Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26. Den 29 Mars 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar 8 dag
VILHELM STENHAMMAR OCH GÖTEBORGS ORKESTERFÖRENING.
Vilhelm
Stenhammar är så känd både
genom sin
konstnärliga verksamhet och
de på den grund ofta
i pressen synliga
biografierna, hvari han
utförligt skildrats som
människa och konstnär,
att det vore en
öfverflödig gärning att
framlägga ännu en
lifs-skildring, hvilken icke
kunde innehålla annat
nytt än min
personliga syn på hans
konstnärliga verksamhet,
och det kan ju icke
intressera någon.
Dock! Det finnes
en nyhet i
Stenhammar verksamhet, som
är af synnerligen
objektiv art och hvars
betydelse för
åtminstone det södra
Sveriges och framför allt
Göteborgs musiklif ej
kan blifva framhållen
nog kraftigt: det är
hans nya befattning .
som förste
kapellmästare vid Göteborgs
orkesterförenings
orkester.
Denna utmärkta
orkester, som är frukten
af en glänsande
offervillighet och mäktig
hänförelse för saken,
har visat sig äga en
stor kulturell uppgift
att fylla i det förr så musikfattiga Göteborg. Publikens
tillströmning till dessa konserter har varit något
oerhördt, och en mer intresserad och af längtan att komma
till verklig förståelse besjälad församling tror jag man
förgäfves söker här uppåt det nordligare Europa.
Det är som om människornas musikaliska
själselement vandrat i öknen de fyratio åren och de nu när
stafven på allvar sattes i bergknallen, icke kunde
dricka sig otörstiga. Konserternas antal måste stegras
till det omöjliga — hvilket inträffar hvarje säsong
genom kringresande virtuoser och sjungande–
för att en tillfällig afmattning skall äga rum hos
publiken. Stockholmarna orka icke med mer än 11
à 13 fullödiga orkesterkonserter under säsongen — de
föredraga operetten och varietén — medan i
Göteborg de troende undfå kalken ända till 60 à 70
gånger under vinterns lopp och ändå känna sig osäkra
om frälsningen, när de vandra hemåt den sista
konsertaftonen i april.
På kontinenten, särskildt i Tyskland, har man efter
hand kommit till allt djupare insikt om att musik, i
ordets högsta mening, är ett af de allra verksammaste
medel som finnas, när det gäller den mänskliga
andens utveckling. Där är häller ingen möda sparad
för att äfven den mera obemedlade, genom
anordnandet af "populära konserter" m. m., skall kunna
komma i åtnjutande af stor konst.
Kommunerna offra för detta ändamål mycket
pän-ningar, men räntan utfaller i form af en högre,
andligen rikare medborgartyp, och det är en god ränta.
Till de populära söndagskonserterna i Göteborg,
VILHELM STENHAMMAR.
med sina i
begynnelsen synnerligen
lättsmälta program, ha
som regel alla biljetter
varit slutsålda;
mången gång ha
hundratals personer med
oförrättadt ärende fått
vända vid
biljettluckan, och den
intresserade publiken har så
småningom framställt
kraf på allt solidare
och allvarligare
tonverk, mera närande
föda för känslan och
inbillningen. En bättre
värdemätare för
orkesterkonserternas sociala
betydelse har man
icke kunnat få, och vi
äro här inne på en
kulturrörelse af en
genomgripande betydelse för det
lifskraf-tiga Göteborg.
Af högsta vikt är
naturligtvis, att den
musikaliska ledningen
handhafves af en man,
som icke ser på
konsertföretaget med
endast fackmannens, den
rutinerade
orkesteranförarens ögon och
lägger sina program
därefter, utan att han
först och främst har
blicken öppen för det
vidtfamnande
mål,hvilket han med musikens
trollmakt vill nå. Då
först är han rätte mannen på konserthusets dirigentpall.
Vid senaste valet af förste kapellmästare anställdes
den, efter min åsikt, för denna ansvarsfulla post mest
lämpliga person, som finnes att uppbringa i Sveriges
land, nämligen Stenhammar.
En subjektiv kritik öfver honom anser jag mig som
sagdt icke äga befogenhet att framlägga, men vi kunna
ju dock enas om att han är vår förnämsta pianist
samt en af landets yppersta tonsättare och dirigenter.
Därtill är han en praktisk man med öppet sinne för
konsertlifvets reella frågor, besjälad af stark
pliktkänsla och genomträngd af lefvande förståelse för
Orkesterföreningens betydelsefulla kulturarbete.
Denna stort anlagda konsertverksamhet med sin
kostsamma apparat mäktar helt naturligt i längden
icke den privata offervilligheten bekosta, äfven om
den har till hjälp en fond, testamenterad af en
hädangången mecenat. Orkesterföreningens styrelse har
därför sett sig nödsakad att ingå till kommunala
vederbörande med begäran om understöd.
För Göteborgs skull, för de andra städers skull,
hvilka komma i åtnjutande af föreningens konserter,
för den svenska tonkonstens skull må vi hoppas,
att denna ansökan måtte behjärtas och besvaras med ja.
Skulle det begärda anslaget förvägras, måste
Stenhammar lämna Göteborg, Orkesterföreningen faller
säkerligen i spillror och Göteborgs stad har förlorat
en konstnärlig kulturhärd, hvars välsignelsebringande
verksamhet ej kan mätas med pänningar.
Stockholm den 21 mars 1908.
Hugo Alfvén.
— 4C8 —
foto. Jonatan. Gbg.
KlicM: Bengt Silfeertpam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
