Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. Den 6 Oktober 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULLA LINDER: »JESPER HAAKES» FÖRFATTARINNA.
/ II. 8. D:s föreg iende nummer, det sista för årgingen 1906 -07, lät "Höga visan-s talangfulla författarinna, dittills för publiken
bekant under signaturen Eugène Almqvist, anonymitetens slöja falla och presenterade sig i en valskrifven och kortfattad själfbiografi
■;åsom fröken Hilma Söderberg.
I detta nummer, det första i årgången 1907—08, börjar införandet af den andra i H. 8. D:s stora litterära täflan prisbelönta ro
manen. Dess författarinna är rätt väl bekant för och uppskattad a] den lasande allmänheten — icke minst HVAR 8 DAGS mänga
läsare — under sitt verkliga namn: Ulla Linder. Att de redan nu icke så få vännerna af hennes författareskap skola se sitt antal
:’ida ökas, när den välskrifna och fängslande "JESPER HAAKE" — så heter den nya romanen — börjar tryckas i H. 8. D:s spalter
,lärom äro vi lifligt öfvertygade. Vi ha anmodat äfven "Jesper Haakes" författarinna att skrifva något om sig själf, och hon hai
här tillmötesgått var begäran:
Herr Redaktör!
Ni har verkligen
satt mig i
fö:lägen-het med eder
begäran om en
själfbiografi. Att tala om
sig själf är alltid en
vansklig sak, som
ön människa med
förstånd hälst
undviker. Men M skrifva
om sin egen
obetydliga person, det är
tio gånger värre.
Om ni ändl hade
varit så vänlig och
satt upp ett
frågeformulär, så skulle
jag försökt besvara
det, men att utan
vidare börja berätta,
det går inte.
Jag föreställer mig
nu att ni frågar, och
så svarar jag så godt
jag kan.
— När jag började
skrifva?
— Hur och hvar
jag fått mina första
litterära "väckelser"?
— Ja, det vet jag
knappt. Mycket
inflytande har
naturligtvis den
intressesfär i hvilken man
vuxit upp. Min lar
var en lärd man,
därtill en utpräglad
personlighet. Han skref
poemerpl blde
svenska, latin och grekiska, och fastän jag var ganska
liten, di han dog, hyste jag och hyser alltjämt en
oerhörd beundran för honom. Min mor, för öfrigt
det blidaste och ljusaste man gärna kan se, tillhör
samma släkt som författaren till "Min son på
galejan".
Journalistiken slog jag mig först på. Det var en
månatlig tidning vid namn Brefdufvan, i hvilken
syskonskaran — vi voro tolf stycken och jag den
yngsta — gaf hvarandra till li’s en del skämtsamma piller.
Jag skulle tro att jag var tio år eller si omkring, då
jag upitog "Brefdufvan" och lät henne bli permanent.
De äldre syskonen hade förut tid efter annan låtit
henne lysa och f jrsvinna viu hemmets horisont, vid
jul, nyår och andra högtidliga tillfällen.
När jag kom in i skolan för att skaffa mig ett
fullgiltigt afgångsbetyg tre terminer-det är hela min
skolgång - fick redaktörskapet läggas ner, och
"Brefdufvan" återtog sina forna oregelbundna vanor. Allt
sällsyntare blef hon med åren, men i stället skarpare
i näbbet.
Emellertid förflyttades mitt hem från den lilla
öster-götiska residensstaden till Stockholm, och de vidgade
tillfällen till iakttagelser på många områden, både teo-
ULLA LINDER.
retiska och praktiska
som gåfvos i
hufvudstaden, omfattade
jag med intensivt in
tresse. Så småning
om började jag för
söka mig på att med
bläck och pänna reda
de iakttagelser jag
gjorde i mitt sinne.
Jag minns så väl
den natt jag skref
den lilla skissen som
skulle få bestämma
om jag på allvar
borde ge rum för
dt-där litterära funde
ringarna eller inte
Antogs den — à la
bonheur! låt oss dà
formera pennan till
fortsatt kampanj. An
togs den inte — tänk
aldrig på blåstrum
periet mera!
Den antogs, väl
villigare än jag nå
gonsin vågat drömma
om till och med, och
sedermera publiceia
des mitt första mera
omfattande arbete,
romanen "Mot un
dergången".
Så där en smula
hasard var det med
"Jesper Haake" ock
så. Skulle jag skicka
den eller inte? Jag
slog "krona och
klaf-ve" om det, och
klafven bestämde mig för att lägga manuskriptet på
posten.
HVAR 8 DAG’s prisbelöning kändes som en stor
— och välbehöMig — uppmuntran. Sådant hjälper en
att ta nya tag, när modet kanske vill svika, att fortsätta
med nya studier och försök på vägen mot målet
-ett konstnärligt författarskap — när känslan af
dilettantism blir alltför pinsamt nedslående. Ty att en
gång kunna ge litteraturen något af verkligt värde,
det sätter jag som mitt mål, hur förmätet det än kan
låta. Ulla Linder.
Om "JESPER HAAKE" skrifver den framstående
litteraturkritikern BO BERGMAN, prisdomare i H. 8. D:s
litterära täflan, att den är en "lifshistoria från förra
seklets början, och dess största förtjänst ligger i den goda
och skickligt utarbetade tidsfärgen. Det är en stark
gammaldagsluft ö/ver skildringen, som bjuder på bide
spinning och karaktäriseringskonst. Man läser den med
nöje och stigande utbyte
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
