Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 11 Augusti 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. F. LJUNGGREN.
ORDFÖRANDE I SVERIGES HANDTVERKSORGANISATION.
Den sammanslutning mellan vårt lands handtverkare
och mindre industriidkare, som bär namnet Sveriges
Handtverksorganisation, hade under förra veckan ett
mycket uppmärksammadt årsmöte i Kristianstad. Med
Sveriges Handtverksorganisation är konsul C. J. F.
Ljunggrens namn intimt sammanknutet.
Sammanslutning på alla områden är ju tidens lösen.
Naturligtvis har Sveriges Handtverkskår, som under
skråväsendets dagar hade så fasta och starka
organisationer att stödja sig vid, äfven i denna
näringsfrihetsförordningens tid ej kunn it undgå att på
sammanslutningens väg söka värna om sina intressen. De
många små fabriks- och handtverksföreningarna i
landets skilda delar förblefvo dock tämligen betydelse-
för att på skilda linjer värna om olika sidor af
handt-verksintressena. Sveriges Handtverksorganisation —
så bestämdes namnet — skulle upptaga och föra fram
alla handtverksfrågor af mera ideell natur.
Nu följde ett rastlöst arbete, i hvilket konsul
Ljunggren var den ledande mannen. Det gällde först att
så vidt möjligt samla alla landets handtverksföreningar
och intressera dem för organisationens sträfvanden.
Konsul Ljunggren reste själf omkring till olika
föreningar, höll föredrag och ordnade verksamheten,
bildade nya föreningar, där dylika saknades, och väckte
till lif sådana, som höllo på att inslumra.
Hans arbete kunde ej förblifva utan frukter. Nu
äro inalles 80 föreningar med omkring 6,000 med-
i*. ^
fl l ■, l t *•#
Foto. Rylanders eftertr.. Kristianstad
lösa, så länge de voro isolerade från hvarandra, utan
något inbördes samarbete och utan något gemensamt
organ utåt. Så bildades en " centralorganisation", som
i sig skulle innesluta de många små föreningarna och
föra deras talan inför myndigheterna. Det gick
emellertid tr-ot med sammanslutningsarbetet.
Centralorganisationen arbetade under ekonomiska svårigheter
och utan erforderligt understöd af sina underlydande
föreningar. Striderna mellan arbetsgifvare och arbetare
gjorde sig alltmera bemärkta, och de rena
arbetsgif-vareintressena blefvo så många, att de hotade
för-kväfva och undertrycka den mera ideela sidan af
den verksamhet som organisationen föresatt sig.
Såsom ordförande i fabriks- och
handtverksförenin-gen i Kristianstad — en af landets större
handtverksföreningar — kom konsul Ljunggren att intressera sig
för hithörande frågor, och på hösten 1904 invaldes
han som centralorganisationens ordförande efter
byggmästare A. E. Magnusson i Stockholm, centrala
arbetsgivareförbundets nuvarande ordförande.
Med sin kända energi och arbetsförmåga kastade
sig konsul Ljunggren genast in i arbetet. Han insåg
snart, att, om något verksamt skulle kunna uträttas
för handtverksnäringens utveckling och
yrkesskicklighetens främjande, de båda olika intressena —
ar-betsgifvareintressena och de mera ideela sträfvandena
— ej kunde inordnas under samma organisation,
hvar-för han utarbetade förslag till nya utvecklingslinjer
för det hela. På årsmötet i Göteborg godkändes den
utarbetade planen, och centralorganisationen och
centrala arbetsgifvareförbundet separerade i allsköns sämja
SVERIGES HANDTVERKSORGANISA-
lemmar och några hundratal enskilda medlemmar
anslutna till Sveriges Handtverksorganisation.
Många och stora äro de frågor, som upptagits på
Sveriges Handtverksorganisations arbetsprogram och
antingen förts till en god lösning eller ett godt stycke
på vägen mot en sådan. Vi vilja endast erinra om
frågan om lärlingsväsendets ordnande, om
inrättandet af yrkesskolor, om en statslånefond för
handtverket, om erforderligt stipendieanslag för
handtverkarnes studieresor samt åt föreståndare
för och facklärare vid rikets tekniska aftonskolor,
om för hela landet gemensamma gesällbref och
belöningsmedaljer m. m.
Dessutom har konsul Ljunggren genom utgifvande
af Sveriges Handtverksorganisations småskrifter
lagt grunden till vissa fonder, afsedda att understödja
handtverkarens sträfvanden, och själf har han genom
en donation afseyärdt främjat en sådan fondbildning.
Att intresset för organisationens sträfvanden genom
allt detta växt sig starkt, det har man kunnat bevittna
vid årsmötena i Norrköping 1906 och i Kristianstad
innevarande år. Ordförandens energiska arbete
vitsordades från flera håll.
Konsul Ljunggren är också i den lyckliga
ställningen att kunna genom sina förbindelser med
personer inom olika verksamhetsområden, genom sin
ställning som ledamot af Riksdagens Andra Kammare
och genom sin högst ovanliga arbetsförmåga och
initiativrikedom kraftigare än de flesta föra
handtver-karnas talan.
— 706 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
