Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 22 Mars 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWEDENBORGIANISMEN.
"Den nya kyrkan" som denna religiösa rörelse
officiellt kallar sig organiserades 1783 eller som det
heter i dess böcker "elfva år efter det Swedenborg
gått in i det andliga lifvet". De inskrifna anhängarne
af "Nya kyrkan" utgöra visserligen ej mera än
omkring 7,000 personer men härtill komma inemot
1,100 junior-medlemmar samt c:a 8,000 personer, hvilka
åtnjuta Swedenborgiansk undervisning. Dessutom tro
ett mångdubbelt större antal än dessa på hans läror,
men ha de i likhet med sin lärofader ej bildat egen
sekt.
"Nya kyrkan" företer en stadigvarande ökning i
antalet medlemmar och har för närvarande ej mindre än
74 församlingar. Prästernas antal är 47; dessutom
finnas 13 missionärer, hvilka arbeta hufvudsakligen
inom Brittiska områden, men äfvenledes på den
europeiska kontinenten. En särskild missionsförening för
Italien ledes af professorn vid Florens’ universitet,
Scocia. Kyrkan äger 75 gudstjänstlokaler i
Stor-brittanien, däraf 66 i själfva England. I London
finnas 9 kyrkobyggnader; i Glasgow 3 och i
Manchester 2.
"Nya kyrkans" angelägenheter afgöras på numera
årligen sammanträdande kyrkomöten, "konferenser".
Ursprungligen ägde hvarje kyrkans medlem stämma
och säte vid dessa, men numera äga endast prästerna,
"ministers", samt af församlingarne valda ombud
tillträde. Dessa konferenser hållas i Swedenborg
So-ciety’s präktiga samlingslokal i 1 Bloomsbury street,
London och ledas af en för året väld president. Denne
har vid sin sida ett konferensråd, hvilket också
hand-hafver de löpande ärendena och hvars ledare är så
att säga "Nya kyrkans" hufvud. Ordförande i
konferensrådet är f. n. en Mr E J. Broadfield. — Under
konferensrådet står bl. a. alla skolorna, hvilkas antal
uppgår till omkring 100 och som sysselsätta omkring
800 lärare.
"Nya kyrkan" torde vara den i förhållande till
antalet anhängare rikaste kyrkliga sammanslutning som
existerar, alldenstund de fonder den äger disponibla
uppgår till c:a 2 mill. kr.
"Konferenserna", af hvilka den första sammanträdde
1789 och hvilka efter 1815 hållits årligen, skola
öfvervaka kyrkans utveckling samt se till att dess läror
rätt förkunnas.
Den förlidet år sammanträdande konferensen ägde
att behandla tvenne viktiga frågor. Den ena var
angående utgifvandet af Swedenborgs icke teologiska
verk. Dessa, hvilka skulle omfatta sju volymer, lära
blifva försedda med förord af framstående svenska
vetenskapsmän. Så t. ex. säges prof. Nathorst hafva
skrifvit förordet till "S:s 90 bref i geologi" och prof.
Svante Arrhenius till hans skrifter i kemi, fysik,
mekanik och kosmologi samt dessutom hoppas "kyrkan"
att professor Retzius — hvilken som bekant är vårt
lands mest intresserade Swedenborgskännare, skall
skrifva förordet till S:s skrifter i zoologi, ekonomi ttc.
— Kyrkan tror sig nämligen genom att påvisa
Swedenborgs stora sanningar inom naturvärlden kunna
utbreda intresset äfven för hans teologiska och
filosofiska verk. Ja, den går så långt rent af, att den
tror fullt och fast, att då det visat sig att
Swedenborg steom vetenskapsman blifvit allmänt erkänd
och uppskattad först mera än ett sekel efter sin död,
detta också skal! visa sig vara fallet med honom
såsom teolog.
Den andra frågan som konferensen hade att
behandla var ett frän en mycket känd londonpräst, rev.
