- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 9 (1907/1908) /
242

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 19 Januari 1908 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P. H. E. BRÄNDSTRÖM.

TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.

Petersburgs telegrambyrå, hvilken af ryska
regeringen plägar anlitas för kommunikéer till
allmänheten, utsände i söndags ett meddelande att
underhandlingar pågå mellan å ena sidan svenska, å andra
sidan ryska och tyska regeringarne om utfärdandet
af en förklaring om bibehållande af statens quo
mellan Sverige å ena sidan samt Ryssland och Tyskland
såsom Östersjöstater å den andra på samma sätt, som
det beträffande status quo för Spanien skedde vid
överenskommelsen i maj 1907. Denna förklaring
skulle sålunda komma att för Sverige motsvara den
traktat mellan Norge och stormakterna, i hvilken dettas
integritet garanterats af de sistnämnda. Sverige
synes sålunda ha föredragit formen af ett blott
högtidligt t llkännagifvande om den nuvarande
territoriella fördelningens orubblighet utan vidfästande af en
giranti, som dels kunde tagas till en förevändning
för ett ingripande i dess angelägenheter äfven i oträngt
mål från en eller flera af de garanterande makternas
sida, dels skulle omöjliggöra full likställighet mellan
de fördragsslutande makterna, i det stormakternas
garanti af Sveriges integritet ju icke kunde tänkas
motsvarad af något svenskt garanterande af
stormakternas territorier. Äfven den omständigheten, att
man synes tänka sig, att deklarationen skall utfärdas
blott af Öster sjöstaterna, sålunda utan biträde af
Frankrike och Storbritannien, är ägnad att framhäfva, att
Sverige här uppträder själfständigt utrikespolitiskt
handlande och icke står under tryck af något den
europeiska stormaktskonsertens förmynderskap.

De svenska diplomater i utlandet, genom hvilka de
viktiga underhandlingarna föras, äro envoyéerna i
Petersburg Brändström och i Berlin grefve Taube.

Envoyén Per Henrik Edvard Brändström är född
i Stockholm den 15 augusti 1850 och son till
dåvarande expeditionschefen i civildepartementet,
sedermera generaldirektören i telegrafverket Per Brändström.
Eiter att ha genomgått krigsskolan på Karlberg, blef han
1871 underlöjtnant vid Närkes regemente, där han 1878
blef löjtnant. Två år senare blef han löjtnant i
generalstaben och befordrades 1884 till kapten därstädes.
Dessförinnan hade ban 1883 varit ordonnansofficer och
blef 1884 adjutant hos dåvarande kronprins Gustaf.
Följande år den 15 april 1885 beordrades han till
Petersburg att tjänstgöra som militärattaché vid
därvarande beskickning och infördes härigenom på den
diplomatiska banan. Han förvärfvade här intim
kännedom om ryska
förhållanden, i första
rummet den kunskap i
ryska språket, som
åtminstone till för
några år sedan icke
hörde till det vanliga hos
den svenska
Petersburgslegationens medlemmar, och han sände
därifrån rapporter, som
lara varit synnerligen
förtjänstfulla och låtit
förutse, att han, då han
den 16 okt. 1891
lämnade militärattachéposten, icke sagt
diplomatien farväl för
alltid.

Närmast fortsatte
han emellertid att ägna
s g åt den militära
tjänsten. Vid sin
hemkomst blef han
major vid generalstaben,

tjänstgjorde 1891—92 som stabschef vid femte
arméfördelningen och 1892—96 vid fjärde fördelningen,
hvarefter han utnämdes till öfverstelöjtnant vid Första
lifgrenadier-regementet, där han 1898 blef öfverste
och chef. Som sådan inlade han stora förtjänster,
bl. a. genom att energiskt verka för införandet af ett
enkelt lefnadssätt inom officerskåren och sorgfällig
omvårdnad om manskapets trefnad på lägerplatsen,
och förvärfvade sig härigenom de största sympatier
inom alla grader. 1905 förordnades han till chef
för dåvarande kronprinsens stab och blef följande år
generalmajor.

Hvad som icke minst intresserat envoyén
Bränd-ström som militär, har varit sjukvården i fält, och han
tillhör öfverstyrelsen för änkedrottning Sofias
förening för detta ändamål.

Under sin öfverstetid tog han för öfrigt liflig del i
Linköpings kommunala angelägenheter. Han invaldes
i kommunalrepresentationen och var en tid
stadsfullmäktiges ordförande. Vid 1902 års riksdagsval till
Andra kammaren för Linköpings stad var han högerns
kandidat, men stannade i minoriteten.

Emellertid hade den 1905 inträffade
unionsupplösningen till följd, att man vid tillsättningen af de
många lediga posterna måste se sig om efter män
jämväl utanför karriären. Bland dem, som härvid i
främsta rummet kommo i åtanka, var naturligtvis
Brändström, och den 12 mars 1906 utnämndes han
efter grefve Wrangel till den mycket kräfvande
platsen som sändebud i Petersburg.

Sedermera har envoyén Brändströms namn,
sannolikt ej utan skäl, nämnts i sammanhang n ed ryktena
om ett förestående utrikesministerskifie, ett
vittnesbörd så godt om något om den skicklighet, han ådaga
lagt, och de goda tankar, man i invigda kretsar har
om hans diplomatiska förmåga.

I förra lördagens konselj utnämndes envoyén
Brändström till (tjänstfri) öfveradjutant hos konungen.

A. F. TAUBE.

Äfven vårt sändebud i Berlin grefve Arvid
Fredrik Taube började egendomligt nog som militär, i det
han 1874 blef underlöjtnant vid lifgardet till häst och
1878 löjtnant därsammastädes. 1877 hade han
emellertid aflagt kansliexamen i Uppsala och ägnade sig
sedan uteslutande åt diplomatens kall: 1881 tog han
afsked från regementet
och har sedan endast
avancerat i reserven
(senast till major).

Äfven grefve Taube
har en längre tid
tjänstgjort i Petersburg,
nämligen som
legationssekreterare åren 1884
—1892. År 1895 blef
han t. f.
kabinettssekreterare och följande år
ordinarie. Som sådan
kvarstod han, tills han
år 1900 utnämndes
till den sändebudspost
i Berlin, han
fortfarande innehar och som
lagt i hans händer en.i
hälften af de viktiga
utrikespolitiska
underhandlingar, som för
närvarande för våit
lands räkning
försiggå-

- 242 —

LEDAREN AF SVERIGES
UTRIKESPOLITIK: Hans excellens
utrikesministern ERIC BIRGER
TROLLE.

GREFVE ARVID FREDRIK
TAUBE.
Sveriges minister i Berlin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:42:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/9/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free