Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. Den 6 Oktober 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR $ DAG
Saloniki och Monastir, ett ingalunda lätt företag, ty
Bulgarien har ju, genom sin macedoniska kommitté samt
^enoin sin preussiskt skolade armé, en slags förköpsrätt
till dessa trakter. Dock, lyckades han verkligen att göra
prins Mirko till det oroliga landets styresman, och kunde
denne sedan bringa någon reda i det evinnerlig
macedoniska virrvarret, fölle äran häraf till stor del tillbaka
på hans fosterland. Härigenom knötes detta
tillsammans med det breda mellanbalkanska bältet, i all
synnerhet om Montenegros nuvarande skyddsling,
iurst Georg Kastriota, sedan den Höga Porten blifvit
stängd mot Europa, finge sina på ärftlig rätt stödda
libanesiska pretendentplaner realiserade. Visserligen
skulle Kastriota finna det med sin säkerhet förenligt
itt stå på förtrolig fot med sitt forna värdfolk, därest
inte blotta erkänslan emot landsflyktingens
ungdomshem förbunde honom härtill. Dock, tacksamhetens
ljufliga olja blandar sig inte gärna med politikens
surmulna ättika, det veta vi bäst, vi stackars svenskar!
Det Svarta Berget, faktiskt förbundet med Albanien
och Macedonien, blefve ju så godt som ett nytt
Storserbien. Det fattas bara moderlandet själft, Milans
och Dragas och Peters rike, detta stackars skröpliga
balkanska Korea, för att den längesedan sönderklippta
kartan som tsar Stevan Dusjan ritade, åter skall
till-hopapassas.
De stortalige, dådlöse, patriotiskt teatraliske
serberna se emellertid inte gärna, att den nya
samlings-rörelsen, pan-serbismen, utgår från det fattiga lilla
Montenegro och dess statskloke furste, den något
po-röse Pe;er Karageorgievitjs svärfader, utan ha därför
satt i gång ett system med hemliga agenter, som
bland några af furst Nikitas officerare lyckats väcka
missnöje och split, hvilket sedermera resulterat i att flera
af dessa ställts inför krigsrätt och dömts till fängelse.
Framtiden kommer en gång att utvisa om Nikita I
förmådde göra den femhundraåriga drömmen om ett
nytt Storserbien till en väpnad verklighet.
Jag erinrar mig för tillfället inte hvilken det är af
våra svenska gästgifvaregårdar, som så starkt
påminner om konaken i Cettinje, det stora, hemtrefliga
rödaktiga trähuset med sina hvita fönsterluckor och
sitt spåntak, med sin muromhägnade trädgård, där
drottningen af Italien en gång krattat gångarna och
prinsessan Franz Josef af Battenberg rensat
jordgubbar. Midt emot ligger den lilla gulmålade
klockaregård "Palais Karageorgievitj", där prins Mirko
resi-derar med sin strålande vackra gemål. På den breda
chaussén emellan dessa båda byggningar stod till
tör några år sedan det väldiga almträdet, under hvars
skugga fursten ibland plägade afkunna domar. Nu
har emellertid denna ygdrasil blåst omkull, en
forntida rese, som stöp för den nya tiden.
Konakens inre påminner om en svensk herrgård
med stora, glada, soliga rum, massor af
familjeporträtt och hederligt breda mahognymöbler, nedärfda,
ålderdomliga, bärande på minnen. Det hellrägnade
då jag begaf mig dit i sällskap med mr
Ramadano-vitj, den nästan ängsligt städade direktören för
utri-keskabinettet. Ingen vagn stod att uppdrifva, och
inga galoscher hade jag häller, utan jag sökte så godt
sig göra lät gno af den våta sanden af skorna på
borstmattan i palatsets vestibul, hvarpå en skyhög
adjutant så när skakat min arm ur led, då han
hälsade mig välkommen.
