Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. Den 2 Februari 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii y si I\ o u si u
HOLGER DRACHMANN — HAFVETS DIKTARE.
DRACHMANNS SISTA FÄRD. Den ångare som, liggande vid Nordre Toldbod i Köpenhamn, mottager den 25 januari urnan med
"den hvite skaldens" stoft för att föra det till den sista hvilan ä Skagen.
Någon kritiker — jag tror det var Edmund Gosse —
liknade i en dödsruna danabarden vid en
operasångare med stor röst, som sjöng i en för liten lokal.
Bilden träffar inte illa, och förstärkes genom den
kontrastverkan Drachmann företedde med sin samtids
öfriga danska lyrici. Han var en man med starka,
genomfriska lungor, och liksom Demosthenes kunde
han erfara ett behof att låta dem öfverrösta hafvets
dån. Med allt sitt nedärfda sinne för den romantiska
idyllen, för Själlands bokskogsdoftande ängder och
sommarstilla insjöar, kände likväl hans genius en
innerligare frändskap med vågornas sälta, med hafvets
friska och öppna perspektiv. Så kom det sig, att
hans första lärospån inom målarkonsten blefvo mari-
ner, att de spegla Jutlands sandiga mot västerhafvets
stormar och äfventyr öppna västkust, på hvilken så
många folkslags sjömän nödgats låta sina lif.
När Holger Drachmann omsider fann sig själf som
poet, blef det också åt hafvet han skulle viga sina
bästa sånger. Han har besjungit Venezias i
månljuset glimmande kanaler, och han har i en intagande
sommarstämning förevigat Öresunds mörknade
spegel under augustinatten:
Men endnu driver Nattens Bris vaar Baad
— en stille Vandringsmand ad stille Veje
— og endnu har til Sang og Klang vi Raad,
vi, som har Morgenskærets Guld i Øje.
Men det är som
Skagens, som
klit-ternas klassiske
diktare man längre
kommer att minnas
honom.
Han, den mest för
tjusande och
ridderliga anakronismen i
Skandinaviens
samtida lyrik, fann i
Nordsjöviddens
oroliga och
äfventyrs-friska böljelek en
frändskap, som
annars inte mycket
inom samtiden kunde
bjuda honom.
H. C. Andersen
har i en af sina sa-
"BRÄNNINGAR PÅ SKAGEN", oljemålning af Holger Drachmann.
— 281 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
