Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 28 Juli 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DjiG
’ h r$
Efter fotografi. Kliché; Kem. A.-B. Bengt Sil/versparre Stfdtn__Obg.
SYDLÄNDSKOR. Gruppen tagen vid en i juni hållen tjurfäktning i Lima, Perus hufvudstad. De här fotograferade damerna, alla
utmärkta peruanska typer, anses som de vackraste i Lima. De hade låtit ulsätta på affischerna att de ämnade öfvervara tjurfäktningen,
detta endast för att recetten för favorittoreadoren skulle blifva så stor som möjligt. En i Lima bosatt svensk har insändt foton.
(Forts. fr. sid. 683.)
ju endast en mask, som han såg den enda gången i
trappan och endast flyktigt: Men ändå...
Jag slogs mot detta hjärnspöke, så tappert som
man kan begära af en förtviflad man, men ni känner
alla facerna af hur det då går, doktor.
Kosta hvad det ville måste det ta ett slut, jag
beslöt i raseri att vända mig om, det vill säga stoppa
en revolver i fickan och g.i och ringa på hos min
granne. Och vid gud skulle han inte fått svara öppet
och ärligt på mina frågor, det kan jag försäkra.
I ett af mina schatull förvarar jag några revolvrar,
däribland en liten leksakstingest, som knappast kan
döda en människa, om det ej träffar på mycket
ömtåliga ställen, den sökte jag fram för mitt ändamål,
hvilket gjorde jag mig ej så riktigt noga reda för.
Patronerna hade jag inlåsta i min byrålåda och gick
fram mot denna för att förse mig med några. Men
på byrån stod en spegel . . .
Jag kastades formligen tillbaka inåt rummet af
skräcken för denna spegel, denna eländiga tingest af silfver
— socker — kinna och glas. Den sög mig som
ormarne suga till sig fåglar tills de förlamade falla ner
från träden. Jag vågade inte se på den, jag blygdes
till vanvett öfver mig själf. Patronerna! Jag skar
tänder så att käkarne värkte . . . patronerna! Jag
måste brottas om dem med denna förbannade spegel, jag
måste ha dessa patroner lika visst som jag höll på
mitt lif. Med list eller våld! Hade jag dem bara i
handen, då . . . ja, hvad för slags då? Sak samma,
bara jag fick dem!
Bara jag kunde afhålla mig från att se i spegeln!
Jag sökte något att häfta blicken vid. På hörnet
af byrån låg en kautschuksboll, en helt vanlig med
grönt band. Den har sin egen historia, den framkallar
en sàgobild af ett litet förtjusande flickebarn i tyll och
med utslaget hår som jag en gång höll mycket kär,
och den bilden har i trista stunder stigit fram och
tröstat mig. Därför har jag förvarat den "bollen och
fört den med mig på alla resor Det finns ju
löjligare saker än så här i världen, doktor?
På denna boll föll nu min blick. Med all intensitet
i viljan att nå mitt m°l fäste jag på den min blick.
Jag kände, att om jag ett ögonblick släppte den bollen
ur sikte, skulle jag strax därpå ligga på min soffa
flämtande, stirrande, utom mig, och badande i ohygglig
kallsvett och galen. Inte släppa den . . . Steg för steg
kom jag närmare . . . Inte se på något annat än
bollen .. . inte . . .
Då hejdades jag plötsligt af ett stönande, som från
ett djur som krossas. Jag tror att det var jag själf...
trycket af fasan . . . Doktor, jag var mer pinad än
om alla helvetets hundar hade trasat sönder mitt kött.
Jag stod och stirrade i spegeln. Där såg jag . . . Och
i instinkt att döda, af raseriet skälfvande på handen,
så att jag inte kunde sikta, höjde jag revolvern. I
spegeln såg jag ett af skräck förvridet ansikte, men .
på samma gång hånande, triumferande, som dens
måste se ut, hvilken kastar sig i ett bråddjup för att
triumfera öfver sina förföljare — det var jag själf. Men ...
Ännu i denna stund af yttersta fasa, i stället för att
rikta en revolver emot-mig, höll han min
kautschuksboll i handen, den jag förut beskrifvit. Han höjde
handen. Min spegelbild lät bollen falla . . . Gripen
af fasa ville jag trycka till . . . Hanen slog mot
patronhuset, jag hade ju glömt att revolvern var oladdad,
och jag ville än en gång trycka af mot den förbannade
bilden. Då, doktor, då hörde jag bollens studsning,
hur den tog mark, hur den klatschade mot skinnet på
en hand, upp cch ner, ständigt, som en klocka.
Och de stirrande ögonen i spegelglaset. . .
Då måtte jag ha fallit, ty när jag kom till mig själf
igen, då låg jag här pä sjukhuset.
Men nu en fråga, doktor, jag frågar er på heder och
samvete! Ligger den jag hade till granne uppe i
våningen också här på sjukhuset? Bakom den vägg
vid hvilken jag nu har sängen?
G. Törnquist †. Premiäraktören Georg Gottfrid Törnquist afled
måndaeen den 15 juli i Stockholm i en ålder af 61 .år, , „
Törnquist utförde i sina bästa dagar med framgång en mängd
olikartade roller, exempelvis André i "Dora", Champeaux.i:"Duvals
skilsmässa", dMlloy i "En liten förmyndare", Osvald i
"Gengångare" etc.
Sin teatprbana begynte han vid 22 års ålder, då han antogs tjll
elev hos Fröberg. Efter att ha varit hos F. i ett års tid,
debuterade han 1870 å K. teatern, där han hade sitt första engagemang
71—72. I fyra år var han så anställd vid Svenska teatern i
Helsingfors, men återvände till Sverige och K. teatern för att — med några
års afbrott — stanna där till 92. Törnquist var i privatlifvet en
behaglig och personligen omtyckt man. ■■ ■ .
VIII ÅRG. 431 HÄFTET INNEHÅLLER:
Gustaf Ekman. — Ramlösa hälsobrunns 200 årsjubileum. —
"Spegelbilden:" /af E.’Walter Hiilphers. (Forts. fr. föreg. n:r). —
Arktiska och antarktiska expeditioner. - Skrdskoåkarekongressen i
Stockholm. — Stockholmspolisen i sin nya sommaruniform. —
Skandinaviens’första spårvagnsfärja. -U. Den fasansfulla olycks
natien i Marstrand. - Prins Vilhelm till* Amerika. — "Prinsessan
Margareta",.— Harald André. — Hur 14 juli firas i Paris. — Den
väpnade freden. — Viadukter. — Veckans porträttgalleri —
Syd-ländskor.
F. A. B. HVAR 8 DAGS TRYCKERI. GÖTEBORG. 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
