Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 33. Den 19 Maj 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
enligt Linnés egna råd i den akademiska afhandlingen
Instructio Peregrinatoris af år 1759, gjorde Linné
sina flesta och för hans egen utbildning viktigaste
resor, de förberedande inom Sverige och sist den stora
åtgörande utländska studievistelsen, genom hvilken
han gjorde sig bemärkt och slog igenom i den
internationella vetenskapliga världen.
Sedermera såsom professor i Uppsala företog ju
Linné ännu 3 inhemska resor, de bekanta till
Gott-land, Öland, Västergötland och till Skåne, men de
skedde på riksdagens bekostnad samt i och för
nationalekonomiska undersökningar. Lapplandsresan våren
1732 företog Linné ensam, ridande och vandrande.
Uppslaget till dagboksanteckningarna är beundradt för
sin friskhet, jag citerar det än en gång: "Jag reste
från Uppsala den 12 maj, som var en fredag, kl. 10
f. m., då jag var 25 år gammal på ett hälft dygn när.
Nu begynte hela marken fägna sig och le, nu
kommer sköna Flora och sofver hos Febus (solguden).
Nu stod vinterrågen ett kvarter hög och kornet hade
nyligen utvist ett blad, björken begynte nu spricka
ut och alla löfträd visa ½ina löf förutom alm och asp ...
Rundt omkring (Uppsala) ligger slätten till en
fjär-dingsväg ungefär grön af Ceres (säd), däromkring gå
berg och ändtligen skog." Så fcrtgår det sedan hela
resan med målande beskrifningar, lifTgt skildrade
äl-ventyr och uppteckningar af allt märkeligt, som detta
skarpa vakna ögonpar såg, i natur, kultur och folklif.
Att gå i detalj medger ej denna lilla uppsats’ utrymme,
jag hänvisar intresserade till Ährlings: Linnés
ungdomsskrifter, B. II. 1888, där såväl Lappska som
Bergslags-, Dala- samt början af Utomlandsresan äro
intagna. En ny upplaga af Lappska resan förberedes
äfven till utgifning. Följande år reste Linné till
Bärgs-lagen, för att studera metallurgi, samt år 1734 till
Dalarne och Norge. Denna resa skedde på uppdrag
af landshöfding Reuterholm i Falun och på hans
bekostnad. Den ordnades af Linné i stor stil som en
vetenskaplig expedition med honom själf som chef
och en stab af sju unga studenter som biträden.
Rollerna fördelades mellan dem så, att en blef geograf
och talare, en fysiker och sekreterare, en mineralog
och stallmästare (resan företogs till häst), en
botaniker och kvartermästare, en zoolog och jägmästare, en
folklifsskildrare och adjutant åt chefen, en slutligen
iakttagare af hushållnings- och ekonomiska rön samt
skattmästare. Skaran drog fram öfver Falun, Mora,
Orsa, Älfdalen och Särna till Röros i Norge, där den
vände. På återvägen stannade Linné en tid i Falun
hos landshöfding Reuterholm, fick där många vänner
och gjorde bekantskap med och kanske fäste sitt
hjärta vid Sara Lisa Moræa, doktor Moræus’ dotter.
