Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 19 Januari 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM BUSCH †.
W. BUSCH.
Ejter en teckning af Lenbach.
En stor gammal skalk, en målare filosof, en af den
germanska världens förklarade gunstlingar, den
76-årige Wilhelm Busch, har aflidit, mätt af ära och
djup, äkta lefnadsnjutning. När hela Tyskland i fjor
våras hyllade honom på hans sjuttiofemårsdag hade
han klart för sig, att han icke hade långt kvar. Och
det är blott någon månad sedan han tog afsked af
sina tusen och åter tusen trogna med en i sin
enkelhet gripande liten dikt, däri han sjunger om
färjemannen, som vinkar, och om den resande, som måste, om
ock med saknad, taga farväl af vännerna och bryta upp.
Buschs popularitet i Tyskland är många årtionden
gammal, men det gick om lång tid, innan man lärde
sig rätt förstå honom. Till en början togs han
endast som gyckelmakare, och först sent lärde
allmänheten sig se allvarsdjupet hos honom, melankolien,
som låg på botten af hans satiriska behandling af
människolifvets ofullkomligheter.
Busch hade först tänkt att blifva ingenjör men fann
sig snart kallad att uppsöka den bildande konstens
gårdar. Han reste till Dusseldorf för att utbilda sig
till målare, kom därifrån till Antwerpen och sedan till
München, där han kom i åtnjutande af Lenbachs
synnerliga bevågenhet och ovärderliga handledning
Det dröjde icke länge förrän Busch i Munchen
väckte uppmärksamhet, och vi finna honom inom kort
som en högt skattad medarbetare i den berömda
skämttidningen "Fliegende Blätter", till hvars
oerhörda popularitet öfver all världen icke minst han
genom sina bildhumoresker bidragit.
Bland Buschs många världsberömda satiriska
bilderböcker har ingen uppnått sådan fenomenal
spridning som den ryktbara boken om "Max och Moritz",
de båda oemotståndligt roliga slynglar, som man i
Tyskland absolut icke kan undkomma: de dyka upp
i allehanda gestalter, i choklad, i socker, som
statyetter och på vykort. I en af den tyska prässens
många nekrologer öfver Busch finna vi, att dessa
hans odödliga skapelser på det yttersta i dessa dagar
hunnit till Japan och där som bäst göra sitt segertåg
bland gamla och unga.
I "Münchener Bilderbogen" har Busch skapat sig
ett monument, som icke så lätt förgår. Här låter han
sin penna briljera i det bizarra, i såväl teckningar
som täxt. Han lägger framför allt vikt vid det
omedelbart muntra intrycket; han träffar alla de
människor, djur, häxor och troll, som han framställer, med
ett par enkla, karaktäristiska streck. Han ger
anatomiska lagar en god dag och är så barock som
möjligt, men i alla fall förstår han att gifva en fullt fast
och tillförlitlig bild af just det, som han önskar
framställa. 1 en serie teckningar af hans hand kan man
icke sällan få se samma person eller föremål förändras
i fråga om de yttre linjerna och i alla fall förblifva
detsamma. Hemligheten härmed är naturligtvis, att
Busch var en så öfverlägset säker och erfaren tecknare,
att han kunde låta pennan skena iväg, utan att han
behöfde riskera att förlora den innersta verkligheten
ur sikte. Han kunde tillåta sig allt — har man sagt
om honom — därför att han stod på den säkraste af
alla grundvalar, geniet, understödt af grundliga
ungdomsstudier.
Som den kloke man han var upphörde Busch med
•MAX OCH MORITZ" PÅ ÄFVENTYR. Teckning ur Buschs
berömda bilderbok.
- 252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
