- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 8 (1906/1907) /
240

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15. Den 13 Januari 1907 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

Den 6 januari afled
en af hufvudstadens
mest kända äldre
personer grosshandlaren
Johan Johansson, född
1826.

Småländing till
börden, fick J. vid 11 års
ålder börja arbeta för
sitt bröd. Nitton år
gammal kom han till
Stockholm. 1853 kom han
till Eldkvarnen. I
fjorton år stannade han här
och kallades därpå till
verkställande direktör
vid Uppsala ångkvarn,
hvarpå han blef
direktör vid Södra
ångkvar-nen. Vid sidan af denna verksamhet för andra dref
han äfven affärer på egen hand, och han hade
framgång i hvad han företog sig.

På 1870-talet intog J. en framskjuten ställning bland
den borgerliga vänstern i Stockholm och invaldes 1882
i Andra kammaren, där han med undantag för 1888
—90 kvarstod till 1896. Han var led. af bankoutskottet
och suppleant i bevillningsutskottet. Ehuru själf
kvarnägare bekämpade han delvis kvarn ntressets stora
pretentioner i afseende på lifsmedelstullen.

Sin popularitet vann J. genom sin verksamhet i W 6
och andra borgerliga ordnar. Här var han riktigt i
sitt esse, höll tal på tal, uppläste verser ur egen
fatabur, humoristiska och oförargliga — versmakeriet
var hans specialitet — samt verkade nitiskt i
ordens-kretsarne att genom insamlingar bringa behöfvande

Xlichi. Heufft {Hl/versparre.

JOHAN JOHANSSON. †

medmänniskor hjälp. J. var vid sin död W 6’
heders-generalordförande. Han var sedan 31 år ordförande
i Jultomtarne, o. s. v.

H. E. HAMBERG.

PORTRÄTT ÅTERFINNES I PORTRÄTTGALLERIET.

Sextio år fyllde den 6 januari föreståndaren för
statens meteorologiska centralanstalt, professor Hugo
Emanuel Hamberg i Stockholm.

Född i Uppsala, blef H. student därstädes 1865,.
fil. d:r 1872, amanuens vid meteorologiska
observato-riet i Uppsala s. å. och docent 1874. Han studerade
sedermera som Sederholmsk stipendiat de förnämsta
meteorologiska instituten och obsen atorierna i gamla
och nya världen samt kallades 1878 till amanuens vid
statens meteorologiska centralanstalt, hvars chef han
blef 1902.

H. har bl. a. omordnat ett hela landet omfattande
system af en mängd privata s. k. tredje klassens
stationer för nederbörd, temperatur m. m., som varit
i verksamhet sedan 1878. Från och med 1881 har
han lämnat en sammanfattning af iakttagelserna från
dessa och öfriga stationer i tidskriften
"Månadsöfver-sikt af väderleken i Sverige". Han har vidare ledt
en omfattande undersökni »g af skogarnes inflytande
på klimatet och har i "Om skogarnes inflytande på
Sveriges klimat" lämnat en mängd resultat af denna
betydelsefulla undersökning.

Från trycket har H. för öfrigt utgifvit många
vetenskapliga afhandlingar samt äfven flera populära
redogörelser, såsom "Hjälpredi vid väderleksförutsägelser",
"Öfversikt af Sveriges klimat" — i J. F. Nyströms
"Sveriges geografi" — "Stockholms klimat" — I
Stockholm, Sveriges hufvudstad —, o. s. v.

Forts. fr. sid. 237.
hon fram till den unga flickan, böjde sig ned öfver
henne och hviskade:

— Berätta!

Flickan såg förskräckt upp.

— Berätta allt! upprepade den gamla damen, med
ett tonfall som blott vittnade om ett varmt deltagande.

Flickan skakade på hufvudet medan tårarna
droppvis banade sig väg längs de rosiga kinderna. —
Berätta, stammade hon. Det tillkommer honom. Åter
sökte hennes blick kammarrådet, hvars frampustade
"hm — hm" tydligt sade, att en överväldigande
rörelse hindrade honom att framkomma med ett enda
tydligt ord.

Kammjrirrådinnan följde flickan och såg med djupt
allvar på sin man. Därefter reste hon sig beslutsamt
och sade:

— Nå väl, så vill jag berätta.

Kammarrådets min var icke mindre häpen än
flickans, när de nu andlösa afvaktade hvad komma
skulle. Kammarrådet reste sig till hälften, liksom
ansåg han sig skyldig att ingripa, men siönk åter
maktlös tillbaka. Flickans blick sänktes mot golfvet,
och den röda kinden blef än rödare.

— Jag vill beräfa om gömd lycka, om stulen
säll-het — — Konrad, du har felat — men hvarför
före-biå dig — — — men du borde förstått, att hvad
som var en sällhet för dig också kunnat vara det för
mig. Ditt barn borde också blifvit mitt — —. Du
har nekat mig att få se henne växa upp — få smeka
hennes kindtr — kamma hennes hår — låta henne
ha mig att tacka för all glädje som kunde komma
hennes oskyldiga hjärta att klappa–––-. Ack,
Konrad, du har haft denna glädje, och du har icke delat
den med mig — —.

— Du skulle ha velat, — kammarrådet räckte ut
den darrande handen, men lät den genast åter sjunka
— o, nej, nej — du kan icke–––-.

— Jo, jag skulle ha velat — — kände du mig icke
bättre än så, Konrad.

— Men vanorna — lugnet–––-.

— Ack, utbrast kammarrádinnan med en häftighet

som Öfverraskade henne själf. Vanorna, lugnet–––

förstår du icke att man finner sig, att man fogar sig
i nödvändigheten — att man domnar — — men man
lefver icke — man lefver icke lifvet, det verkliga
lifvet, som pulserar, jublar, lider, gråter — — — du

har mig ovetande lefvat detta lif–––-jag har blott

vegeterat.

Det låg så mycken undertryckt sorg, fri från all
bitterhet i dessa sista ord, att de skuro djupare än
de skarpaste förebråelser. Han anade, att under
hans makas flegmatiska yttre klappade ett varmt hjärta
och att hennes ädla sinne väl behöft och förtjänat
mera lycka än han förmått gifva henne.

— Leontine, hviskade han djupt rörd, förlåt mig.

— Godt^ör! svarade kammarrádinnan, medan ett
ljust leende föryngrade och förskönade henne. — Gif
mig henne! och i det hon slöt flickan i sina armar
hviskade hon: — Blif min dotter —!

Kammarrådet sprang upp med en fart som vore
han tjugo år yngre. Slutande dem båda i sina armar
utropade han: — Leontine — ängel — och du
Eleo-nor; älska, tillbed din mor!

VIII ÅRG. 15:E.HÄFT. INNEHÅLLER:

Carl Vilhelm Charleville. † — John Kindborg. † —
Stockholms största sjukkassa. — Filharmoniska sällskapet i
Eskilstuna. — Det framryckande Eskilstuna. — Bertha Tammelin.
— Gomer Sandberg. — God Jaktlycka. — Från
spårvägssträj-ken i Köpenhamn. — Konst. — Populärvetenskapliga
nykter-httskurserna i Stockholm. — De pågående
generalsammanträdena i Stockholm. — Olympiska spelen i London 1908. —
Engelska rösträttskvinnor slippa ur Holloway-fängelset
nyårsafton. — Brokigt utomlandsnytt. — Den fruktansvärda
järnvägsolyckan i England. — Berättelse. — Veckans
porträttgalleri.

F A B. HVAR 8 DAGS TRYCKERI, GÖTEBORO, 1907.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:41:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/8/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free