Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28. Den 12 April 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar f, dag
och sprider sparsamt ljus åt dess arbetande invånare.
För samma uppgifter tages elden alltjämt, när
kulturen gått framåt, i anspråk, men för hvar och en af
dessa anlägges särskilda med tiden allt bättre
konstruerade redskap.
I dessa museirum får man nu se åtskilliga af de i
Norden under olika tider använda eldstäderna; förde
typer hos allmogen, som ej kunnat skaffas i original,
ha gjorts modeller, i och för sig små konstverk.
Ugnsafdelningen går fram ända till 1800-talet. De
äldsta järnugnarna, som finnas, äro från 1500-talets
senare hälft, de äldsta kakelugnarna från tiden
omkring år 1700. Enskilda utställda kakel äro dock ända
till 200 år äldre. Prof på andra gamla värmeapparater,
t. ex. kolbäcken och sängvärmare, finnas här äfven.
En rik samling olika belysningsredskap äro utställda.
Förr voro torrvedsstickorna de allmännaste "ljusen".
För deras räkning hade man olika slags klykor och
hållare af trä eller järn, som fästes i väggarna eller
borden eller sattes på flyttbara ställningar,
"lyskär-ringar". Bland torrvedslyktorna finnes bland andra
ett par som en gång lyst upp Vasakonungarnas slott
i Vadstena, men också Here enklare blosshållare, som
ännu för ej länge sedan kommo till användning, när
fiskaren var ute och ljustrade ål, eller jägaren nattetid
sökte att skjuta skogsfågel.
Två stora midtmontrar äro fyllda med hundratals
ljusstakar af skiftande former; den ena visar allmogens
ofta enkla ljushållare, den andra de borgerliga
klassernas och en och annan af de kyrkliga praktpjä-
serna. Flere af de t. ex. i Dalarna vanliga, prydliga
smidda takarmarna kunna ses i denna afdelning,
liksom prof på under olika århundraden brukliga
takkronor och väggarmar.
Många sorters lyktor äro representerade; de gamla
med små blyinfattade glasrutor, sådana med väggar
af horn, skinn, gåspennor eller genombruten plåt och
många andra förekomma. En stor lykta från ett af
de gamla krigsskeppen intar en framträdande plats.
I skilda landskap särskildt efter kusten använde
man sedan gammalt primitiva lampor för tran eller
rofolja, i hvilka t. ex. märgen från vissa gräs fick
tjänstgöra som veke. Några typer för dessas olika
former ha här fått sin plats. Dessa osande och
rykande tingestar voro ibland försedda med rökhufvar
för att få lukten att stiga upp mot taket. Dessa
hufvar voro emellertid ofta af förgängligt material, så
att de ej äro så vanliga. Omkring år 1800 började
de viktiga konstruktiva förändringarna med lamporna.
Lampglaset, rundbrännaren och de billiga bergoljorna
medförde revolutioner i belysningens historia. Så
långt följer utställningen med, men ej längre. De
omhvälfningar, som på senaste tid skett inom denna
sida af den mänskliga odlingen, äro ännu så färska,
att redskapen för dessa, de allra yngsta
belysningsmetoderna ej kunnat göra sitt inträde på ett museum.
Med dessa notiser har endast kunnat ges en svag
antydan om den mångfald i museet studerbara
metoder, som nordborna lagt sig till med för att tämja och
tillgodogöra sig elden i den fredliga odlingens tjänst.
NARVIKS MALMKAJ.
Sfter fototrrnd.
Som ett apropå till dagskrönikans berättelser om den
nyss bilagda Narvikssträjken och den omfattande rörelse
från arbetarnes sida, som hotar Luoss-Kiirunavaara A. B.
meddelas här en bild af detta bolags malmkaj i Narvik.
Malmkajens längd är 346 meter. Dess öfre plan
ligger i samma höjd som Narviks rangerstation, 22
meter öfver lågvatten. Vid ebb får kajen en höjd af
30 meter. På kajens öfversta plan komma malmtågen
in; malmen är vägd och profven tagna. Vagnarna
tömmas på så sätt, att en lucka i vagnsbotten öpp-
KlieU t Kem. A. B. Bengt HU/etrtparrt ttthtn—Qbg
nas och malmen störtas i "fickor", rymmande
hvardera 240 tons. Från "fickornas" underkant föra en
eller flera malmrännor ned till båten. Omkring 1000
tons malm kunna på detta sätt på 3V2 minut
ombord-bringas i en båt försedd med 4 luckor. I regel lastas
en 5—6000 tons malmbåt på 6—7 timmar.
Alla anläggningar i Narvik i och för lastning af malm,
jämte rangerbangården, etc., tillhöra det svenska
bolaget Luoss-Kiirunavaara A.-B. Själfva malmkajen
representerar ett värde af 3,600,000 kronor.
— 437 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
