Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 22 December 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
(Forts, från sid. 182).
— Var hon vacker?
— Som den ilande skyn, som det dansande
vattnet. Innan kvällen lofvade hon följa mig.
— Var hon agentens hustru?
Indianen tog pipan ur munnen och såg
eftertänksamt ned i dess rykande bål. Så svarade han
långsamt: — Kanhända. Hon lagade hans mat och bar
hans filtar. Han såg ut som en präriehund, som letar.
På natten gick vi ut i skogen. Vid träsket fann jag
en häst och så vadade vi öfver floden. Han som
letar kunde inte hinna oss nu. På morgonen hann oss
franske Charley, hästen var hans. Jag bad honom
vinna den tillbaka med knif eller pil. Han nekade
och tittade på Daffodil. Jag var hungrig, men jag
gick ej och fiskade. Charley tog fram hvad han hade
i sin fältflaska. Den natten sof jag inte, inte häller
den nästa. Charley följde oss och Daffodil såg på
honom som hon sett på mig, då Han som letar förde
mig till henne.
Tredje natten rägnade det. Den store Anden talade
ur skyn. När stormen var öfver sökte jag de båda.
— De voro borta. Marken var våt, natten mörk, jag
följde dem till Röda klippan, där några män öster
ifrån höllo till för att jaga. Daffodil och Charley
voro där. Jag bad honom välja knif eller pil. Han
valde knif. De hvita sågo på. Jag vann. Daffodils
ögon följde franske Charley då jag förde henne bort.
Innan kvällen var hon försvunnen. Hon måste ha
stigit upp i luften eller sänkt sig i floden. Jag följde
floden. När jag fann henne, satt hon på en sten och
flätade sitt hår.
— Som var långt och vackert? sade jag för att få
in litet af det måleriska i berättelsen.
— Det var likt eldflamman där, svarade Svarta Björn
och pekade på lågorna, som fladdrade upp och ned.
En indiantös med röda lockar, det var då
någonting ovanligt, tänkte jag.
— Charley kommer snart, sade hon och jag förstod
att han följt mina spår. Jag svarade att jag skulle
döda honom. Jag hade öfvervunnit honom och hon
tillhörde mig. Hon skrattade, men när Charley kom
såg hon inte på honom. Någon smyger bakom
träden, sade hon.
Det var Han som letar. Männen öster ifrån hade
berättat honom om oss. Han talade till mig om
någonting han kallade sina rättigheter, och jag svarade,
att han fick välja knif eller pil, det var hans rättighet.
Daffodil skrattade, då han bad henne följa sig
godvilligt. Han tordes inte strida mot två män, sade
hon. — Se på de där båda. Tror ni sen jag följer
er, gamle guldsökare?
— Hon har valt mig, sade Charley och drog sin knif.
Den lilla såg inte på honom, hon plockade nötter
och åt.
— Jag har guldsand, sade Han som letar till mig. Ni
skall få af den om ni lämnar henne. Då gick jag och
hjälpte Daffodil plocka nötterna, som hängde högst
uppe. Charley stannade och talade med honom.
— Vill du följa mig? ropade Charley så där som
när man är säker att få ja.
— Nej. svarade hon, ni är inte stark nog att h^lla
mig kvar — Ni lät Svarta Björn öfvervinna er. Och
ni har inte mycket förstånd. Hvarför simmade ni inte
efter då jag kastade mig i floden? Ni skulle sälja
mig till den förste för en hand full sand.
Svarta Björn tystnade, lade undan pipan och virade
filten kring sig. Tydligen ansåg han historien slut här.
— Nå, blef hon er hustru?
— Ja Jag hade ingen squaw, då jag träffade
Daffodil. Hon lagade min mat, bar mina saker och så
vår papoose.
— Och ni voro lyckliga?
Svarta Björn skrufvade på sig, makade ihop de sista
bränderna och svarade långsamt: — Kvinnor äro som
ålen, när den är i det svala vattnet vill den upp på
land och ligga i den varma sanden, när den är där,
vill den åter i vattnet. Den är slingrig, skall hållas
hårdt, men skafver den hand som håller i henne.
— Blef hon er trogen? frågade jag och tänkte på
franske Charley.
Svarte Björn gaf mig en underlig blick tvärs öfver den
halfslocknande elden. Jag tviflade inte på att han hållit
Charley och hans likar på afstånd från sin lilla squaw.
— Hvar är hon nu? var min nästa fråga, fast jag
tyckte den var öfverflödig. Indiankvinnorna bli
sällan gamla.
— Hon är hos sitt folk någonstans i Dakota.
— Sitt folk! Ni menar väl inte att det var en hvit
kvinna, som följde er, lagade er mat — blef er hustru?
Svarta Björn nickade. Ni säger ju att det hvita
betyder det goda–
— Och hennes inre var inte så hvitt som det yttre,
inföll jag.
Han svarade ej, men hans ansikte fick det hårda,
grymma uttryck, som hans förfäder haft då de
skal-perade våra första emigranter.
— Men ni höll af henne?
— Ja. Jag lät henne gå. Hon sade att min hand
var för hård, min arm för stark, hon kunde inte stanna
hos mig. Hon lämnade sin papoose. Han dog. Bättre
så,» det finns så många halfblod som franske Charley
— den rasen duger inte.
— Er far och mor voro fullblodsindianer?
— Ja. Shoshones, svarades med stolthet.
Innan han somnade hörde jag honom säga
halfhögt: — Daffodil höll jag af, som det kallas, och
hon var den hustru jag inte köpt.
FURST FERDINANDS FÖRLOFNING.
På slottet
Ser-rahn i
Mecklenburg ingicks den
6 december
förlofning mellan
bulgarernas
furste, Ferdinand.
och prinsessan
Eleonore af
Reuss, yngre
linjen, systerti 1 furst
Henrik XXIV.
Det furstliga
residenset i Sofia
har alltsedan 1899
saknat en härska
rinna — nämnda
år afled
Ferdinands första
geni’1, Marie Louise
af Parma.
Furstens nu
ingångna förlofning
kom som en
fullständig öfverraskning för såväl
regeringen som
folket, något som dock ej hindrar att belåtenheten
— af politiska skäl — därmed är allmän.
Ff- fot».T.
fliM • R™>’ ■.■Yl ni..,.
FURST FERDINAND AF BULGARIEN
MED SIN TROLOFVADE
PRINSESSAN ELEONORE AF REUSS.
IX ÅRG. 121 HÄFTET INNEHÅLLER:
Sixten von Friesen. — Telecrafverkets nye chef. — Chefsskifte
vid Kungl, teatern. — Robert Stigell. † — Frimurarebarnhusets
nya flickhem vid Kristineberg. - En frimurareloges sekularfäst.
— Hur Stockholm växer. — Nobslprisfn. — Svarta Björns äfven
tyr af I. L. Slorkenstrand. — Konung Gustaf i sin våning. —
Konung Oscar på lii de parade. — Konung Oscars minne hedras
i utlandet. — Furstligt dödsfall. — Utomordentligt sändebud. —
Tjärbränningen i Västerbotten. — Amerikas Stillahafspolitik. —
Svensk företapsamhet vid Ofotens malmfält. — Veckans
porträttgalleri. — Furst Ferdinands förlofning.
F. A. B HVAR 8 DAOS TRYCKERI. GÖTEBORO. 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
