mens vilda skrik eller mörkret, som står såsom en
tät mur ända inpå fönstret? Eller rädes du, att de
vilda vågorna skola röfva ifrån dig hvad du har kärt?
Hvarför skälfver du min son? Svara mig, din mor!
Du tiger. — Jag vet du tänker på Maja-lill, på
henne, som de röfvat ifrån dig, de vilda vågorna. Ser
du henne sådan hon steg i sin faders båt, den lätta
fiskebåten med segel hvita som måsens vingar?
Hennes gula flätor dansa i solskenet, hennes ögon glittra
som morgonsol öfver lekande vågor. Hon nickar åt
dig på backen. Ser du hur röda hennes kinder äro
och hur hennes tänder blänka som hvitaste hafsskum!
— Inte ryser du inför henne, din rodnande ros, där
hon står i solskenet? Säg, min son!
Du tiger. — Jag vet du tänker på Maja-lill. Ser
du henne sådan hon låg på stranden, vid spillrorna
af faderns båt? Kiselstenarna glimma i solen, men
härligare glänser hennes gyllene hår. Hennes
kinder äro hvita som de lätta molnen på himmelen och
leendet blidt som månsken öfver viken en
augustinatt. Hon är prydd som en brud med krona af tång
på hufvudet. — Inte ryser du för henne, din hvita
brud? Säg, min son!
Du tiger. - Jag vet du tänker på Maja-lill. Du
ser henne ensam bland rasande vågor. Inte kunde
du höra hennes rop min son, lommen skrek ju, och
hafvet röt. Inte kunde du se hennes kamp därute
- mörkret låg ju tjockt som en fäll. Du hörde ej
hur hon skrek ditt namn, tills ropet kväfdes och dog
bort; du såg ej hur saltskummet sköljde rodnaden
från hennes kinder, hur stormen ref upp hennes gula
flätor, hur vågorna vräkte henne i hafvet. — Och din
båt, den säkra, som klyfver vågen lätt som den vilda
anden — den låg där stilla vid stranden.
Det är detta du tänker på. min son, när
höststormen hviner kring vår gamla stuga.
Och därför skälfver du. Kom, min son!
Gråt ut hos mig, din mor!
Efter fetoffraju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
