Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 10 Maj 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS LARSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
"Arbetas måste det och slamras här i världen, och
därvid är intet att göra. Men i vetenskapens
verkstad — skulle icke där kunna blifva ett litet grand
mera lydt? Det är ju dock något man lofvat oss att
vi där skulle få höra, det stora, som sker tyst.
Endast i det intuitiva lifvets tystnad och ro och
stämning är det själen förnimmer skarpt nog för att
utforska det fördolda. Endast där lefver hon helt med
alla sina krafter i innerlig ei het".
I detta citat ur hans första arbete ligger en
karaktäristik af en god del af prof. Hans Larssons
tänkarepersonlighet. I den vetenskapens verkstad, där han
arbetar är det tyst. Reflektionen skärpes där till
intuitionens genomträngande siarblick, för hvilken det
fördolda tvingas upplata sina hemligheter. Och med
konstnärlig formgifning tvingar han sin läsare att,
också han under tvstnad, följa sig på
spaningsfärderna i mänskoandens svårutforskliga, mystiska
gömslen.
Professorn i teoretisk filosofi vid Lunds universitet
Hans Larsson är född i Klagstorps församling af
Malmöhus län den 18 febr. 1862. Föräldrarne voro
landtbrukaren Lars Persson och Kersti Nilsdotter.
Hemmet var beläget på den sydskånska slätt, hvars
innerliga stämning, så intimt skildrad af kusinen,
författaren Ola Hansson, nog icke varit utan djupa intryck
på gossens och ynglingens sinne. Sin skolutbildning
erhöll han först i Trelleborg och sedan i Lund, där
han 1881 aflade mogenhetsexamen. Han öfvergick
nu till universitetet, där han till en början i afsikt att
ägna sig åt lärarebanan grep sig an med
naturvetenskapliga studier. Härvid gjorde han inom zoologien
bekantskap med Darwin, hvilken först väckte hans
filosofiska intresse. Från Darwin leddes han öfver
till Wundts Physiologische Psychologie, och kom
därefter att i allt vidare utsträckning ägna sig åt
filosofien, särskildt åt de båda märkesmännen för den
kritiska riktningen, Kant och Fichte. Hans
gradualaf-handling kom också att utgöras af en särdeles
skarpsinnig och fint utförd framställning af "Kants
trans-scendentala deduktion af kategorierna".
Det skulle emellertid dröja länge, innan Hans
Larsson bragte sina akademiska studier till den afslutning,
disputationen för vinnande af filosofisk doktorsgrad
innebär. 1884 hade h n nämligen mottagit
anställning som andre lärare vid Grimslöfs folkhögskola i
Småland och denna behöll han i icke mindre än sex
år eller till 1890. Under denna tid väcktes till lif det
pedagogiska intresse, som bl. a. låtit honom skänka
våra skolor en förträfflig lärobok i svensk historia,
hvilken lärobok trots sin blygsamma omfattning är
väl värd att läsas äfven af äldre både med och utan
akademisk bildning på grund af stoffets förträffliga
behandling och hans tillrättaläggande däraf för den
allmänna medborgerliga bildningens behof. Under tiden
försummades dock icke studierna: 1888 aflades filosofie
kandidatexamen och redan i början af 1893 hade äfven
filosofie licentiatexamen medhunnits. Den 27 maj
samma år promoverades han till filosofie doktor,
hvarpå han omedelbart förordnades till docent i teoretisk
tilosoli vid Lunds universitet.
