Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27. Den 5 April 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar f, dag
VÄSTRA KVARKEN PASSERAS I 20 GRADERS KYLA.
EN SIGNALSTATION UTE I KVARKEN.
beundra våra tappra landsmän och finska vapenbröder, som
för 100 år sedan under ännu skarpare kyla fullgjorde sin
plikt mot fosterlandet i en sliten och olämplig utrustning,
som ingalunda gaf dem något skydd mot den starka
vinterkylan.
Sfter fotografier Klichf ■ Krm. A.-B. Bengt Süfvertpam Sthlm—Oby
SNÖHINDER. - EN RAPPORT FRAMFÖRES AF RYTTARE OCH SKIDLÖPARE.
KATTEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF J. L. STOCKENSTRAND.
Han stannade midt i brinken och lyssnade. De
lätta, smygande steg, som tassade vid närmaste knut
hade följt honom från Stallmästaregården där han
hållit graföl efter hustrun. Vände han sig om skulle
han ingenting se i mörkret. Det låg oväderstryck i
luften, högt öfver de gamla husens spetsiga gaflar
drefvo läderlappsliknande moln mot vinden; som ett
stänk af fosfor glimmade en stjärna fram och försvann,
så föllo ett par droppar fräsande på kullerstenarna
invid porten. Stegen kommo allt närmare, hjärtat
började hamra och för öronen ljöd larmet af brusande
vatten. Med ett lätt tryck strök någonting mjukt
förbi honom och tassade vidare uppför brinken. Hastigt
ryckte han upp porten till sitt hus och skyndade in.
Andfådd och darrande lutade han sig mot dörrposten.
Nu var han räddad!
Klockan i St. Gertrud började slå med långsamma,
döfva slag och som oräkneliga ekon upprepade
kyrkklockorna ljudet på Norr och Söder. Mellan
klämtslagen hörde han hur någon gick med hasande steg,
uppför trappan, stannade och väntade på honom
däi-uppe i mörkret. Medan han lyssnade sökte han skjuta
från sig minnet af något, som hände då han lämnade
hustruns graf. Han hade vändt sig om med en
syndig glädje i hågen, glädje öfver att de aldrig mer
kunde plåga hvarandra; i samma ögonbtick reste sig
en smal, skugglik skepnad upp ur grafven, gled
långsamt in mellan idegranarna och blef till ett med
möik-ret. Senare hade han druckit och hållit tal till
gästerna, glammat och väsnats; på synen hade han ej
tänkt förrän klockornas misericordia ljöd därute i natten.
Då det förblef tyst i trappuppgången reste han på
— 429 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