Och ett par minuter därefter sutto gamle Nikita
och jag storbolmande på hvar sin sida om ett bord,
på hvilket låg ett väldigt ryskt cigarettfodral och en
ask tändstickor från Jönköping.
Fursten bär numera endast mustascher, sedan han
rakat af sina Frans-Josefspolisonger, hvilka med den
tilltagande embonpointen annars skulle förlänat
honom en slags typ af börsmatador från Wien. Hans
mycket högresta gestalt med det högburna,
egensinniga hufvudet’; hans ståtliga dräkt med den långa,
hvita lifrocken, den röda guldsydda västen, de blå
kjortelbyxorna, det revolverförsedda silkesbältet — allt
förfärdigadt hos den furstlige hofskräddaren Lazar
Caffa i dennes enda lilla kammare på stora gatan
denna ytterst dekorativa kostym förstärker ännu mera
det pittoreska hos hans person. Lycklig den Rodin,
som en gång skall forma hans staty; han behöfver ej
grubbla öfver hum han skall kunna förläna sin
modell ett lämpligt omhölje af hänförd och fängslande
plastik.
Rösten är allvarsdjup och behärskad; hans
särdeles älskvärda sätt äger mycken värdighet; i de
afmätta rörelserna finnes intet af det sydländska
gestikulerandet. Sedan han vidrört den
hyllningsdemonstration (acte de soumission, kallade han den), som
ägnats honom samma dag jag anländt, började han
tala om sitt land och sitt folk. En episod af samtalet
påminner jag mig särskildt.
Sedan jag afslutat min uppfostran i Frankrike
berättade han, och kommit hem igen, åtföljde jag min
farbroder furst Danilo, den dåvarande regenten, på en
resa inåt landet. En dag kommo vi så till en by.
där mycket folk var samladt, ty marknaden pågick.
1 ett träd ett mullbärsträd för rästen, jag glömmer
det aldrig såg jag en massa föremål upphängda
Pänningpungar hängde där och varupåsar, klädesplagg,
vapen samt helgonbilder i ädel metall.
J.rg sporde min farbroder hvad denna samling
betydde, och hvarför man utställde den så öppet. Han
svarade mig, att detta var sådant, som de marknads
besökande tappat eller glömt och som upphittarne
sålunda velat återställa till de rätta ägarne.
Jag hade då varit borta några år från mina bärg
hade skådat den icke alltför stora hederligheten bland
slöddret på Place Maubert i Paris. Och jag rördes
af att denna oinskränkta, man kunde nästan säga
oskolade, hederlighet ännu lefde och lyste härhemma
bland de mina.
Inte som montegrin, utan helt opartiskt, såsom den
där skådat många länder och många folk: fransmän
och italienare, ryssar och greker, säger jag detta till
eder: intet folkslag på jorden är som mitt, så tappert
och så ärligt, så rättframt i vänskap som i vrede
Och då man kommer till mig med sina bekymmei
eller förhoppningar, med böneskrifter eller skänker
gäller det aldrig fursten — det är aldrig tal om så
dant utan man betraktar mig alltid som far (ön
me regarde toujours comme papa).
Det gäller för oss att tillämpa de västerländska
idéerna, de modärna rönen, på detta folklynne. Men
man får inte skena för hastigt, inte sluka hela den
modärna civilisationen på en gång såsom skett i .
såsom varit fallet i flera andra stater. Vi hafva ta
git lärdomar af dessa andra nationer och vi röra oss
framåt i lagom hastig takt, utan sömnighet eller
villrådighet, tnen också utan fjäsk. Sero sed seriol
Han reste sig och bjöd farväl.
Var nu inte rädd för branterna på vägen, då ni
reser tillbaka till Cattaro, rådde han - ty jag had(
berättat honom om mina vedermödor —, utan kom
ihåg, att där aldrig inträffat någon olycka. Håll fast
vid det, när ni passerar Krivacko Zdrjelo. Och när
ni kommer hem till edert härliga fosterland igen, så
glöm inte att framföra en hälsning till min vän Alfred
Jensen!
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
