Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 3 November 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEGETARISKA SKOLKÖKSKURSER.
Vegetarismen är en
dietform, som i våra dagar
vinner allt större utbredning
och låter allt mera tala om
sig. Emellertid råder bland
den stora allmänheten en
del missuppfattningar om
densamma, såsom att den
skulle vara asketisk, ensidig,
dyrbar men näringsfattig
o. s. v.
För att på ett praktiskt
sätt vederlägga dessa och
liknande missuppfattningar
har Svenska vegetariska
föreningen upprättat ett par
ambulerande skolkök.
Under senaste åren ha med
lyckligaste resultat å skilda
orter i landet — Jönköping,
Skara, Lund, Malmö,
Brunnsvik m. fi. — hållits lifligt
frekventerade vegetariska
matlagningskurser.
Äfven i Göteborg hölls
förliden höst en sådan kurs. Den goda anslutning,
densamma rönte, uppmuntrade till arrangerandet af
en ny sådan, hvilken i dagarna hållits i nya
restaurangen i Slottsskogen. Det är där vår bild är tagen.
Ledarinna för denna kurs har varit fru Frida Mag-
KlieM i Bengt SV/tereporre.
DELTAGARNE I VEGETARISKA SKOLKÖKSKURSEN I GÖTEBORG.
nusson, Göteborg. — Göteborgs vegetariska förening
(filial af Sv. veg. för.) hyser den’förhoppningen, att
kunna i Göteborg få till stånd ett permanent
vegetariskt skolkök.
EN LÄXA.
FÖR H. 8. D. AF GUSTAF ULLMAN.
Rätt mot det töcknigt röda sken, som i
oktoberkvällen smalt öfver strandens tigande berg och
susande vikar, rullade en tångvagn med två karlar på
ner till hafvet. Hästarna, föran och körsvennerna
liksom glödde i skimret från västerns fjärran, medan de
kastade stor, glidande skugga bakom sig högt uppåt
ängar och stenrös. Men de visste, de två, alt det
snart skulle bli mörkt, skyndade därför på dragarna,
så att de ändtligen i dundrande fart svängde ner
öfver vikens sandbank och häjdades i vattenbrynet, där
hofvar och hjul skuro sig djupt ner. — Där låg
hafs-tången hopad, lagrad i långa bälten, uppvräkt af
stormarna. De hade kört tång hela dagen, detta
skulle bli sista lasset. De hoppade af, först den
yngre, sedan den äldre, varsamt och
lugnt.
— Är I trött, far? — sporde ynglingen
lite spefullt.
— Håh! — grymtade bondgubben —
inte värst!
Bägges ansikten, redan till byggnad
mycket lika, röjde nu i kvällglansen
samma förstulet, godmodigt illmariga
drag. De togo sina grepar, höggo så in
på tångbädden, fadern med stadiga, men
långsamma tag, sonen med oförtröttlig,
nästan växande ifver.
— Undrar, jag, om det kan vara sant som de sade
i min barndomstid — började fadern —
— Hur? — Sonen stönade till, högst förbluffad.
Tänkte farsgubben ge sig till att berätta sagor för
honom midt under arbetet?
— Jo — fortfor den gamle — de sade, att där ute
på skäret, som nu är kält och där det inte finnes
annat än sälar och måsar, där fanns ett slott engång
i tiden, med gröna ekträn omkring. Där bodde en
rik herre, som hette herr Gunnar. En dag var han
ute på sjön och fiskade — för ro’skull, kan veta —
men det blef svårt väder och han kom i nöd. Men
då dök själfva hafsfrun upp och drog honom hem till
(Forts, d sid. 77).
— Du är visst inte trött alls, du, i
kväll — sade gubben lutad öfver tången.
De hade gräf t undan det färska, friskt
salta, sjögröna och kommit ned till de
sura, svarta kokorna. Det luktade starkt,
men knappast behagligt. Men den gamle
bonden låtsades njuta däraf och stirrade
fundersamt ut mot ett lågt, mörkt skär,
som likt ett sällsamt, oerhördt sjödjur
stack upp mot solbärgningens slocknande
ljusband.
MINISTRARNES NORRLANDSBESÖK: Statsminister Lindman och
civilminister Juhlin bese i Luossavaara de malmbrytningsarbeten, staten har i gång där,
för att kunna uppgöra plan för de första årens brytning.
— 69 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
