Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 24 Mars 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Casimir-Périerá.
16 januari 1895 trädde
tillbaka från sin ställning
som franska republikens
president, fällde han i
sitt budskap till
kammaren några yttranden,
hvari man numera
tydligt ser en anspelning
på Dreyfus-affären. Han
förklarade, att
republikens presidentskap var
i saknad af tillräckliga
medel för handling och
kontroll och att han icke
längre kunde uthärda att
lefva i det tillstånd af
förödmjukande vanmakt,
hvartill han alltsedan
sitt intåg i Elyséepalatset
varit dömd. Dessa
förklaringar få ytterligare
belysning af det
vittnesmål, som Casimir-Périer
sommaren 1899 afgaf
inför krigsrätten i
Ren-nes. Man förstår häraf,
att presidenten först
alltför sent af sina ministrar
erhållit meddelanden om
Dreyfus-affären och att
han därtill fått alldeles
falska och vilseledande
upplysningar. Icke ens
fem år efter sitt
tillbakaträdande hade han
det stora dramats hemska sanning klar för sig, men
man förstår, att denne noble man plötsligt kännt
tvif-vel stiga upp i sin själ och att blotta aningen om
intrigernas värkliga sammanhang blef honom för mycket.
Han var i visst afseende en svag man, men han
var en ytterst sympatisk personlighet, om hvilken
historien alltid skall ha att säga, att med honom
bortgick en af Frankrikes förste gentlemän. När han
trädde tillbaka från sin höga värdighet hade
emellertid knappast någon af hans landsmän ett ord till
hans försvar mot de häftigaste angrepp. Man ropade,
att han vore en förrädare, en desertör, och man dref
slutligen smädelserna så långt, att beskyllningar för
att ha utsatt Frankrike för de största yttre faror
oemotsagda fingo slungas öfver den afgående statschefens
hufvud. Men redan när han aflagt sitt vittnesmål i
Rennes hade mången fått en annan syn på saken.
Casimir-Périer framstod då som en personifikation af
hedern och korrektheten, och man kände icke längre
ens förvåning öfver hans på sin tid så
uppseendeväckande beslut att frivilligt träda tillbaka från en
länge åtrådd post. Det stod nu tydligt, att denne
man lidit svårt under de sju månader han tillbringade
i Elyséepalatset, att han varit hufvudpersonen i ett
stort politiskt drama, som utspelats doldt för
allmänhetens blickar.
I detta drama spelar Charles Dupuy,
Casimir-Péri-ers konseljpresident, en föga tilltalande roll, och vid
han? sida framstå krigsministern general Mercier samt
utrikesministern Hanoteaux på ett mindre fördelaktigt
sätt. Icke nog med att dessa personer företogo sig
allehanda viktiga åtgärder utan att därom underrätta
republikens president: de lämnade honom därtill så
vilseledande uppgifter, att han utsattes för att kejsar
Wilhelm kunde betvifla hans lojalitet. Och det blef
för mycket för den finkänslige mannen. Han kunde
icke stanna i en ställning, där han sväfvade i fara för
att få outplånliga fläckar på sin heder och där han
var dömd till ständig
vanmakt eller en ojämn
och uppslitande strid
mot dem, som skulle
vara hans trogna
medarbetare och säkra
vänner.
Först nu vid hans död
har den franska prässen
haft tillfälle att gifva
Casimir-Périer
upprättelse och att göra
honom rättvisa. Ingen
har kunnat skrifva, att
han varit en stor
statsman, men de fleste ha
kunnat erkänna, att det
politiska lifvet tyvärr
icke ofta erbjuder
anblicken af en så
botten-ärlig hedersman. iVJen
nu har ju också en ny
tid brutit in öfver
Frankrike. Det stora
dramats svallvågor ha lagt
sig, och den franska
nationen kan åter döma
sina politiska
personligheter mera oförvilladt. I
spetsen för republikens
regering står nu Dreyfus’
hetaste försvararare,
Clé-menceau, och hans
krigsminister är Picquart.
Desse män ha hela den
stora massan af folket
med sig. Det är sannt, såsom en betydande fransk
politiker yttrat, att lögnen burit frukter, liksom
gödseln gör åkrarne fruktbärande; den har ryckt upp
massorna, och af förbittringen öfver det stora
folkbedrägeriet har framgått lidelsefull kärlek till frihet,
rättvisa och fosterlandets ära. Till denna imponerande
omhvälfning har äfven Casimier-Périer bidragit, äfven
om hans insats ingalunda låg i första planet.
Till sist några data. Jean Paul Pierre Casimir-Périer
var född den 8 nov. 1847. Både hans farfar —
Louis-Philippes bekante minister — och hans far voro
politiker med lif och lust, och Jean Paul kom under sin
fars beskydd tidigt in på den politiska banan. Redan
vid 24 års ålder finna vi honom som byråchef i
inrikesministeriet, som då leddes af fadern. År 1876
blir han deputerad, och snart inträder han bland de
främste i leden. Han sitter i många år som
budgetkommissionens ordförande, blir vald till vice president
i kammaren och befordras 1893 till kammarens
president, såsom sådan hälsad med allmän tillfredsställelse
af alla, som under den svåra Panamakrisen längtade
efter att kunna se upp till någon, hvars oegennytta och
heder voro höjda öfver allt tvifvel. Efter ministären
Dupuys störtande i november 1893 gaf Carnot
Casimir-Périer i uppdrag att bilda den nya regeringen, och han fick
till stånd en moderat republikansk ministär, som
förespåddes lång lifstid. Redan efter ett hälft år föll den
emellertid, såsom man påstod på Casimir-Périers egen önskan.
Han ville förbereda sig till kampanjen för att blifva
utsedd till republikens president, hette det. Han nådde
sitt mål tidigare än han kunnat vänta: efter mordet
på Carnot valdes han den 27 Juni 1894 till
Frankrikes statsöfverhufvud. Redan efter sju månader, i
Januari 1895, trädde han tillbaka och har sedan dess
icke tagit aktiv del i det politiska lifvet, utan ägnat
sig åt välgörenhet och förvaltande af sin ofantliga
förmögenhet. Efter någon tids sjukdom afled han på
sitt familjegods Pont-sur-Seine den 11 d:s. N. P. S.
CASIMIR-PERIER. †
Efter porträtt. CAS 1M1R- PÉ R1E R. «■««»«< Btngt Silfvertparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