R. J. Campbell i Citytemplet gjordt rätt hätskt
utfall mot Swedenborgarne. Rev. Campbell, enl. redak-
tör Henrik Cavling "en andefattig och med ord
prålande predikant", har nämligen i en af honom utgifven
bok, "Nya teologien", yttrat, att anhängarne af
Swedenborgs läror näppeligen "borde få stå kvar inom
den engelska kyrkan, ja knappast inom någon kristen
kyrka."
Härpå svarade presidenten med att taga fullständigt
afstånd från såväl den pseudo-swedenborgska rörelsen
vid Archdeakon College som ock från spiritism för
öfrigt. För att till yttermera visso klargöra sina läror
erbjöd "Swedenborgs society" hvarje engelsk präst
ett exemplar af Swedenborgs tvenne mest betydande
skrifter med särskildt understrykande af Swedenborgs
yttrande att "sökandet efter spiritistiska
bekantskaper är af Gud förbjudet och dessutom farligt för
människan". Swedenborgarne äro i allmänhet af en
synnerligen fördragsam natur och deras religion söker
förena teologi och vetenskap. Det går genom hela
den "Nya kyrkan" ett djupt allvar, en vetenskaplig
sträfvan, samt en religiös öfvertygelse, som — enligt
förf:s åsikter — öfverstiga det vanliga. Detta beror
utan tvifvel därpå, att det lyckades för Swedenborg
att uppkonstruera en rätt konkret tankebyggnad
angående en lära, som enhvar vill tro på, men som
förefaller oss vanliga människor svårbegriplig, nämligen
läran om tillståndet efter döden, "lifvet efter detta"
och att "de döde ej äro döde och döden ej är någon
död". Den allmänna lutherska åsikten oin
mellantillståndet mellan den lekamliga döden och domedagen
är dunkel och för flertalet af dess anhängare —
okänd. Det är ovissheten och okunnigheten härom
som Swedenborg och med honom den "Nya kyrkan"
hufvudsakligen vilja söka skingra, ehuru som deras
skrifter säga: "Ur naturen kan man ej lära hvad
ofvan och bakom den är. Därför, är det någonting
öfvernaturligt, kan man endast vinna klarhet därom
genom någon som tack vare uppenbarelse från en
högre makt därom fått visshet.."
Det må till slut tillåtas mig att ordagrannt ur
Swe-denborgska källor återgifva några af deras viktigaste
lärosatser utan några som helst teologiska
utläggningar för eller emot.
"I. Herren Jesus Kristus är en Gud af himmel och
jord, i hvilken den Heliga Treenigheten är, och kallas
i skriften Fader, Son och Helige Ande. Detta finnes
också i människan i hennes själ, hennes kropp och
hennes tillkommande lif. Han tog vår natur på sig
och genom segrar öfver osaliga andar förhärligade
han den eller gjorde den helig. Sålunda besegrade
han helvetet och gjorde människan åter god. Genom
att se upp till honom och undfly att synda emot
honom får människan frälsning och blir räddad.
II. Den Heliga Skrift innehåller till bokstafven den
oändliga heliga sanningen och är sålunda Gudsord i
himmel och på jord och lär enhvar lifvets väg,
förenar människorna med änglarne och sedermera dem
båda med Herran.
III. Människan är en odödlig ande som har en
lekamlig kropp, hvilken vid döden aflägges, då hon
vaknar till omedelbart medvetande i andevärlden och
dväljes i himmelen såsom en ängel eller söker en
bostad med sina I kar i helvetet alltefter det som
hennes karakter format sig på jorden.
IV. Såsom Guds första ankomst var genom att
"Ordet" blef kött så skall hans andra ankomst ske i
djupare bemärkelse af honom och hans kungadöme
i det att ordet skall blifva ande. Detta förkunnar den
nya kristna kyrkan om salighetens löfte och en ny
tid af ljus och framgång har börjat."
Harald Trolle.
- 388 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
