Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 9 Februari 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNDT HASSELROT.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
När man för några år sedan samtalade med
utlän-dingar om svenska författningsförhållanden, kunde det
hända, att man möttes med en mer eller mindre
försmädlig undran, huru det egentligen kunde vara ställdt
med folkfrihet och författningslif i ett land, i hvilket
ännu knappt fjärdedelen af den myndiga manliga
befolkningen ägde politisk rösträtt och en
mångtusen-gradig röstskala i landtsocknarne lade den lokala
förvaltningen i händerna på ett kommunalt få- för att
icke säga envälde. Det var emellertid ej allt för svårt
att få denna försmädliga undran upplöst i förvånad
beundran. Det var nog att hänvisa till två af oss
själfva ej alltid till deras fulla värde uppskattade,
vår författning framför alla andra utmärkande
grundlagsbestämmelser: den eria om hvarje svensk mans
rätt att med vissa noga angifna och ej särdeles
talrika undantag taga del af och offentliggöra alla
ämbetsverks och offentliga myndigheters handlingar och
protokoll; den andra om en från riksdagen allena
utgående åklagarmyndighet till öfvervakande af lagars
och författningars efterlefnad af domare och
ämbetsmän: justitieombudsmannainstitutionen. Motstycken
härtill saknas äfven i världens friaste länder. Och
tillsammans med den likaledes grundlagshägnade
tryckfriheten bilda dessa båda grundlagsbestämmelser
hörnstenar i en folkfrihetsbyggnad, i realiteten vida
stoltare och värdefullare än någon annan, den
brittiska allena undantagen.
Knappast någon af 1809 års konstitutionella nyheter
mottogs dock med sådana farhågor som inrättningen
med en Riksdagens justitieombudsman. Men
knappast någon har blifvit folket kärare. Medan andra
nyskapelser i den ursprungliga regeringsformen —
opinionsnämnden, riksrätten,
tryckfrihetskommitté-rade, att endast nämna några — nedsjunkit till att
blifva hvad icke oäfvet kallats döda bokstäfver i vår
författning, synes det vara
justitieombudsmannainrätt-ningen förbehållet att lefva ett allt rikare lif och
intaga en alltmera framträdande plats i det svenska
samhällets rättsutveckling. Icke minst den nuvarande
justitieombudsmannens, revisionssekreteraren Berndt
Hasselrots, ämbetsförvaltning har gifvit stora löften i
detta hänseende.
Berndt Fridolf Engelbrekt Hasselrot är född på
Semsholm i Sems socken af Älfsborgs län den 23
mars 1862 och tillhör en redan från början af
1500-talet känd dalsländsk släkt, som genom flera
generationer utmärkt sig för starka politiska intressen och
goda ämbetsmannatraditioner. Som ung filosofie
magister öfversatte farfadern i juni 1793 Marseljäsen, och
nödgades på den grund gå i landsflykt, men
återvände efter några år och kom såsom lektor i Skara med
professors namn, heder och värdighet att i egenskap
af ledamot af prästeståndet för Skara stift deltaga
i icke mindre än fem ståndsriksdagar, under hvilka
han städse tillhörde den liberala sidan och bl. a. var
den förste, som väckte förslag om inrättande af
folkskolor på landet Fadern, Carl Hasselrot, som åtnjöt
sin första praktiska juristutbildning hos en broder
till den berömde J. G. Richert, var först
borgmästare i Alingsås, därefter häradshöfding, och
tillhörde under två riksdagar borgareståndet samt
därefter Första kammaren 1867—74, härunder med värme
och framgång häfdande humanitära och liberala
synpunkter i lagstiftningarbetet, inom hvilket han tog
flera betydelsefulla initiativ. Sonen Berndt föddes ur
hans andra äktenskap med Hildegard Helander, en
dotter till kyrkoherden Sven Helander i Göteborg.
Efter att ha genomgått Växjö allmänna läroverk och
där undergått mogenhetsexamen 1881 valde Berndt
Hasselrot den juridiska banan. Efter 1885 i Lund aflagd
examen till rikets rättegångsverk, fullgjorde han 1885
—88 sin tingstjänstgöring, hufvudsakligen hos sin
äldre broder, häradshöfdingen i Ölands domsaga, den
framstående Förstakammarledamoten C. B. Hasselrot.
