Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 20. Den 17 Februari 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOBA-GUBBEN.
VERKLIGHETSSKILDRING FRÅN LAPPLAND, ATERGIFVEN AF GUST. A. PERSSON.
FÖR HVAR 8 DAG.
I södra delen af Lappland, utefter Ångermanlands
nordliga gräns, ligger Dorotea socken. Sitt namn har
den erhållit efter Gustaf IV Adolfs gemål, som skänkte
fyra nyanlagda lappmarkssocknar hvar sitt namn.
Stor till ytvidden, men glest befolkad, räknar dock
denna socken sitt första bebyggande ända från
1200-talet, enligt hvad senaste arkeologiska forskningar gifva
vid handen. Socknens äldsta by, Svanaby, är dock
anlagd så sent som 1712, och åren 1790—1810,
tidpunkten för denna berättelse, funnos blott några små
byar inom denna församling. Kyrkan byggdes 1799.
Vi förflytta oss 200 år tillbaka i tiden. Vid denna
tidpunkt vistades ’lapparne både sommar och vinter
här på orten. De lefde dock i ständig fiendskap med
nybyggarne, som de betraktade som inkräktare. Toba
eller Toba-Gubben var också lapp till härstamning.
Af en eller annan anledning hade han öfvergifvit
no-madlifvet och lefde i stället af skurkstreck och
bedrägerier. Då marknad hölls, var också Toba
framme. Så t. ex. vid Åsele (socknens ursprungliga
namn är Kristina och dess första kyrka uppfördes år
1649) där marknad vanligen hölls i september. Lapparne
infunno • sig på marknadsplatserna och afyttrade sina
produkter: torrt renkött, torrfisk, bastrep o. d. och
tillbytte sig af kustlandsborna tobak, kopparkärl,
brän-vin eller "jokis" m. m. Toba höll sig alltid framme
vid dylika tillfällen. En gång knep han en kutting
bränvin. Upptäckt och eftersatt såg han ingen möj-
Eft*r porträtt.
W. T. STEAD.
Ett nytt porträtt af den kände fredsaposteln, hvars besök i Sverige mycket
uppmärksammats.
— 308 —
lighet att undkomma. Han öppnade då kaggen och
ställde den med öppningen nedåt, väl vetande, att
hans förföljare först och främst skulle rädda den
dyrbara drycken, innan de ånyo fortsatte förföljandet.
Under det hans förföljare också voro sysselsatta
därmed, hann Toba fram till den närbelägna
Ångerman-älfven. Med en yxa, den han ständigt bar i bältet,
högg han hål på tre af båtarna och satte själf med
den fjärde ut på älfven, därvid trakterande sina på
stranden stående snopna förföljare med hån och
speord.
Snart slog sig Toba på fullkomligt röfvarlif. Under
somrarna, då husfolket var ute på slåttern, kom han
fram till gårdarna och stal allt, han behöfde. Eljest
torde han hafva idkat jakt och fiske samt tjufskytte
såväl af lapparnes renar som af böndernas fårhjordar.
Toba blef småningom en verklig landsplåga för denna
ort. Man visste, att han höll sig dold någonstans
inne i skogarna. Under vintern var han spårlöst
försvunnen. Han låg då i stillhet, lifnärde sig af det
förråd, han under sommaren hopröfvat. Omsider
tröttnade nybyggarne på Toba. De begärde och
er-höllo af kungl. maj:t tillstånd att uppspåra och döda
honom, hvar han än anträffades.
En vacker morgon i april månad under något af
åren 1700—10 se vi en liten skara väl beväpnade
nybyggare på skidor sträfva upp mot toppen af det
s. k. Avasaksa, som ligger alldeles intill Dorotea
kyrka. Jakten efter Toba är
börjad. Uppkomna till toppen
. _.. af berget, som erbjuder en
vidsträckt utsikt, spanar
jägarskaran omkring. . Solen
har just gått upp och strålar
från en högblå vårhimmel öfver
de med bländande skarsnö
betäckta vidderna och de med
mörkgrön granskog klädda
bergen. Cirka 1 mil i nordöstlig
riktning upptäcka de en liten
rökpelare från toppen af ett
berg. Det måste vara
Toba-Gubbens tillhåll. I rask fart
skidar den lilla skaran mot
det angifna målet.
Utan att ana något ondt satt
Toba i öppningen af sin grotta,
utanför hvilken en duktig eld
flammade. Öfver elden
puttrade frukostgrytan. Själf var
Toba sysselsitt med att taga
på sig skorna. Ett skrapande
ljud når hans vaksamma öra.
Blickande upp varsnar han
den lilla truppen, som styr
kurs direkt mot hans håla.
Deras ärende förstod han
genast. Att tänka på försvar är
lönlöst. Enda räddningen
ligger i en hastig flykt. Han har
dock ej hunnit få på sig mera
än den ena skon. Vig som
ett lodjur springer han upp
och sätter af med snabba
språng mot den räddande
skogen. Snön är hårdfrusen
och skaren bär honom godt.
Men den rifver sönder hans
oskodda fot. Den börjar blöda
och vållar honom stora
smärtor. Hans skidlöpande
förföljare glida raskt efter.
(Forts, å sid. 320.)
’.nyt öiljoersparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
