Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 24 November 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES SEGERMINNEN.
Att Svea rikes trofésamlingar både i storlek och
kulturhistoriskt värde skola öfverträffa nästan alla
andra länders är ju förklarligt och naturligt. Ett folk
som likt vårt segrat på halfva Europas slagfält, som
beröfvat moskoviter, kroater, österrikare, sachsare,
danskar och norrmän deras härmärken, måste ha en
sällsynt rik och brokig samling fälttecken att uppvisa.
Så är också förhållandet, trots det att ett stort antal
af våra troféer genom vanskötsel kommit att gå
förlorade.
Redan för århundraden sedan fördes frågan om ett
passande förvaringsrum för våra segerminnen på tal.
F*’r f^twjrfH KlieM; Bengt Silfertvaret
TROFÉERNAS FÖRVARINGSRUM I NORDISKA MUSEET-
I ett memorial till regeringen föreslår Axel Oxenstierna
"att i Stokholm på en bequemb ortt antingen ved
stranden eller å Skeppsholmen bygges trenne
ståte-!ige, longe, brede och höge tyghus" för att där
inrymma alla troféer, som vunnits från "Pålniske
chro-nan i Lijflandh, Litthoven, Pryssen eller Påhland —
sedan de ifrån Muskoviterna, därnäst de ifrån
Danmark, sijst de häruthe ifrån Keijsaren och Ligan".
TROFÉ FRÅN
30-ÅR1GA KRIGET. Prof
på hur fanorna
förmultnat i Riddarholmskyrkan
RYSK GARDESFANA tagen vid Narva.
Planen kom likväl
inte att sättas i
verket, och först under
Karl X Gustaf, då
nya troféer börjat
strömma in,
samlades de i
rustkamma-ren. Här måste de
likväl maka åt sig
för moderna vapen.
Rustmästaren
Kas-parson skrifver år
1670, att han funnit
troféerna "uthi en
vrå ihopkastade och
af råttorna illa
sönderskurne, som ock
förmultnade".
Tessins förslag till en
magnifik
Ruhmes-halle vid det
nuvarande Karl XII:s torg
kom ju heller aldrig att sättas i verket. Efter växlande
öden hamnade fanorna 1817 i Riddarholmskyrkan.
Där ha de likväl haft sin förnämsta förfallsperiod.
Uppsättningen i buketter på grafhvalfsväggarna var
nog dekorativ, men för troféernas bevarande högst
ogynnsam. Våra fotografier visa, hur dukarne
multnat efter vecken, i hvilka de blifvit hängda —
bort-sedt från den åverkan af fukt och södersol, som
fördärfvat ett stort antal af segertecknen. Det var
därför nog ett välbetänkt steg — trots de
stämningsskäl, som reste sig däremot — att se sig om efter
en annan förvaringsort åt dem. Så blefvo troféerna
provisoriskt inhysta i Nordiska museet, där
konserveringsarbetet, som beräknas kräfva en tid af bortåt tio
år, tagit sin början under intendenten friherre
Cederströms insiktsfulla ledning.
Trots alla förluster finns det nämligen ännu mycket
att ta vara på. Vår trofésamling omfattar nämligen
inte mindre än 1,291 infanterifanor, 385 stänger med
fanrester, 382 standar och dragonfanor,
202 stänger med rester af samma grupp,
280 nakna stänger, 153 fästningsflaggor,
vimplar och gösar, 8 trumpetfanor, 36
puktäcken, 46 trummor, 132 pukor, 38
marsch- och reveljpipor, 4 knippen
fästningsnycklar och 28 andra fälttecken —
oräknadt 1,405 lansfanor, hvilka knappt
kunna räknas som troféer. Hvarje rysk
ryttare har nämligen en af dem på sin
lans. Att de pukor som äro synliga på
bilden, kommit att tillhöra samlingen,
har sin grund i att de buro vimplar,
hvilka de fått göra sällskap.
Allt som allt torde vår trofésamling
kunna betecknas som inte bara den
största, utan också den kulturhistoriskt
värdefullaste i världen. Det är därför på tiden,
att den blir systematiserad och får en
tillräckligt rymlig, värdig lokal sig
upplåten. För att i längden bibehållas, måste
nämligen dukarna hänga lodrätt ner från
horisontala stänger utan att beröra
hvarandra — ett arrangemang, som ju
fordrar rätt stort utrymme, men bara
takutrymme, hvarför det ju förträffligt låter
sig kombineras med andra samlingar.
När därför ett museum för Sveriges här
och flotta kommer till stånd, är det väl
både troligt och önskvärdt att minnena
från vår storhetstid där omsider få sitt
naturliga hem.
- 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
