Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 22 December 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOBELPRISEN.
Klirhf : Kmx. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
RUDYARD KIPLING,
efter porträtt, taget af H. 8. D:s Stockholmsfotograf.
Rudyard Kipling var utan jämförelse den
populäraste af årets Nobelpristagare. Han var populär
redan innan han kom hit — alla hade läst honom
och alla älskade hans egendomliga berättarstil. Och
från sitt besök i höga Norden medtager han minnet
af att på mångahanda sätt ha varmt och uppriktigt
hyllats af de entusiasmerade svenskarne.
Professorn vid universitetet i Chicago A. A.
Michelson är den förste icke europé som erhållit den
vetenskapliga utmärkelse, Nobelpriset innebär. Michelson
anses vara en af Amerikas främste vetenskapsmän.
Speciell förtjänst har han inlagt på optikens område
genom sina mätningar af ljusets hastighet i olika
medier och sina teorier däröfver.
Efttr fitografl.
PROFESSOR A. A. MICHELSON,
pristagaren i fysik.
SVARTA BJÖRNS ÄFVENTYR.
FÖR HVAR 8 DAG AF /. L. STOCKENSTRAND.
Invid den vildt forsande Columbiafloden låg
Sho-shoneindianernas reserverade område och söder om
Walla Walla hade vi svenskar börjat anlägga vårt
nybygge. Vi voro alla på vänskaplig fot med de
half-civiliserade stammarna och brukade bjuda männen
smaka på vår matsäck då vi träffade dem under våra
jakter. Den som vi funno mest meddelsam var Svarta
Björn, en lång karl, rak som ett spjut och vig som
en ekorre, med ett ansikte af den i nordväst vanliga
indiantypen, små, djupt liggande ufögon, stor krokig
näsa och starkt utvecklade käkar.
En afton då vi sutto kring lägerelden och några
koppar kaffe gjort Svarta Björn böjd för samspråk
frågade jag honom, hvilket af sina äfventyr han ansåg
vara det märkligaste. Han tittade eftertänksamt in
i elden och rökte sin pipa till slut, stoppade den
ånyo, men förblef tyst.
— Har ni någonsin haft ett riktigt kärleksäfventyr?
frågade jag och skrattade åt det hufvudbry min första
fråga tycktes ge honom. — Jag menar, har ni tyckt
om någon annan än de där hustrurna ni köpt er för
en packe skinnvaror eller ett par hästar?
Svarta Björns panna klarnade. — Jag har haft
en squaw, som jag inte köpt. Han nickade som åt
minnet af någonting lyckligt. — Var åt Yellow Stone
till, fångade uttrar och skunk och var rik man den
vinter. Gick nedåt nybyggena till och tänkte föra
gladt lif. Så träffade jag franske Charley vid Stora
Fisksjön.
— Hvem är franske Charley?
— Litet indian, kom det med ett föraktligt tonfall,
och mycket fransk. Far hans, skinnhandlare i
Columbia, rår om skepp, rik man. Charley är hvad ni
kallar dålig karl, dricker eldvatten, leker med kort, tar
kvinnor och — Svarta Björn försökte erinra sig hvad
mera vi brukade ogilla — och sticker knifven i deri
han inte tycker om, tillade han och höjde sina svarta
ögonbryn som om detta vore det obetydligaste af
Charleys fel. — Han sa att en så’n där karl, som
Den store fadern i Washington skickar ut, agent
kallar ni honom visst, kommit från Bannock och gick
där i skogarna och letade efter nå’nting. Så ville
Charley veta om jag sett, att det fanns gul sand vid
nå’n flod bortåt Shoshone till, gul sand, som sken
likt solen? Den sanden fick Charley leta efter själf.
Det föll mig in att se hvad tur mannen från
Bannock haft.
Fann honom halft begrafven i ett träsk, ryckte upp
en och följde med till hans wigwam. Och där såg
jag Daffodil. — Han tystnade tvärt.
(Forts, ä sista sid.»
182 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
