Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 26 April 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEDER ARVID RIBBING. †
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
När "Sveas" skald för snart hundra år sedan skänkte
oss de bevingade orden, att det svenska folket hade
att inom Sveriges gräns eröfra Finland åter, anade
han nog knappast, i hvilken utsträckning de skulle
gå i uppfyllelse. Svenskt jordbruk nu och för ett
sekel sedan, svensk skogshandtering nu och vid tiden
kring 1809, svensk industri då och nu — det är
motsatser, mellan hvilka det rymmes till och med mera
än ett storhärtigdöme. Mindre fäster sig kanske
allmänhetens blick vid de landvinningar i rent bokstaflig
mening, som af svensk odling gjorts och göras inom
Sveriges gräns: upptagandet och läggandet under
kultur af rena ödemarken. Hvad på denna väg kan
åstadkommas, visade först Danska Hedeselskabet
exempel på: ett område motsvarande mer än hälften af det
1864 förlorade Sönderjylland har af detta återeröfrats
från den jylländska ljungheden. Föredömet verkade.
En ädel svensk patriot med brinnande nit och aldrig
slappnande energi — Carl von Feilitzen — greps vid
ett besök på Hedeselskabets plantager af en
entusiastisk förvissning, att svensk fosterlandskärlek skulle
förmå detsamma som dansk. Hans blick hade därvid
kommit att stanna vid de vattensjuka mossmarker,
som upptaga så stora arealer i vårt land. Dessa
borde kunna omskapas till odlade fält och medlet
härtill borde vara att sprida kunskap om, huru dessa
odlingsmarker borde skötas för att gifva bästa
ekonomiska resultat. För detta ändamål stiftades så vid
ett sammanträde med Rogberga landtmannaförening i
Småland den 25 januari 1886 den förening, som inom
loppet af två år växte ut till den hela landet
omfattande Svenska Mosskulturföreningen.
Bland dem, som redan vid det konstituerande
sammanträdet omfattade den framkastade fosterländska
tanken med det lifligaste intresse var f.
öfverstelöjtnanten P. A. Ribbing på Riddersberg. Han utsågs
till föreningens förste ordförande och kvarstod som
sådan under icke mindre än tolf år eller till
höstsammanträdet 1898, då tilltagande ålder tvang honom att
träda tillbaka. Carl von Feilitzen har om honom
vittnat, att "hans humana väsende och varma nit för
mosskulturens befrämjande i hög grad bidragit till
föreningens framgångar och anseende." Häri
instämmer för visso en hvar, som vaiit i tillfälle följa
föreningens och dess förste ordförandes verksamhet. När
Ribbing den 10 dennes kallades hädan, stod den
svenska mosskulturen i främsta ledet bland de sörjande
vid den öppna griften.
Peder Arvid Ribbing var född på Ulfsnäs den 9
september 1827. Han tillhörde Ulfsnäsgrenen af den
urgamla svenska adliga ätten med detta namn och
var son till ryttmästaren Bengt Ribbing och hans
maka, född Schmiterlöw. 1843 inskrefs han som
kadett vid Karlberg och blef fyra år senare underlöjtnant
vid Smålands husarer, hvilket regemente fadern
tillhört. Inom detsamma befordrades han till löjtnant
1856, till ryttmästare och chef för Hvetlanda skvadron
1866 och till major 1880. Följande år utnämdes han
till öfverstelöjtnant, hvarifrån han erhöll begärt afsked
1885. I reserven kvarstod han dock till 1892.
Som i allmänhet var fallet med officerarne vid de
gamla indelta trupperna, ägnade sig Ribbing bredvid
militärtjänsten åt jordbruket. Redan vid sitt
giftermål 1861 öfvertog han Ridderbergs gods och lade
härtill 1872 Lidhults gård, båda belägna i Rogberga
socken i Jönköpings län. Lifligt deltog han i sin
hembygds offentliga angelägenheter och intresserade
sig särskildt för länets hushållningssällskaps verksam-
het. Han hade länge plats i dettas
förvaltningsutskott och beklädde under en följd af år posten som
dess vice ordförande — i själfva verket den främsta
inom detsamma, som tillsättes genom val, då inom
detta län landshöfdingen i kraft af oskrifven lag står
som ordförande. Om hans förtjänster inom
hushållningssällskapet vittnar äfven att han åtnjöt den
sällsynta hedersbevisningen att 1895 få mottaga dess
guldmedalj.
Både inom hushållningssällskapet och den trängre
hembygdskretsen utöfvade Ribbing ett synnerligen
stort personligt inflytande. Han var en man af gamla
stammen i bästa mening, patriarkalisk i sitt
förhållande till tjänare och undetlydande, en smula
försiktig kanske när det gällde att inlåta sig på nyheter,
men med seg energi vidhållande, hvad han en gång
blifvit öfvertygad om vara öfverensstämmande med
en sund och god utveckling. Härom vittnar det
intresse, hvarmed han omfattade mosskulturtanken;
härom den ifver hvarmed han på sena ålderdomen i
sin hembygd lyckades åstadkomma en af de få inom
Jönköpings län existerande äggförsäljningsföreningarne,
en förening, som numera säges vara tongifvande på
norra Smålands äggmarknad. Alltid häfdade han utan
prut, hvad enligt hans åsikt gammal svenskmanna
tro och heder fordrade och det kunde väl ock hända,
att till följd häraf meningarne kommo att brytas hårdt
emot hvarandra, där han var med. Men huru högt
stridens vågor bröto sig mot hvarandra —
meningsfränder och motståndare möttes städse i erkännandet,
att Peder Arvid Ribbing var en ärans man utan
fruktan eller tadel.
Framför allt är dock hans namn som ofvan
antyddes knutet till svenska mosskulturföreningens första
verksamhetsskede. Hvar och en som bevistat något
af föreningens årssammanträden under hans presidium,
minnes ock den varma kärlek till föreningens uppgift,
som genomandades hans korta, kärnfulla anföranden.
Det gäller ju ock, som han vid ett tillfälle erinrade,
att lägga ett område på icke mindre än c:a 60,000
kv.-kilometer, eller nästan samma yta som konungarikena
Nederländerna och Belgien tillsammans, under odlarens
plog! Glädje hade han ock af de resultat, som
genom föreningens verksamhet vunnos, om ock det
nog stundom syntes honom, som om frukterna voro
för långsamma i mognandet. Och det var nog
Rib-bings eget hjärta, som talade ur ett citat efter en
intresserad mossodlare från 1800-talets början, som
han anförde vid den sista sommarsammankomst, vid
hvilken han var ordförande:
"Hur länge skola våra oodlade mossar visa
antingen liknöjdhet eller slapphet?
Huru länge skola de få förpästa vår annars rena
svenska luft?
Huru mänga tusen svenska innebyggare skola ännu
saknas, som likvisst kunde hafva sin näring af dessa
ödsliga trakter?"
Patriotiska frågor, som ännu vänta på svar!
Vid sin afgång som ordförande hedrades Ribbing af
Mosskulturföreningen med hedersledamotskap i
densamma, en utmärkelse, som hittills kommit endast en
annan person till del. För öfrigt må antecknas, att
Ribbing mottagit utnämning till kommendör af första
kl. af Vasa orden.
Sistlidet år afflyttade han till Boo å Värmdön, hvari
han genom sitt gifte ägde del. Närmast sörjes han
af efterlefvande maka, född af Petersens, sex söner
och tre döttrar.
- 466 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
