Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 26 April 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 477 -
EN BÖNPINNE.
för hvar 8 dag af OÖSTA BERG.
Nioåringen blurrade i handfatet så att det lät som
om han snyftat. Hvad tjänade det till att skynda sig när
det ändå var för sent? Till bön skulle han inte hinna
om han sprang aldrig så. Nu hade han tid nog att
hinna till skolan. Den dumma Hulda, som försofvit sig.
Detta var andra gången och det var ju alldeles
omöjligt att vakna af sig själf midt i svarta vintermörkret.
Den nytända brasan flammade till. Det sög
skall-rande i lufthålen och luckorna började osa rödt. Den
våta handdukssnibben stötte emot och fräste.
Så kammen ett slag genom håret, och kolten på
och skorna. Chokladen var för varm och fick stå
osmakad. Mamma bad och Erik bara vägrade. Far,
som nog eljest skulle gjort sig åtlydd, var bortrest.
Men Erik ovetande stoppades smörgåsarne i
ytterka-vajen. På första rasten kommo de också mycket
riktigt till användning, fast Erik aldrig brydde sig om
att tacka sin mamma för den omtänksamheten.
Det var just lagom att öppna kakelugnsluckorna
och det skulle varit så skönt att få värma sig litet
till. Men Erik fick fast skolväskan och kysste sin
mamma på kinden.
Farstudörren gick motvilligt upp skjutande en under
natten samlad liten drifva framför sig. Klockan var half
sju och Erik hade en halftimmes väg till skolan.
Han fick genast snövalkar under sulorna och hade
så när ramlat på näsan utför trappan. Kylan från i
går var borta, luften kändes härligt ren och den
osynliga snön slog honom i ögonen.
Alldeles utanför trädgårdsgrinden stod en lykta.
När han tryckte ner klinkan, fick han hela ärmen full
med lös snö från äpplegrenen ofvanför.
Ett kvarter till vänster vidtog den lilla stadens längsta
gata, aldrig så lång som i morgonmörkret. Denna
hade han att gå från den ena ändan till den andra.
Ett par lykthåll bort upptäckte han en kamrat. Han
sprang ifatt honom, pulsande blindt på genom det
förrädiska hvita därnere. Han sade tjenisl och såg
att det var en gatpojk, som skulle ha klått honom,
om han inte varit tvungen att värma händerna i
byxfickorna. Erik sprang snedt öfver gatan, glad att ha
sluppit undan för billigt pris. När han vände sig om
för att bli öfvertygad om att icke vara förföljd, kom en
på måfå kastad snöboll och träffade honom på örat, så
det klaskade innanför kragen och sjöng i hufvudet på
honom. Sedan blef det mörkt mellan lyktorna igen.
Här var kondis, och här bodde Hjorts
diversehandel, där ingen fick så mycket russin och mandel som
Erik. Det berodde på att hans mamma tyade
motbok och skickade honom ärenden ibland, som han
var generad för att uträtta. Ty han löpte risken att
stöta på Hulda och få hennes hjälp med bärandet,
och det måste förefalla kamraterna som om lillen var
ute med barnjungfrun. Eriks pappa var sällan
bortrest, så det var bara att lyda.
Därhemma var det nu godt och varmt i rummet,
och cigarrlådan, som han skulle förvandla till ett hus
eller en mekanisk kälke, bara han kunde besluta sig
för hvilketdera, stod och väntade på honom. Den
dumma Hulda, som alltid skulle försofva sig om
mor-narne gick omkring och städade. Han såg tydligt
för sig den fula öglan på förklädesbandet, som han
roade sig med att draga upp. Det skulle han gjort nu
också med hämndaktig tillfredsställelse. Mamma hade
redan gått ned för att sköta om sina aspedistrar.
Och han traskade surmulet och yrvaket snusande
den oändliga gatan fram, lykta efter lykta, utan att
se ett lefvande lif. Här bodde Olssons, som hade en
arg lapphund. Erik höll sig försiktigt midt i gatan.
Han var nu våt upp till knäna men frös icke.
(Forts, d sid. 479).
TENNISTÄFLINGARNA I JÖNKÖPING.
De nu afslutade tennistäflingarne i Jönköping ha omfattats med det lifligaste intresse från såväl de spelandes som allmänhetens sida. Vi meddela en gruppbild af de täflande, hvilka ibland sig
räknade äfven prins Wilhelm, som nu ytterligare dokumenterat sig som en duktig och skicklig idrottsman.
De sittande fr. v.: fru Stina Strömberg; fru Emy Dovertie; frkn Harriet Bourn, Göteborg; fru Viva Lagerberg, Stockholm; frkn Ebba Hay; prins Wilhelm; fru Märtha Adlerstråhle, Sthlm; fru
Mary Boström, Sthlm; fru Ingeborg Qvarnström, Sthlm; fru Ellen Brusewitz; frkn Stina von Geijer; frkn Elin Olssön. Stående: dir. S. Sirömberg; frkn~Gertrud Fagerberg; dir. Konr. Lundberg;
rkn Elsa Magnusson. Gbg; kapt. G. Axelson; frkn Märta Södergren; löjtn. Fick, Sthlm; frkn Ebba Hagström; stud. C. O. Nylén; dir. P. Qvarnström, Sthlm; stud. A. Jansson; frkn Aina
Hagström; red. Bergsten; dokt. L. Lindholm; hr K. Lundahl; kapt. Adlerstråhle, Sthlm; hr F. Ritter; l:ste leg. sekr. H. G. Dering, Sthlm; hr Th. Wahledow; ing. S. Busch; hr F. Grönfors, Sthlm;
hr J. Eklöf; hr F. Möller, Sthlm; kapt. A. Lagerberg, Sthlm; hofr.-not. S. Odéen; auditör L. B. Schånberg; kand. Osw. Magnusson, Lund. (Foto. Holm, Jönköping).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
