Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34. Den 24 Maj 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL PERSSON I STALLERHULT.
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
När Andra kammarens talman den 1 mars 1882 vid
slutet af en debatt orri en detaljfråga i
bevillningsförordningen gaf ordet åt en ung landtman på
Skaraborgsbänken, som då bevistade sin första riksdag,
anade nog ingen, att det korta anförande, som följde
— i det tryckta protokollet upptager det endast fem
rader — skulle komma att stå som en af Sveriges
främste bondeparlamentarikers jungfrutal. Om det
intryck det gjorde, är häller intet bekant; stort kan
det näppeligen ha varit. Men nu för tiden när
namnet "hr Persson i Stallerhult" uppropas från
talmansstolen under behandlingen af ett viktigt
riksdags-ärende, kan man vara viss om, att en god del af
kammarens ledamöter skocka sig samman i
plenisalens midt, där representanten för Vartofta och
Frökinds valkrets har sin plats, och att sorlet viker för
uppmärksamt lyssnande till ett af dessa ordsnabba,
föga högmälda yttranden, i hvilka man vant sig finna
saklighet och sakkunskap såväl som logisk skärpa
och själfständig kritisk uppfattning i sällsynt grad
förenade. Och det inträffar äfven, att till massan af
kammarledamöter också sällar sig en eller annan
medlem af konungens råd: det kan hända både krigs- och
sjöministern, att den enkle bonden gifver dem hårda
nötter att knäcka, så mycket hårdare, som han ej
saknar vare sig förmåga att gifva sin argumentering en
skarpt tillspetsad form eller säker slagfärdighet i
repliken.
Landtbrukaren Carl Persson i Stallerhult är född i
Korsberga församling af Skaraborgs län, där
Stallerhult är beläget, den 24 oktober 1844. Hans klara,
rediga hufvud och intresse för allmänna
angelägenheter väckte tidigt uppmärksamhet, så att han inom
sin hembygd togs i anspråk för hvarjehanda
kommunala förtroendeuppdrag. Till riksdagsman valdes han,
som ofvan antydts, första gången 1881 och har sedan
dess oafbrutet omvalts. Fyra år senare insattes han
äfven i länets landsting, hvarifrån politisk fanatism
uteslöt honom 1892, men dit han återvände fyra år
senare för att 1902 och de följande åren intaga vice
ordförandeposten.
I riksdagen kom Carl Persson tidigt att intaga en
bemärkt ställning. Redan 1888 insattes han som
ordinarie ledamot i lagutskottet och befordrades redan
1891 därifrån till statsutskottet, som han alltsedan
dess tillhört. För sin verksamhet därinom hade han
förberedts genom att under 1890 ha utöfvat
statsrevisors uppdrag. Här fann han ock sin rätta plats.
Utrustad med ett beundransvärdt minne och ett
outtröttligt intresse för inträngande i statsförvaltningens
detaljer, har han förstått skaffa sig en inblick i och
insikt om denna, hvari icke många ens män af facket
förmå upptaga täflan med honom, hvad allsidigheten
beträffar. Det är ock på de ekonomiska frågornas
område han har sitt egentliga fält. I andra yttrar han
sig endast sällan och icke utan motvillighet, något,
som understundom ådragit honom förebråelser för
politisk räddhåga. Att dessa emellertid icke äro
berättigade ådagalade han under striderna om det
proportionella valsättets införande. I fråga om de båda
Bo-ström-Bergerska rösträttspropositionerna med
proportionellt valsätt endast i Andra kammaren och mycket
stora valkretsar låg afgörandet faktiskt i händerna på
"gruppen Stallerhult", som emellertid principfast
vidhöll sin från kamraternas i landtmannapartiet afvikande
ståndpunkt. Vid 1905 och 1906 års riksdag hade
han myckét uppmärksammade anföranden rörande
denna sak, väl de största han haft i någon rent
politisk fråga. Så vida man icke hit skall räkna hans
inlägg i härordningsdebatten vid 1901 års riksdag, då
han med synnerlig kraft uppträdde mot talet, att
reformer skulle komma som en mogen frukt, blott man
vore nöjd och belåten. "Kom
representationsförändringen titi stånd därigenom, att bönderna i landet
voro lugna och belåtna?" sporde han. "Nej den kom
genom rop på förändringar landet rundt. Det är på
så sätt frågorna bringas fram till lösning. Kom
sedan grundskatteafskrifningen därigenom att
belåtenhet rådde? Nej, man påvisade, att orättvisor funnos,
och till sist måste motståndarne gifva vika. På detta
sätt fick man reformer genomförda. Det är alldeles
klart, att man icke genom lugn och belåtenhet får
reformer genomförda, ty lugn och belåtenhet antyda
ju, att allting är bra". Han ville ha frågan om
krigs-lagstiftningsreformen ordnad före värnpliktstidens
utsträckning och gillade icke, att för detta ändamål den
indirekta beskattningens väg skulle hufvudsakligen
tillgripas.
