Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 1 December 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVAR S DAG
(Forts. fr. sid. 134.)
— A, förtjusande, min herre — men jag ber er
inte tala franska med mig. Jag vill lära mig vackra
landets språk, medan jag är här, och därför glad, om
ni skola vilja tala det med mig. ,
En djup suck af lättnad banade sig väg ur
kandidatens bröst. Och det var liksom om luften öfver
bordet blifvit några tusen meter högre. Doktor
Viardot pekade på snödropparna i vasen framför sin
tallrik och sade:
— A, drifvans blommor — blonda och oskyldig
som konfirmationsflickor.
Och han smilade galant bort mot fröken Gretas
stol.
På det fanns det ju inte någonting att svara.
Sopp-skedarnes stötar mot tallrikarna och det sörplande
lätet från husfaderns skägg härskade snart på nytt
enväldigt i rummet.
Monsieur brydde sig inte heller om att göra någon
vidare ansats. Han betraktade med någonting af en
forskningsresandes vakna, öppenhjärtiga intresse husets
damer. Värdinnan var han färdig med på tio
sekunder — något längre stannade blicken på döttrarna.
Han jämförde dem. Båda hade samma resliga
gestalter, höga axlar och platta, maskulina byst. Den
yngres ansikte var friskare, den äldres ädlare och
mer regelbundet. Men på hennes smala, raka
näsrygg red en pincenez.
Monsieur Viardot lät ögonen glida vidare, ut
genom fönstret. Utanför fabrikörens hus höll gatan på
att öfvergå i landsväg. Bakom en mejerigafvel med
sto^a, blåa bokstäfver sträckte sig de sanka fälten,
hvitfläckiga af smältande vårsnö. Monsieur Viardot
fann perspektivet tröstlöst fult.
Kaffet serverades vid middagsbordet. Den franske
lektorn tömde sin kopp i ett drag, som om han
aldrig gjort annat än kastat brinnande vätskor i halsen.
När han reste sig, tog han på nytt alla
familjeledamöterna i hand en efter en, i anslutning till hvad han
läst i boken Le peitple et les moeurs en Scandinavie.
Båda fröknarna Krook reste sig upp medan de
hälsade, och han gjorde den observationen, att den
äldsta, med pincenezen, var längst — han hade ögonen
i jämnhöjd med hennes engelska dubbelkrage.
När monsieur Viardot dragit dörren igen efter sig,
sade värdinnan med lättnad i rösten:
— Det var bra skönt att han gick.
Och fröken Greta instämde med orden:
— Usch ja. Affekterad.
Likväl vande sig familjen Krook och monsieur
Viardot snart nog vid hvarandra. Man kom underfund
med att det var en hygglig ung man — som ung
räknades man i familjen, där flere öfverliggare intagit
sina middagar, till sitt fyrtionde år. Han var aldrig
ute och fästade. Hvarje dag efter supén satt han
hemma och underhöll sig med damerna. Medan
gubben Krook och hans måg blandade till sin
kvällsgrogg — fabrikören af konjak, den unge af whisky —
flyttade monsieur Viardot sin tékopp till divanbordet,
och underhöll damerna vid deras handarbeten. Af
artighet hade han en gång smakat på kandidatens
kvällsdryck, men strax vändt tillbaka till sitt starka,
kalla té, under hvilkets njutande han kvarje kväll lät
en ask cigarretter gå upp i rök. .
Ja, han var tydligen ett original, men ett hyggligt
original.
Den, som mest roade honom, var Gunhild, den
äldre dottern. Han sade henne en kväll, att hennes
leende var det vackraste han sett i Sverige. Det var
fullt af fin, öm intelligens —
En dag, då monsieur Viardot kom ut i tamburen
med sin föreläsningsportfölj under armen, stod den
högvuxna, raka kvinnan där och knäppte sina
handskar.
— Hvad, ni tänker gå ut i det här slask, sade
monsieur.
Ja, jag tänkte gå och höra lektorns föreläsning,
ifall jag får.
Monsieur Viardot svalde en liten grimas,, och
svarade med en artig gest:
Ja, den offentlig, kan inte hindra.
Så få vi sällskap.
Med storögd förvåning mätte han henne från
hufvud till fot.
— Inte mena ni verkligen, att vi kunna visa oss
bredvid oss på gatan?
Nu var det fröken Krook, som stelt stirrade mot
hans ansikte i tamburens skymning. Så stammade
hon:
Och hvarför inte det då hvad menar ni?
Monsieur Viardot såg, att hon trott en
förolämpning gömd i hans ord. Nå, så fick han då förklara
sig. Med ett tonfall, som lät hårdt och ansträngdt
lätt sade han:
— Men ni glömmer, att ni är hufvudet längre än
jag-
Ett befriadt skratt bröt sig väg öfver fröken Krooks
läppar. Men innan det förklingat, var han ute ur
tamburen, och hon kunde ju inte springa efter hönom.
Men en dag måste monsieur Viardot säga sig själf,
att han var förälskad i den långa svenskan, som första
gången lika lite på honom gjort intrycket kvinna som
andra hennes plattbröstade landsmaninnor. Det var
inte bara kakelugnsvärme, som han i det längsta velat
intala sig. Kanske snarare den förtroendefulla och
innerliga värmen i hennes väsen, som tagit honom.
Hur som hälst — han älskade henne.
Den kvällen stängde monsieur Viardot in sig på
sitt rum. När jungfrun kom in för att bädda, stod
hans stora korgkoffert packad. Fröken Gunhild var
borta på té, men vid hemkomsten på kvällen fann
hon en liten biljett från franske lektorn.
— Farväl, kära fröken — vi fransmän äro istånd
att bära allt, utom att bli löjliga.
Hon satt länge och stirrade på det lilla kortet i sin
hand, med tomma ögon, som inte ville fatta, att
någonting sådant kunde få afgöra ett människoöde.
HVAR 8 DAGS STÄNDIGA
LITTERÄRA PRISTÄFLAN.
Då tiden nu närmar sig för den första täftingsperiodens slut
vilja vi ännu en gång framlägga villkoren i denna täflan,
hvilken som bekant går ut på prisbelöning både af författare och
— prisdomare.
Prisbeloppen äro sålunda fixerade:
Första pris författaren 300 kr., l.ste röstande 150 kr.
Andra » 250 „ „ 100 „
Tredje „ „ 100 „ „ 75 „
Fjürde „ 100 „ „ 50 „
F.mte „ 100 . „ 25 »
eller .sammanlagdt 850 kr. (utom vanligt honorar) för
författarne till de 5 bästa berättelserna och jör deltagare i
omröstningen 400 kr.
Dessutom utbetalar redaktionen efter eget godtfinnande ett
extra pris om 250 kronor.
Således inalles 1,500 kr. i pris.
Täflan omfattar alla från nyår till nyår införda berättelser.
Alla våra läsare kunna deltaga.
Senast den 10 januari 1908 skola alla röstsedlar vara
redaktionen tillhanda, hvarefter resultatet snarast möjligt
offentliggöres och prisen utbetalas. Från 1 jan. 1908 börjar en
liknande täflan för perioden 1908—1909.
— 142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
