Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21. Den 24 Februari 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
en viss sanning i påståendet, att hans dikter på grund
af själfva välljudet klinga som härlig poesi äfven för
e¾ i engelskan icke alls bevandrad person.
Longfellows omfattande språkkunskaper, starka
formkänsla och innerliga kärlek till poesien gjorde honom
till en af de skickligaste tolkare af främmande
diktning som något land haft förmånen att äga. Särskildt
den tyska poesien, till hvilken han själf stod i så stor
skuld, kom i åtnjutande af hans värdefulla tjänster som
förstående tolkare. I synnerhet har han af ett par af
Goethes innerligaste sånger gifvit öfversättningar, som
säkerligen icke kunna komma fullkomligheten
närmare. Det roar måhända en och affnan att se ett
exempel. Jag-väljer den berömda "Wandrers
Nacht-lied":
Ueber allén Gipfeln
Ist Ruh;
In allén Wipfeln
Spiirest du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen
’ im Walde.
Warte nur, bal de
Ruhest du auch.
0’er all the hill-tops
Is quiet now,
In all the tree-tops
Hearest thou
Hardly a breath;
The birds are asleep in
the trees:
Wait, soon like these
Thou too shall rest.
Äfven Sverige fick godt af Longfellows kärlek till
främmande diktning. Han gjorde under sin långa
lef-nad flere resor till Europa för att studera och knyta
personliga förbindelser med diktare, hvilkas verk han
lärt älska. Efter att i början af år 1835 ha mottagit
kallelse till en professur i lefvande språk vid
Har-vard-universitetet reste Longfellow på våren för andra
gången till Europa och styrde kosan tilf
Skandinavien, för hvars språk och litteratur han hyste stor
sympati. Han tillbringade sommaren i Sverige och
Danmark, och han synes särskildt ha bevarat sitt
uppehåll i Stockholm i det bästa minne. ,
En stor del af den tidens berömdheter samlades
omkring den amerikanske skalden, hvars stjärna just
vid denna tidpunkt var stadd i starkt uppgående. Han
inskränkte sig emellertid icke blott till att taga emot
uppmärksamhet och hyllning, utan ägnade sig -jämväl
med ifver åt studiet af svenska och finska under
intresserad ledning . af så utmärkta läromästare • som
Lignell och Mellin, Den närmaste frukten häraf blef
en utförlg, af varmaste beundran uppfylld studie
öf-ver Tegnér och hans diktning — i främsta rummet
Frithiofs Saga —, hvilken Longfellow ett års tid efter
sin återkomst till Amerika publicerade i en tidskrift
och lät åtföljas af några diktprof i förträfflig tolkning.
På ett mästerligt sätt öfversatte han några år därefter
"Nattvardsbarnen" och bidrog icke blott härigenom
utan jämväl under sin’lärareverksamhet att hos den
amerikanska ungdomen väcka kärleksfullt intresse för
den skandinaviska diktningen. Af denna tog han
själf djupa intryck, och man finner flerestädes i hans
alstring ekon af de toner, som mött honom i nord
mannasångerna.
Longfellows berömmelse grundlades framför allt af
den 1845 utkomna "Evangeline", eri^ gripande skild
ring på hexameter från de dagar, då det nuvarande
Nova Scotia,- då Acadia, öfvergick från franska till
engelska händer, och de tappert kämpande acadierna
spriddes ut öfver Amerika. Handlingen rycker
lása-ren med sig, språket är ädelt och den, högstämda
tonen äkta. Lika berömd och lika mycket läst som
"Evangeline" är måhända sången om Hiawatha, hvars
. idealiserade skildringar ur indianlifvet hänryckt månget
hjärta. Hvad gör väl det, att deras verklighetstrohet
är mer än tvifvelaktig?v När Nordamerikas indianer
äro ett. minne blott, skall Longfellows Hiawatha lefva.
och ingen rörd läsarinna skall .understa sig att tvifla
på de färgrika skildringarnes sanning. Poesien har.
som bekant, alltid visat sig vara mäktigare än
historien.
Longfellows lif flöt fram utan större händelser.
Han* var född den 27 febr. 1807 i Portland i Maine,
fick en synnerligen vårdad uppfostran, blef 1825 pro
fessor i lefvande språk vid Bowdoin, ägnade sig
sedermera ,flere år uteslutande åt litterära
sysselsättningar, gjorde resor till Europa, tillträdde 1836 den
förut omtalade platsen vid Harvard-universitetet,
behöll den i aderton år och drog sig så tillbaka som
nationens högt älskade och vördade store gamle man.
Han slutade sin långa lefnad den 19 mars 1882.
Longfellows produktion är synnerligen rik, men dei
låter sig icke göra att här närmare ingå på densamma.
Det förtjänar emellertid att nämnas, att ett godt urval
af hans dikter föreligger i en af Hjalmar Edgren gjord
förträfflig svensk tolkning.
Qvidam Qvidamsson.
Efter portratt. J. F. I. AFZEL1US.
F. d. justitieråd.
TVÄNNE NYA
MEDLEMMAR AF
SVENSKA AKADEMIEN.
I ledigheterna efter
professor Ljunggren och
biskop Rundgren ha i
Svenska Akademien
invalts tf. d. justitierådet
Johan Fredrik Ivar
Afzelius (f. 1848) samt
professorn ,i filosofi vid
Göteborgs Högskola
Vitalis Norström (f. 1856)/
Af den förstnämnde
innehöll H. 8. D. IL: 39,
af den senare VII: 26
utförlig biografi.
— 326 —
Efter porträtt. VITALIS NORSTRÖM.
Professor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
