Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. Den 23 Februari 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
NATIONALTEATERN FÄRDIG.
När Parisoperans
mästare, Charles Garnier,
i början på 1890-talet
gästade Stockholm, skall
han på tillfrågan
angående sin tanke om
vår byggnadskonst ha
uttalat sig i rätt
nedslående riktning. Det
enda, som vann hans
intresse, var Riddarhuset.
Men hade han i stället
kommit till Sveriges
hufvudstad femton år
senare, är det min
öfvertygelse, att han
nödgats modifiera sitt
omdöme, dock icke tack
vare det nya posthuset,
riksdagshuset eller
Nordiska museet. Utan tack
vare arkitekt Lilljekvist^
nya mästerverk vid
Nybroplan, det hvita tämp-
let, som redan tycks ha blifvit det vedertagna
smeknamnet.
Hvilka svårigheter det gällt att lösa för att på den
af naturen allt annat än gynnade tomten få
byggnaden så magnifikt inpassad i gatupeispektivet som den
verkligen blifvit är här icke platsen att lämna en
utredning om. Vare det nog sagdt, att den trots
grannskapet med det oerhörda stenröse, som intar tomten
till vänster, kommit att utgöra den utan jämförelse
lyckligaste insatsen i 1900-talets stockholmska
byggnadsverksamhet.
MIDTELGRUPPEN af Carl Millès.
Redan det
förstaögon-kastet är nog för att
inge en känslan af att här
stå inför någonting som
till sitt väsen skiljer sig
från, ifall uttrycket
till|åtes, den öfliga
arki-tektjargonen. Totalintrycket är inte tungt,
skrufvadt, germanskt,
utan af en klassisk,
behagfullt sydländsk gratie
som väl anstår ett
tämpel helgadt åt den
gladaste vetenskapen. Och
ännu mer förstärkes
samma känsla af en
vandring genom teaterns
inre, till hvilkets
utsmyckning alla våra
förnämsta artister på det
måleriska och
skulptu-rella gebietet medverkat.
Salongen är tillräckligt
stor för att verka förnäm, nog liten för att likväl
kännas intim. Foyern kan ju inte mäta sig med
Kungliga teaterns, men har likaledes en afgjordt distinguerad
prägel. Har man till på köpet kvar i minnet
någonting af det man erfar inför vårt närmast föregående
teaterbygge, blir känslan af att här omsider få upplefva
en triumf för svensk smak i lycklig samverkan med
syftet så mycket starkare.
Stannar ögat något längre på fasaden, upptäcker
det kanske en viss brist på enhetlighet mellan de
olika delerna af dess utsmyckning. Så smälter exem-
H. S D.■■ STUCKHOLMSFUTOORAF. tflM, AH. Bmt SUfmrarrt Sthlm—OS*
DRAMATISKA TEATERNS YTTRE.
— 329 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