Carl Perssons inval i riksdagen ägde rum vid den
tidpunkt, då det ursprungliga landtmannapartiet stod
på höjden af makt och inflytande under ledning af
män sådana som en Carl Ifvarsson och en Ola
Andersson i Burlöf. Af dessa mottog nog Carl Persson
intryck som icke låtit sig utplåna. Tvärtom vill det
förefalla, som han städse sökte låta sig det angeläget
vara att handla, som man skulle kunna förmoda, att
de skulle gjort. Det är betecknande, att han i
rösträttsfrågan åberopade sig på Ola Anderssons
ståndpunkt som ett stöd för sin egen. I hans
rösträttsanföranden med deras kritik af talet om hvad
bönderna ha att frukta af arbetarne återklingar ock något
af gamle Sven Nilssons i Österlöf stolta ord vid 1871
års urtima riksdag, att det vore förgäfves att söka
skrämma Sveriges bönder med Sveriges arbetare: "de
äro kött af vårt kött och ben af våra ben". Äfven
af hållningen i andra frågor synes framgå, att Carl
Persson sökt vidmakthålla det ursprungliga
landt-mannapartiets traditioner I riktning af en
moderatliberal politik.
Såsom förhållandena utvecklat sig, har denna
ståndpunkt icke varit den lättaste att upprätthålla och
Carl Persson har ej heller undgått beskyllningar för
en vacklande hållning. Framför allt var detta fallet
vid den tid, då under tullstriden 1887
landtmannapartiet sprängdes. Han stack aldrig under stol med,
att han var anhängare af en måttlig spanmålstull:
redan 1885 angaf han i ett kort anförande detta. Men
någon tullfanatiker var han icke och med den
reaktion, som följde i protektionismens kölvatten, kunde
han icke förlika sig. Så hände sig, att Carl Persson,
som 1887 ingått i nya landtmannapartiet, 1892
återfanns i det gamla med dess friare syn på allmänt
politiska frågor. När sedan efter de båda
landtmannapar-tiernas sammanslagning 1895 hela landtmannapolitiken
inslog i en konservativare riktning, har han icke
försummat att också inleda och upprätthålla liberala
förbindelser. Men i yttre partihänseende kvarstår han i det
efter nationella framstegspartiets bildande till antalet
starkt reducerade landtmannapartiet. Jämte hr Pehr
Pehrson i Törneryd kan han väl betraktas som den
främste mannen inom detta parti, hvars egentliga
sammanhållande band nu hufvudsakligen synes vara
ståndsgemenskapen och sparsamheten.
För denna har hr Persson i Stallerhult också i rikt
mått varit i tillfälle att verka i den sedan 1902
arbetande löneregleringskommittén, hvari han insatts
som parlamentarisk ledamot. Som program har denna
kommitté uppställt: goda löner mot full
arbetsprestation. Med sin omfattande kännedom om
förvaltningens olika grenar är han i särskild grad lämpad att
medverka vid genomförande af detta program, som
ju ock gifver uttryck åt en af det ursprungliga
landt-mannapartiets mest sunda och fruktbringande
framtidstankar.
_ - 530 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