Under de närmaste åren fortsatte nu Hans Larsson
en psykologisk forskningsriktning, på hvill-en han
inslagit redan genom den 1892 utgifna studien
"Intuition". Denna lilla afhandling kan på visst sätt
betecknas som ett på en gång filosofiskt och estetiskt
program. Hans Larsson söker i densamma häfda,
att "vår teoretiska verksamhet i sin högsta form
är af intuitiv art och att det endast är skenbart, som
vetandet vid öfvergång till sitt högsta synes förlora
sitt sammanhang". Estetiskt innebär den en viss re-
aktion mot den ensidigt öfverdrifna analys, som var
utmärkande för en del af 1880-talets realistiska
litteratur. Icke så, som om han förkastade analysen —
långt därifrån. Denna är nödvändig. Men den måste
fullständigas genom intuitionens syntes. Och detta
utsträckes till filosofien. "Skulle", spörjer han, "icke
de frågor, som filosofien handskas med, också kräfva
för sin lösning denna ytterliga ansträngning af tanken,
som ligger i intuitionen, reflexionens höjande till en
så ovanlig grad, att den icke är sig längre lik, utan
får ett annat namn? Ty hvad är intuitionen annat
än reflexionen, när denna lyckas i sin ansats?"
I hvarje fall skulle intuitionen blifva
framkomstmedlet i Hans Larssons filosofiska forskning. Därom
vittna de pärlor, han 1899 skänkte vår nationella
filosofiska litteratur i skrifterna "Poesiens logik",
"Studier och meditationer" samt "Viljans frihet". Till
dessa kommer, enligt hvad vi erfara, att inom kort
läggas ännu en essaysamling: "Ideer och makter".
"En filosofs lif äro hans tankar" och därmed må
vara försvarat, att vi med redogörelsen för Hans
Larssons filosofiska författarskap skyndat händelserna i
förväg. I slutet af 1890-talet lade pedagogiken ånyo
beslag på Hans Larssons intresse. På sommaren 1899
förordnades han nämligen att förestå den teoretiska
profårskursen i Uppsala och kvarstod på denna post,
tills han den 30 dec. 1901 utnämdes till Johan Jakob
Borelius’ efterträdare som professor i teoretisk filosofi
vid Lunds universitet. Under tiden hade han äfven
innehaft förordnande som docent i Uppsala. När han
i inbjudningsskriften till installationsakten af Lunds
universitets rektor hälsades "hjärtligen välkommen
åter", var detta mera än en tom fras. Sällan har väl
en professorsutnämning af medlärare, men framför allt
af blifvande lärjungar, hälsats med större
tillfredsställelse. Den insats, han med sin personlighet gjort
i det akademiska lifvet, stod ännu lefvande för
minnet och man viste, att den lärare- och
författarverksamhet, som nu anträddes, hörde till dem, som skulle
komma att uppfylla rika löften.
För en redogörelse för eller karaktäristik af Hans
Larssons filosofiska ståndpunkt, är här icke rätta
platsen. Psykolog en är hans hufvudsakliga fält med
talrika estetiska och pedagogiska inslag. Empiriker är
han städse i grunden. Men han har som ofvan antydt
tagit djupa intryck af Kant och Fichte. Vill man lära
känna honom som tänkare, vinner man bäst sitt syfte
genom att själf läsa hans skrifter. Ingen skall ångra
det. Han hör till de filosofer, som tala så, att de
blifva förstådda äfven utanför fackmannakretsen eller
skolklicken. Och läsaren skall i honom göra
bekantskap med en synnerligen nubel och gedigen
personlighet. Kanske må till slutord anföras ett citat:
"Var icke för bröstgänges med dina definitioner. Du
vill hafva sanningen i handen: godt och väl — om
du kan! Lifvets hemlighet är som en fågel i skogen.
Håll dig icke bland dem, som rusa fram oskickligt
och vilja taga honom lefvande eller död. Du skall
nalkas försiktigt och hålla dig stilla — så får du höra
honom sjunga."
Hans Larsson hör till dem, som så förstå smyga
sig lifvets hemlighet nära.
––N
NAMNET?
Namntäflan för H. 8. D:s Veckobibliotek har
tillvunnit i>ig en deltagande uppmärksamhet af den
art att Red. icke förrän i medio af maj, kan
tillkännagifva resultatet i och med utkommandet af
den nya tidningen under sitt nya namn.
— 498 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
