Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 8 December 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVOLUTIONSFARAN I PORTUGAL.
Efter parträtt. Klirht • Betyt SUfrenpaert
PORTUGALS KONUNGAPAR: DOM CARLOS I. DROTTNING AMÉLIE.
Redan för ett
tiotal månader sedan
började den
europeiska pressen att
meddela oroande
underrättelser om
de inre
förhållandena i kungariket
Portugal, som för
öfrigt under flere
generationer varit
stadt i ett sorgligt
politiskt och
ekonomiskt förfall. Det
står i dylikt
afseende jämsides med
de sämre delarne
af det spanska
kungariket, och de båda pyreneiska monarkierna skulle
på det stora hela taget vara hvarandras likar, om
icke det spanska förfallet rätt afsevärdt motverkades
af den kataloniska befolkningens styrka och
utvecklingsmöjligheter. Portugal har icke något sådant
element, som skulle kunna spela motgiftens roll gentemot
den kulturella dödsbacillen.
Moralisk ovederhäftighet uppåt och svart vidskepelse
och okunnighet nedåt äro hufvuddragen i Portugals
nationella fysionomi; tre fjärdedelar af befolkningen
kunna hvarken läsa eller skrifva, och i långliga tider
har allt regeringsväsen i detta konstitutionella
kungarike varit identiskt med personligt och partipolitiskt
godtycke af gröfsta slag. I Portugal, och delvis äfven
i Spanien, har den enda verkligt kulturbärande idén,
själfstyrelsen, blifvit förvandlad till en ren karrikatyr,
så att tillståndet — äfven om naturligtvis spanjorer
och portugiser själfva förneka detta — icke är
mycket bättre än i Turkiet och andra despotiskt regerade
Eft<r /MtnA KHchl’ »VxrwT».
INLOPPET TILL LISSABON: TORRE DE BELEM, ett torn från slutet af 1400-talet, vid Tejos strand.
Tornet är försedt med ett batteri till hamnens försvar.
länder, där det icke
finnes någon
offentlig kritik och
därför häller icke
någon effektiv
kontroll öfver de
allmänna medlens
användande.
Genom det sätt,
hvarpå det
parlamentariska systemet praktiseras i
Portugal, blir det
intet annat än
maskerad absolutism.
Det är icke det af
präster och
politiker i skön endräkt
undertryckta folket, utan några klickar äfventyrare
och lycksökare som bestämma parlamentets
sammansättning och den politiska utvecklingens gång. Man
sträfvar efter makten för att göda sig på det
allmännas bekostnad och bryr sig föga eller intet om
landets välfärd; man mutar eller hotar valmännen till
att rösta så som man önskar, och om detta icke
hjälper, generar man sig icke för att förfalska
valresultaten. Naturligtvis har det parti, som händelsevis
sitter vid makten, inga samvetsbetänkligheter för att
gripa till provisoriska lagar och faktiska statskupper,
när alla andra medel till maktens bevarande slå fel.
Man skall därför icke tro, att de nuvarande
förhållandena i Portugal äro något nytt. "Oregelmässiga"
förhållanden ha alltid växlat med regelmässiga, och
diktatorn Joao Franco, som nu, understödd af
kungamakten, åtagit sig att föra ett personligt regemente
utan parlament och valmän, har haft många
föregångare. När ledaren för ett af de stora partierna (de s.
k. progressisterna),
de Castro, på sin
tid stod i spetsen
för regeringen,
utfärdade han hela
tre gånger
diktaturdekret, och en
annan ledande
politiker, Ribeira,
ledare af
regenerationspartiet, gaf
både den och den i
parlamentet, när
det under hans
makts dagar
passade honom.
Det nya i
för-’ hållandena är
emellertid den energi
och uthållighet,
som
ministerpresidenten Franco
visat, och äfven hans
program erbjuder [-åtskilligtförvånans-och anmärkningsvärdt.-]
{+åtskilligtförvånans-
och anmärknings-
värdt.+}
När Franco skred
till författningens
upphäfvande, så
skyndade han att
påpeka, att det var
landets usla
ekonomiska förhållanden,
som tvingade
honom till detta steg.
- 156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
