- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 8 (1906/1907) /
72

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 4 November 1906 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

Han flyttade
lampan tillbaka till
bordet, satte sig i
den höga
karmstolen och
vecklade upp brefvet.

Det lagen
pressad ros däri, som
nästan höll på
att fullständigt
falla sönder, ömt
och varsamt förde
han den till sina
läppar och kysste
den, som han
gjort så många
gånger’ förut.

Han satte
glasögonen till rätta,
han visste
egentligen inte
hvar-för, ty detta b ref
kunde han
utantill för länge
sedan.

"— Mitt lif är
förspilldt som den
brutna blommans
vid vägkanten.

lifter fotografi.

POLITISKA FÅNGAR UTANFÖR
POLISPREFEKTUREN I S:T
PETERSBURG.
Den unge mannen i studentmössa är son
till den bekante professor Moronsoff.

KÖPENICK-SKANDALEN.

KtteMi Bengt Styeersparrt

V01GT, SKOMAKAREN FRÅN T1LS1T.

KAPTENEN FRÅN KÖPENICK.

Polisporträtt taget omedelbart efter häktningen.

Hvad som kommer att ske efter den stund den
gyllne ringen fängslar mig vid honom, jag nu går
att äkta, vet jag ej och vill icke tänka därpå, jag
sluter blott ögonen som inför en bottenlös
af-grund.

Du blef min arma ungdoms rikaste lycka.

Min själ har blommat under dessa dagar vi ha
varit samman, och minnet af dig är nog för att äfven
fylla mitt kommande lif med en glimt af den heliga
eld vi kalla kärlek. Ty jag älskar dig och skall
alltid älska dig, hvarför skulle jag icke säga det, och
den man, som ödet bestämdt till min make, kommer
ändock aldrig att äga mig så som du ägt mig under
denna tid.

Du, endast du, är min make inför Gud. Vår
vigsel har skett vid löfvens gula fall och under
himmelens stjärnor och den trötta vinden har spelat vår
bröllopsmarsch, själf är jag också trött, blott i din
blick har min själ kunnat hvila ut i ro. ,

Min älskade, när vi nu skiljas för alltid, så ville
jag ge dig mitt tack och mitt farväl för allt, allt du
varit för mig, för dikterna och drömmarna, blommorna
och ljuset, allt.

Tänk på mig när sommarens blåa rosor vissna i
höstens gyllne rymd och den röda våren jublar kring
din panna, tänk på mig alltid och förlåt mig det jag
själf aldrig kan förlåta mig–––-".

Därute hade det klarnat till en stjärnljus, strålande
natt.

Bakom gardinen hos den gamle ensamme mannen
lyste det ännu, och nattvandrarna som gingo där förbi
skakade på hufvudet och undrade hvem som
arbetade så sent.

Ingen visste att därinne i lampans ljuskrets hade
ett öga brustit öfver ett gulnadt bref, en vissnad ros
och bilden af en kvinna med matt blondt hår och
ögon i brun pastell.

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:41:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/8/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free