Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 10 November 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINANSPANIKEN I AMERIKA.
De amerikanska
affärernas
hufvud-åder, den
världsbekanta Wall Street,
har i dessa dagar
varit skådeplatsen
för scener, hvartill
man icke ofta sett
maken. En
skräckslagen folkmassa
har där i timvis
stått packad
utanför bankkontoren,
högljudt ropande
på att få ut sina
åt
pänninginstitu-ten anförtrodda
besparingar. Familjefäder ha gråtit,
förtviflade kvinnor ha
vridit sina händer,
och det har kräfts
alldeles
utomordentliga åtgärder
för att bibringa den
stora allmänheten
någorlunda lugn.
Krisen, af
hvilken icke blott
Förenta Staterna utan
samtliga
amerikanska land hemsökes
och som jämväl
sträcker vissa
vägningar öfver
Atlanten, synes ha
uppstått såsom följd af
orsaker, som redan
nu kunna bestämdt
påvisas. Den är
snarast att betrakta
som ett akut
utbrott af en allmän
ekonomisk
sjukdom, som har sin grund i ett felaktigt ekonomiskt
system, i en handels- och tullpolitik, som — skapad
och utvecklad af trust-millionärerna och deras kreatur
i kongressen — blott har de enskilda intressenas kraf
för ögonen och som t II sist medfört, att några få
järnvägs-, industri- och finanskungar ekonomiskt kunnat
underlägga sig hela det amerikanska folket.
Naturligtvis är det den Rooseveltska reaktionen mot
denna utveckling som åvägabragt den nuvarande
krisen. Sådana krafter, som de här ifrågavarande, låta
icke så lätt häjda sig på den väg samhället själft
banat för dem, i hvarje fall icke utan att anstifta olyckor.
För öfrigt griper den amerikanska regeringen med
Roosevelt i spetsen ju ingalunda det onda vid roten,
utan söker genom ett slags undantags-lagstiftning lägga
oöfverstigliga hinder i vägen för kooperationsrörelsen
och dess olikartade gestaltningar på det ekonomiska
lifvets område. Härigenom kränkes otvifvelaktigt
omsättningens naturliga lag, och dylika kränkningar
företagas, som bekant, aldrig ostraffadt.
Före den kritiska dagen, den 23 oktober, då Wall
Street råkade i uppror och det stora Knickerbocker
Trust Company måste inställa sina betalningar, hade
gått en rad af de spekulant-manipulationer, som man
så väl känner från Newyork. Utom det nämnda
finansbolaget befann sig en hel rad banker i största
förlägenhet och räddades faktiskt endast genom
Newyorks clearinghouses, d. v. s. de förenade bankernas
Efter fotografi. KlleÅI, Bengt SUfoerrp;.*
VY ÖFVER WALL-STREET, NEWYORKS BANKGATA, UNDER KRISEN
Spänningen har nått sin höjdpunkt.
ingripande. Och i
alla dessa fall mötte
man faktiskt
samma hufvudorsak till
eländet: stora
pos-ster inneliggande,
delvis starkt
försvagade säkerheter,
på hvilka banken
iämnat lån åt
densamma på ett eller
annat sätt
närstående personer! Här
må anföras blott
ett enda, men
talande exempel på
huru dylika
"värden" kunna hopas.
Det står i intim
förbindelse med
den nuvarande
krisen och är knutet
till namnet Charles
W. Morse, förut
president för is-trusten
i Newyork.
Efter att med
lycka ha uppträdt
som "upphjäipare"
af olika större och
mindre företag af
sjuklig karaktär
gjorde Morse för
kort tid sedan sin
förnämsta kupp
genom att
åstadkomma en
sammanslutning af sex stora
kust- och
flodfarts-linjer. Dessa
an-gåfvos till ett värde
af 45 millioner
dollars, hade ett
aktiekapital på 65 mill.
och voro belastade med en obligationsskuld på 25
mill. dollars. Likväl "utvattnade" Morse detta
kapital ytterligare med aktier för 61 millioner, således
ett aktiekapital, för hvilket ingen reell säkerhet i
någon som hälst form var tillfinnandes. Därefter
gaf han sig i lag med att, rent ut sagdt, uppköpa
banker. Han tillförsäkrade sig t. ex. 51 % af en
banks aktiemängd, reorganiserade därpå direktion
och bankråd efter eget hufvud, pantsatte sina aktier
och köpte sig med de på detta sätt inhåfvade
medlen kontrollen öfver en annan bank, hvars aktier han
belånade för att så öfvergå till en tredje, en fjärde,
en femte bank, tills han slutligen var envåldshärskare
öfver ett tillräckligt stort antal pänninginstitut och
öfver samtliga aktionärminoriteters öde!
Det är klart, att ett allmänt tillstånd, under hvilket
sådana experiment icke blott kunna företagas utan
snart sagdt höra till ordningen för dagen, äro i behof
af en kraftigt reformerande hands ingripande. Det var
också redan för två år sedan — då den stora striden
mot lifförsäkringsbolagens utsväfningar fördes — lifligt
tal om att draga bankväsendet i unionen inom
reformsfären. Det blef dock icke något af härmed: de
mäktiga finanskungarne motsatte sig saken. Men nu
skola de troligen icke längre kunna sätta sig på tvären,
utan man har väl att motse lagstiftningsåtgärder till
allmänhetens betryggande mot den skandalösa
banksvindeln. Det talas t. o. m. om att en extra ordinarie
kongress skulle inkallas för ändamålet.
- 91 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
