Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 22 Mars 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT INLÄGG I FLYGTEKNIKENS UTVECKLING.
Uppfinnaren af har afbildade apparater, ingeniör H. Wallin i Göteborg, har om desamma meddelat följande.
Om en fågel vill flyga upp
lodrätt från sin ursprungliga plats
eller hålla sig sväfvande stilla,
t. ex. utanför en fönsterruta
observerar man i båda fallen att
han får i betydligt högre grad
anstränga sig med ytterst snabba
och kraftiga vingslag än om han
innehar fart framåt. Han
startar därför aldrig i lodrät
riktning utom i den händelse att
han skrämmes, utan söket
städse komma i fart framåt.
Orsaken till den stora
kraft och
energiförbrukningen för stigning
lodrätt och stillastående
sväf-ning ligger däruti att
fågelns egna vingar alstra
en nedåtgående luftström,
i hvilken det gifvetsvis
är betydligt svårare att
uppnå bärning än då hvarje
vingslag träffar ny ej i
rörelse nedåt befintlig luft,
såsom fallet blir då fågeln
börjar skjuta fart framåt.
Ett närmare eftersinnande
ger oss emellertid snart
visshet därom att en
flygmaskin som skall blifva
användbar i någon
utsträckning, måste först hafva löst denna uppgift,
att kunna hålla sig sväfvande på samma punkt
och att kunna stiga lodrätt. Har blott denna, den
mest kraft- och energikräfvande prestation, som kan
fordras af en flygmaskin, blifvit löst med en
rimlig storlek af den behöfliga motorn så falla sig de
öfriga frågorna med framtransport i horisontel led,
stabilitet och styrning m. m., jämförelsevis enkla och
delvis redan framarbetade genom ballong-tekniken.
Det gäller därför att framarbeta en
flygapparat enligt dessa synpunkter, och det
har visat sig att de uppnådda resultaten,
särskildt i betraktande af de antydda
svårigheterna vid detta programs
genomförande, öfverträffat allt hvad som hitills
på detta område blifvit uppnått. Sålunda
ha dessa apparater visat sig kunna bära
i det ofvan nämnda ogynsammaste fallet
eller sväfning på stället en vikt af 15 kg.
per hästkraft af motorn. Då en sådan
apparat sättes i horisontel fart, nedgår
som nämndt den behöfliga drifkraften till
blott en bråkdel häraf. Hvad den nämnda
bärförmågan betyder kan man förstå, då
exempelvis det bekanta Farmanska aëro-
A txrhf: Bengt s>ii/vcrtparr%.
HUR INGENIÖR WALLINS FLYGMASKIN SÄG UT
1905 OCH 1906.
INGENIÖR H. WALLIN.
planet vid en vikt af 500 kg.
behöft 50 hkrs motor, således
burit blott 10 kg. per hkr. och
detta under fart. Någon
stillastående sväfning kan ett dylikt
aëroplan ej alls prestera. 1
jämförelse med aëroplanen
erbjuda de nya flygmaskinerna,
Aviatorerna, en hög grad af
stabilitet, därigenom att alla
tunga delar såsom motor och
belastning placerats långt
under de bärande,
jalusilik-nande vingarne och verka
liksom blykölen på en båt
att bibehålla apparatens
lodräta ställning.
Bilderna visa delvis
gången af apparaternas
utveckling. Den 1905 byggda
första apparaten hade två
starka spiralfjädrar som
genom en trampanordning
kunde spännas 21 cm.
därvid fjädrarne hade ej
mindre än 400 kg:s kraft, och
hvarvid vingarne stego till
ett högsta läge. Då 21
cm. öfverskreds utlöstes
fjädrarne och drogo sig
tillsamman, dragande ned
vingarne till ett kraftigt
vingslag, som slungade apparaten med den i
tram-porna stående till en viss höjd upp från golfvet.
Genom särskilda anordningar kunde den tid som kastet
varade noggrannt beräknas och med ledning däraf
det hästkraftbelopp som fordrades för att hålla 100
kg. sväfvande. Med ledning af denna beräkning
utfördes under 1906 en motordrifven apparat om 4 hkr,
som underkastades en del försök. Dess fyra vingar
voro undertill täckta med 12 cm. breda, jalusiartadt
fästade band. Nedslaget af vingarne
skedde med 2 à 3 gånger så stor
hastighet som vid gången uppåt. Efter denna
maskin öfvergicks till användning af
upp-och nedgående bärskifvor som ej svängde
kring axlar utan städse voro parallella
med sitt ursprungliga läge. Den sista
af de så anordnade apparaterna visas å
sista bilden. Den har undersökts genom
drift af en tillkopplad 10 hkr:s elektr.
motor. Detta arrangement möjliggör i
hvarje stund noggrann uppmätning af
det förbrukade hästkraftsbeloppet,
hvilket vid dessa profningar har den största
betydelse.
Uppmärksamheten riktas gifvetvis före-
- 390 —
Sftrr fot nom n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
