Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. Den 16 Februari 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA PRISTAGARE.
Gustaf E. Hellgren, som af H. 8. Ds redaktion belönades med extrapriset för författare i vår litterära pristäflan för 1907, har på
red.s uppmaning tillställt oss sitt porträtt och därtill fogat följande korta och — vi förmoda det — träffande själfkaraktäristik:
Den 25 januari förkunnade
telegrafen att den engelska
författarinnan Louise de la Ramée
skattat åt förgängelsen. För mången
kom detta bud som en
minnes-fläkt från en gången tid. Ty
"Ouidas" böcker voro icke skrifna
för denna tidsålder. Hennes största
popularitet var under de tidigare
novellernas dagar. Med åren fick
"Ouida" allt färre beundrare, men
ända till 1901 var hon aktiv i sitt
författareskap. Hennes första bok,
"Held in bondage", utkom 1863.
Sedan dess har hon skrifvit en
bok om året, en verksamhet, som
måste hafva inbringat henne
ansenliga summor, synnerligast
under den period hennes böcker
rönte liflig efterfrågan. Därför var
det med en viss öfverraskning
man för ett par år sedan läste en
artikel i pressen hurusom hon led
stor nöd i sitt hem i Massarosa
nära Lucca i Italien. Visserligen
kom en protest i de starkaste orda-
OUIDA †.
■ F.fttr portratt. KVM: Btnfft SUflvfi** ■«
OUIDA. †
lag från den gamla damen själf,
men att det fanns sanning i
påståendet bevisas bäst af att
engelska regeringen lät från
civillistan utgå en pension till den
stolta författarinnan. Det sades
att hon svalt sig själf för att
kunna föda de många hundar
hon hade, och hvilka hon älskade
mer än något annat. Våra
stumma vänner hade i "Ouida" en
entusiastisk beskyddarinna och till
dessa gick väl den större delen
af hennes inkomster.
Trots det för en engelsmans
öron utländskt klingande namnet
var Louise de la Ramée engelska.
I de flesta af "Ouidas" böcker
återfinnes en gemensam svaghet
för en vidlyftig storslagenhet, ja,
nästan öfverdrift och en tendens
till att "show off", som
engelsmannen säger — en
karaktärsegenskap som återspeglades t. o. m.
i hennes handstil.
L. Z.
Född 1874 den 1 augusti
"därute der Östersjöns
brusande bölja
tråder sin yrande dans,
och skvalpande vågor
stränderna skölja
af skönaste ö, som fanns".
Jag menar naturligtvis
Gotland.
Debuterade som författare vid
12 års ålder, då jag iick extra
ris för en nidvisa om en lärare.
Visan var äfven illustrerad, och
det var illustrationerna, som
gjorde, att det blef slag i saken.
Har sett lifvet från olika
sidor, uppifrån och nedifrån och
äfven sett döden i ansiktet
några gånger, som jag tror utan
att blekna. Men jag älskar
lifvet för de vackra minnen det
skänker, vare sig jag tänker på
lyckliga ungdomsdagar i
rosornas och ruinernas fagra stad
eller ensamma stunder i
Brasilianska berg — ja, till och med
om jag tänker på ett visst
sjukhus någonstädes i tropikerna.
Ty det finnes goda människor!
Detta är ingen biografi. Men foton är bra
alldeles så såg jag ut, innan jag trampade Sydamerikas
jord. Jag är mig icke riktigt lik numera, men får
jag lefva, hoppas jag bli lik mig igen. Det nuvarande
tillståndet är ganska olidligt.
Jag tackar!
Att fru Thora Randals små skizzer varit allmänt
omtyckta har red. åtskilliga gånger förut haft tilltälle
att konstatera. Och ett ytterligare bevis däiför har
omröstningen vid vår januaritäflan gifvit, i det att fru
R. vid densamma med rätt stor majoritet belönats
med författarepriset. Fru Randal är dotter till Wald
Neumann, den populäre musikdirektören, och
numera bosatt i Köpenhamn därifrån hon medarbetar i
svenska tidningar. Inom kort utkommer en
novellsamling af fru Randal på det Bonnierska förlaget i
Stockholm.
— 308 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