1888 utnämdes han därefter till vice häradshöfding och
fortsatte sedan med hofrättstjänstgöring, hvilken ledde
till hans utnämning till assessor först i Göta hofrätt
1894, därefter i Svea hofrätt 1896. Redan följande år
erhöll han förordnande som revisionssekreterare,
konstituerades som sådan 1899 och blef 1900 ordinarie.
Utrustad med en mindre vanlig arbetsförmåga hade
Hasselrot samtidigt med sin ansträngande
domartjänstgöring medhunnit ett betydande juridiskt
skriftställarskap. Hans arbete "Handelsbalken jämte
dithörande författningar med förklarande
anmärkningar och belysande prejudikat" räknas af såväl domare
som advokater till det praktiskt mest förtjänstfulla
inom vår rättsliga litteratur. Härtill knöto sig efter
hans utnämning till revisionssekreterare ytterligare
värdefulla arbeten på olika rättsområden, så att i
själfva verket intet år förgått, utan att vår juridiska
litteratur erhållit ett värdefullt tillskott från hans
hand.
Detta har icke hindrat honom att vid olika
tillfällen finna tid till utländska studieresor och
forskningar vid utländska bibliotek. Hvartill kommer, att
han de tre senaste åren i betydande utsträckning
tagits i anspråk för de viktiga kommittéarbeten, som
afsett en reform af vår aktiebolags- och
banklagsstift-ning, arbeten, af hvilka det förra just helt nyligen
nått sin afslutning.
Ovanligt väl förberedd var Hasselrot alltså, då han
som vid 1905 och 1906 års riksdagar utsetts till
"justitieombudsmannens efterträdare", den 22 oktober vid
presidenten Leyonmarcks afgång insattes till riksdagens
justitieombudsman. Uppdraget gafs ånyo af 1907 års
riksdag och kommer säkerligen att fortfarande gifvas,
så länge han själf är villig mottaga detsamma.
Ty därom råder helt visst endast en mening, att
Berndt Hasselrot på ett sällspordt lyckligt sätt fyllt de
uppgifter, hvilka åligga justitieombudsmannen. Detta
gäller icke allenast hans utöfvande af själfva
åklagar-verksamheten med de stora kraf detta ställer på
vaksamhet, takt och upplyst omdöme, utan äfven och
framför allt det sätt, hvarpå han förstått göra allvar
af det reforminitiativ, hvilket enligt instruktionen
tillkommer denne riksdagens förtroendeman. Vi anteckna
blott ur hans arbetsberättelser sådana framställningar
som de om ett förenkladt skrif- och arbetssätt vid
hofrätterna, om nödvändigheten af fullständigare
domsmotiveringar, om ojämnheten i afseende å snabbhet
i rättskipningen vid Högsta domstolen, om befrielse
för svarande och förklarande i hofrätt och hos
kammarrätten att erlägga afgift för stämpel å dom och
utslag m. m., om särskild hofrätt för Norrland, om
ändring i fångtransporternas nuvarande oförnuftiga
anordning, om en revision af lagstiftningen om
äktenskapsskillnad m. m., m. m., framställningar, hvilka alla
varit motiverade af tungt vägande praktiska grunder
och antingen redan ledt eller äro på väg att leda till
resultat, äfven i fall, där sådana förut länge förgäfves
eftersträfvats — att särskildt nämna t. ex. förenklingen
af domstolarnes skrifsätt. Härtill sluta sig äfven några
förslag till humanisering af strafflagen, hvilka vunnit
riksdagens gillande. I allt detta igenkänner man
farfaderns och faderns upplysta, obyråkratiska och
humana lagstiftaranda.
En af anledningarna till justitieombudsmannen
Hasselrots praktiska blick på lagstiftningsfrågor
ligger helt säkert däri, att han själf ej saknat
beröring med det praktiska affärslifvet. Han var
sålunda en af de ledande krafterna vid 1903 års
sammanslutning mellan de svenska tändsticksfabrikerna
och är alltjämt ordförande i det då bildade
Jönköpings och Vulcans Tändsticks-A.-B.
— 290 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
