Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. Den 1 Mars 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar 8 dag
FRÅN
AUTOMOBILTÄF-• UNGARNA i
hastighetsåkning ä Stora Värtan d.
23 febr. Starten.
1:E PRISTAGAREN,
ingeniör Pontus Lindström,
Örebro, vid ratten å
"Dar-racq".
Foto Sv Åsbew, Sthlm jnt-M.. jtmat
En mångfald olika idrottstäflingar har hufvudstaden
den senaste tiden haft tillfälle åskåda. Å Stora Värtan
ha sålunda hållits automobiltäflingar i verklig
hastighetsåkning — sådan som ej får förekomma "i land" — och
på Djurgårdsbrunnsviken ha internationella
skridskotäf-lingar gått af stapeln, där finnarne lågo betydligt öfver.
B. 8 Dtt STOCKIIOLS1SFOTOORAF. Kliché- Bengt SUfvtrwparrt.
FRAN INTERNATIONELLA
SKRIDSKOTÄFLIN-GARNE Å DJURGÅRDSBRUNNSVIKEN. Finnen
Wikander startar till 10,000 meter.
EN DRÅPARE.
FÖR HVAR 8 DAG AF GÖSTA BERG.
Den fruktansvärde tog i dörrvredet. Hans ande
hade kastat sin skugga framför sig, redan när han var
i andra ändan af den ändlösa korridoren, och klassen
hade varit dödstyst i en hel minut.
Ordningsmannen satt sakta vaggande, med händerna under benen,
i kväfvande ångest för försummelser som han
säkerligen nu skulle upptäckas ha gjort sig skyldig till,
men som hans ansträngda tanke icke af egen kraft
var i stånd att klarlägga. Den pinsamma
dubbelkänslan af skuld och oskuld — ty han visste med
sig att ha gjort sitt bästa — dref blodet från hans
kinder.
Han, Arvid, var värst däran. Men ingen i klassen
kunde med framgång bemästra sitt verkliga
sinnestillstånd. Redan vid kvällsvarden föregående dag
hade hjärtat krympt samman vid tanken på denna
stund. Insomnandet hade varit bittert, uppvaknandet
på morgonen hemskt: icke den lättsinnigaste af
kvar-sittarne vågade väsnas.
Dörren gick upp. Med darrande precision ställde
sig klassen upp i bänkarne. Kanske den
fruktansvärde gaf dem ett ögonkast — men icke till hälsning.
Han stängde dörren med vällustigt fördröjande
omständlighet, vände med en lejontämjares djärfhet
ryggen åt de tjugoåtta och hängde upp sin
sidenvadde-rade ytterrock på kartstället. Galoscherna föllo mjukt
af fötterna — var det någon på sista bänken som
knyste? — och den hvita sidenhalsduken vecklades,
alljämt med samma trygga djärlhet, af halsen.
Några betänksamma steg upp på katedern och han
var åter vänd emot dem.
Men han såg inte på dem. Han hade redan
liggaren uppslagen, skref in sitt namn och gick igenom
anteckningarna från de föregående lektionerna
Klassen var så tyst, att man hörde vaktmästarens
säfliga steg, där han gick i ärende från rektor långt
borta i korridoren.
Stackars Olssön, han hade icke varit i morgonbön.
Nu läste den fruktansvärde om det i
anmärkningskolumnen — Olsson var den syndfullaste af syndare.
Och ordningsmannen led med honom. Ty han kände
sig på ett förfärande och obegripligt sätt medansvarig
i den svettdrifvande förbrytelsen.
Det hade redan gått flere minuter. Kyrktornet
stod så vackert därute, hvitt af snö, och visarne skeno,
så att det gjorde ondt i ögonen. Olsson ertappade
sig med att se på dem, och genast bröt en ny sky
ut öfver honom.
Tänk, om han sett!
Men nej, han hade inte sett. Han läste just i
liggaren, att Mellgren varit sjuk föregående dag.
Mellgren hade varit sjuk. Men lärt sin
geogra-fi’äxa i alla fall. Han hade gjort en outtalad
förfrågan hos Gud på kvä len, om han skulle våga anmäla,
att han inte var riktigt säker af laga förfall, men han
vågade inte. Han hade läst öfver, han skulle ändå inte
kunna — han hade en utväg till rädlning öppen och
tordes inte begagna den. Stackars lilla linhåriga Mellgren!
(Forts, d sista sid.)
— 349 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
