Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 34. Den 26 Maj 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
FRÅN INVIGNINGEN AF DEN NYA SVENSKA SJÖMANSKYRKAN 1 HAMBURG. Mindre bilden: ttamburgs främste prelat,
senior dir Behrmann, talar.
Hamburg, söndagen den 12 maj.
I dag — på reformationsdagen och Gustaf Vasas
födelsedag — har en högtidlighet af sällsynt allvarlig
och vacker prägel ägt rum i Hamburg. Sveriges
ärkebiskop och Hamburgs "primas", senior doktor
Behrmann, ha förrättat invigningsakten af vår nya Gustaf
Adolfskyrka på hvar sitt språk, den ene enkelt och
flärdfritf, den andre med imponerande retorik.
Akten inleddes af ärkebiskop Ekman framme vid
altaret. Kring sig hade han en skara på icke mindre
13 assistenter, hufvudsakligen svenska sjömanspräster
från fem europeiska länder, Sverige, Danmark,
Tyskland, England, Frankrike.
Efter en psalm höll ärkebiskopen, på sitt okonstlade
sätt, ett tal. Man fann lätt att talet var riktadt inte till
en förnäm publik utan lämpadt efter ett auditorium,
som ärkebiskopen väntat sig att finna, sjömännen.
Det afhandlade de faror, som vänta~sjömännen i
hamnstaden och om kyrkans betydelse för dem. "Och nu
vare detta tämpel helgadt till Herrans tjänst och
dyrkan. Frid vare öfver detta hus", afslöt han sitt tal.
Efter afsjungandet af ett par psalmer bestegs
predikstolen för första gången af en talare. Det var
Hamburgs förste präst, senior d:r Behrmann, om hvilken
sägnen går, att han arbetat sig upp från en fattig pojke,
som vandrade till skolan i träskor och hvars framtid
skapades af staden Hamburgs fäder, som upptäckte
hans begåfning och hjälpte honom fram med
stipendier, tills han nu står såsom en af de två främste i
den fria riksstaden. Han delar nu äran och makten
med Hamburgs akunga, borgmästaren.
Doktor Behrmanns ord präglades af retorikens glans.
Af särskildt’ värde var, att d:r Behrmann gaf uttryck
åt den erkänsla staden Hamburg och dess
prästerskap känner för det arbete de nordiska landen, af
hvilka Sverige nu står ensamt om att äga en kyrka,
nedlägga bland sjömännen, som naturligtvis gifva
Hamburg en hel del svårigheter.
En svensk kör utförde nu från läktaren Beethovens
"I himlar sjungen den Eviges ära". Härefter vidtog
dagens gudstjänst, vid hvilken professor Kolmödin,
Uppsala, predikade.
Det hela var nu slut och man fick utrymme att se
sig om i den nya kyrkan. Den är liten och proper.
Rymmer något öfver 200 personer, mén om
angränsande salar tagas i anspråk, kunna väl ett hundratal
personer till få rum. 1 fälten mellan hvalfribborna i
taket ha alla landskapsvapen fått plats. Altare,
predikstol, orgeln och bänkarne äro hållna i gul ton,
liknande ek. Väggarna äro enkelt hvitmenade och
bibelspråk ’ slingra sig i diskreta färger. Ofvanför altaret
en stjärnhimmel.
Kyrkan innesluter också prästgården. Kanske finnes
i hela världen ingen mer prästgård i kyrkan. Men
pastor Englund bor ett par trappor högre upp och har
sina expeditionsrum där. I nedra botten ha finnarne
en samlingssal, där de hålla sina egna tidningar och
egen gudstjänst, därjämte ett stort läse- och skrifrum,
som är beräknadt för besök äfven af andra skandinaver.
–––––––– A. R.
535 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
