Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 3 November 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅKE THOMASSON.
ORDFÖRANDE 1 ARBETSLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉN.
Det är nogsamt bekant hurusom intressestriderna
emellan arbetare och arbetsgifvare i vårt land under
de senare åren antagit en allt mera skärpt form och
blifvit af en i samhällslifvet djupt ingripande natur.
Ej minst har detta blifvit förhållandet sedan under
den allra senaste tiden dessa intressetvister förts in
jämväl på jordbrukets område. Därför kan säger
statsministern i den diktamen till statsrådsprotokollet,
hvaruti han motiverar tillsättandet af en
arbetsaftals-kommitté — samhället, staten, ej längre stå såsom
en overksam åskådare af företeelser, hvilka lätteligen
kunna vålla svåra rubbningar i samhällslifvets
viktigaste funktioner. Det är därför som regeringen
ge-gom en kommittéutredning önskat få fram vissa
normerande bestämmelser, hvilka äro ägnade att i sin
mån minska anledningarna till sammanstötningar
emellan de båda partiernas organisationer äfvensom att
mildra verkningarna af de konflikter, som det oaktadt
kunna yppa sig.
Dessa spörsmål ha redan under en längre tid varit
föremål för förberedande arbeten inom
civildepartementet, omfattande bl. a. en undersökning af den i
utlandet gällande eller föreslagna lagstiftningen i detta
fall. Nu ha dessa arbeten fortskridit så långt att
tiden är inne äfven hos oss att gå från ord till
handling, d. v. s. åvägabringa en väl afvägd
lagstiftning. En sådan lagstiftning gäller i främsta rummet
lämpliga former för olika slag af arbetsaftal och,
särskildt med tanke på jordbruket, en modärnisering af
den föråldrade och förkättrade tjänstehjonsstadgan.
Då regeringen utvalde bisittare i den sålunda
beslutade kommittéen hade den, enligt hvad dess
främste man betygar, till ögonmärke att till det
grann-laga värfvet få insiktsfulla representanter för landets
såväl arbetsgifvare som arbetare, ej mindre hämtade
från industriens och jordbrukets områden än äfven,
så vidt möjligt, återspeglande de skiftningar i
intressen och uppfattningar, hvilka förefinnas inom olika
grupper å både arbetsgifvarnes och arbetarnes sida.
Då det så gällde att tillsätta en ordförande för att
sammanhålla de skiftande meningarna föll valet på
justitierådet Åke Thomasson, hvilkens maktpåliggande
mandat statsministern karaktäriserar med de orden att
"ledningen af ett sådant arbete, som det denna
kommitté får sig förelagdt, tydligtvis kräfver såväl
fullkomlig opartiskhet som ingående kännedom om vårt
lands lagstiftningsarbete".
Emellan de i kommittén insatta företrädarne för
arbetsgifvarnes och arbetarnes olika intressen vid
ar-betslagstiftningens reformerande komma säkerligen
många och skarpa meningsbrytningar att äga rum
innan man lyckas finna den linje, efter hvilken man
kan förtroendefullt samarbeta. Det blir ordförandens
svåra uppgift att medla mellan de stridiga
ståndpunkterna och söka föra parterna in på den gyllene
medelvägen, samtidigt som han har att företräda öfriga
samhällsintressenter, hvilka af kommittérade fordra lojal
utredning och ärlig förlikning. Det råder bland
initierade den meningen att f. d. justitierådet
Thomasson besitter de erforderliga kvalifikationerna för det
kräfvande uppdragets lyckliga fullgörande och att
hans obestridliga lagstiftningskompetens utgör en
borgen för ett godt resultat af kommitténs arbete.
Herr Thomasson har gjort en snabb
ämbetsmanna-karriär. År 1893 fick han sitt första
fiskalsförordnande i Svea hofrätt och året därpå blef han
adjungerad ledamot. Ordinarie fiskal 1896, befordrades
han 1898 till assesssor, men flyttades öfver till nedre
justitierevisionen och kom så upp i högsta domstolen,
från hvilken han nu för kommittéarbetets skull tagit
afsked, efter att ha tillhört densamma knappast ett år.
När kommittén slutfört sitt arbete kommer han
antagligen att återgå till sitt kall såsom en af den högsta
rättvisans handhafvare — för så vidt då icke andra
och kanske större uppgifter kalla honom.
MAGNUS HUSS — ETT SEKELMINNE.
Den 22 oktober i år var
100-årsdagen af det 19:de
seklets störste svenske
läkares födelse Nämnda
dag år 1807 föddes
nämligen i Medelpad i Torp
socken Magnus Huss,
som sedan vann så stor
ryktbarhet som
framstående läkare och
vetenskapsman.
Huss var i många år
öfverläkare vid
Serafimerlasarettet i Stockholm, där
han 1839 anordnade den
första verkliga medicinska
kliniken i vårt land. Han
var ifrig nykterhetsvän
och utjaf åren 1849—51
sitt inom som utom
Sverige epokgörande verk
"Alcoholismus
chroni-cus". Det var ett
storartadt arbete, H. nedlade
på att draga vårt folk upp
ur dryckenskapslastens
förnedring; och för detta
står landet i största
tacksamhetsskuld till honom.
Den ofvannämda boken
"Alcoholismus chronicus"
— genom hvilken namnet
alkoholism först införts i
vetenskapen — belönades
af franska
vetenskapsakademien med
Monthoyon-ska priset.
1 öfrigt utvecklade Huss
den mest mångsidiga
verksamhet i fråga om
reorganiserandet och
inrättandet af en mängd
hygieniska o. filantropiska företag.
1860 utnämndes H. till
ordf. i sundhetskollegium
och generaldirektör för
hospitalsväsendet. Han
dog den 22 april 1890.
MAGNUS HUSS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