Med hjälp af dessa sina nya vänner i Falun samt
af medel, dem han vintern 1734—35 förtjänat på
privat-lektioner i Uppsala, kunde nu ändtligen i april 1735
Linné företaga sin resa till Holland för att bli
medicine doktor. Under julferierna 1734—35 hade han
varit på . afskedsbesök i Falun och trolofvat sig med
sin Sara Lisa. Som viktigaste resgods i ränseln
medföljde den ofvannämnda lilla samlingen vetenskapliga
manuskript, skrifna under åren 1731—34 cch som
skulle omskapa naturforskningen. Öfver Helsingborg
och Helsingör sjöledes till Travemtinde, öfver Liibeck
och Hamtiurg och därifrån sjöledes kom Linné i
sällskap med en ung falubo, Claes Sohlberg vid namn,
efter många vedermödor först till Amsterdam, där
botanisten prof. Burman uppvaktades, och sedan till
Harderwyks universitet, där Linné hastigt och lustigt
disputerade t på en afhandling Om trossans orsaker
och blef medicine doktor den 13 juni (gamla stilen)
1735. Därefter foro de två svenskarne till Leiden,
där Sohlberg skulle studera medicin. Och här
af-gjordes Linnés öde, här blef vändpunkten i hans lif,
här fann han tillgifna vänner, som ej blott hade god
vilja att hjälpa honom — sådana hade han fått många
i Sverige — utan också inflytande och rikedom i efter
svenska förhållanden storartadt mått. Dessa vänner
voro medicine doktor I. F. Gronovius, senator i Leiden;
botanices professorn van Royen; en rik skotsk
naturforskare Isaak Lawson samt framförallt den europeiskt
ryktbare läkaren professor Boerhaave, hvars lärjunge
Linné blifvit. Denne sistnämnde rekommenderade
honom till amanuens hos en mäkta rik man i
Amsterdam, direktören för Ostindiska kompaniet Georg
Clif-ford, som på sin landtgård Hartecamp vid Harlem
hade anlagt ett stort botaniskt museum och en
zoologisk trädgård, hvilka båda behöfde vårdas, ordnas
och förkofras. Gronovius blef Linnés förste förläggare,
och Systema Naturœ utkom i december 1735, en liten
skrift på 11 foliosidor, men som innehöll hela
planläggningen till ordnandet af naturens riken enligt
Linnés nya, klara, enkla och praktiska system. Den
har blifvit kallad "naturforskarnes gyllene bok", den
bragte ljus och reda i det kaos, som förut fanns, och
kom att upplefva 16 allt mera svällande upplagor.
Denna bok väckte ett ofantligt uppseende i den lärda
världen, oro, split, diskussioner eller med ett ord ///,
just det som behöfdes.
I början af sin vistelse på Hartekamp träffade Linné
helt oförmodadt i Leiden på sin gamle vän och
studiekamrat från Uppsala, Petrus Artedi, som kom från
England. L nné skaffade honom en plats som
vetenskapligt biträde hos apotekare Seba i Amsterdam, och
Artedi fullbordade nu sitt stora arbete om fiskarne.
Tyvärr drunknade han i en kanal till följd af en
olyckshändelse, och Linné fick bestyret att befordra hans
verk till trycket.
. Linné kallar själf sin tid på Hartekamp "mina
oskyldigaste år". I frid lefde han där från sept. 1735 till
okt. 1737, ostördt hängifven sitt arbete, flitig i
Clif-fords tjänst, flitig som författare och bokutgifvare. En
utflykt till England företogs sommaren 1736,
hvarun-der läkaren sir Hans Sloane och botanisten Philip
Miller i London samt prof. Joh. Jac. Dillenius i
Oxford besöktes. Anmärkningsvärdt är Boerhaaves
re-kommendationsbref för Linné till den mäktige och
ansedde naturforskaren och samlaren d:r Sloane:
"Lin-næus, som öfverbringar detta bref, är synnerligen
värd att få se dig och af dig blifva sedd. Den, som
ser er båda tillsammans, får skåda ett par män,
hvar-till motstycke knappt finnes i världen".
Men liksom en annan tids och ett annat områdes
reformator, Luther, midt under den nyväckta striden
fick draga sig tillbaka i lugn och obemärkthet på
Wartburg, så fick Linné under ett par år i
ensligheten ute på Hartekamp såsom Cliffords
trädgårdsdirektör, ekonomiskt oberoende och fullt sjàlfständig,
utarbeta, fullkomna och låta trycka sina genialiska
reformatoriska skrifter, de utkast han redan i Uppsala
författat. Fumlamenta Botanica och Biblio heca
Bo-tanica utkommo 1736, Flora Lapponica och Critica
Botanica 1737, Classes Plantarum 1738. Dessutom
utkom det stora praktverket Hortus Cliffortianus år
1737.
Så småningom började dock Linné vantrifvas i
ensligheten på Hartekamp; han fick frossan af det
fuktiga klimatet och kände sig ej må väl. Han tog
därför afsked af Clifford hösten 1737, vistades under
trägna studier i Leiden vintern 37—38, blef ånyo sjuk
våren 1738 och inbjöds att tillbringa sin
reconvale-scenstid på Hartekamp, hvilket han också gjorde. Men
i maj 1738 lämnade Linné Holland och for öfver Paris
och Rouen sjöledes hem till Helsingborg, dit han
anlände den 28 juni 1738. I Paris hade bröderna
An-toine och Bernhard Jussieu visat honom en storartad
hyllning och gästvänskap.
— 518 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
