Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35. Den 31 Maj 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN FREDRIK NYSTRÖM.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Bland de nya medlemmar, Första kammaren fick
mottaga vid den nioårsperiods början, som i år går
till ända, intages ett af de mest framstående rummen
af lektorn vid högre realläroverket i Stockholm Johan
Fredrik Nyström.
Nyström är född den 26 september 1855 i
Härnösand, där fadern var tulluppsyningsman. Efter
inhämtad läroverksbildning blef han 1875 student i
Uppsala. Här ägnade han sig åt studier företrädesvis på
statskunskapens och historiens områden och utgaf
flera betydande afhandlingar särskildt till
näringslifvets historia, såsom om de svenska ostindiska
kompanierna och om Jonas Alströmer och hans verk.
Sedan han 1884 förvärfvat filosofisk doktorsgrad, ledde
dessa ock till hans förordnande till docent i historia
samma år, hvilken akademiska lärareplats dock’fyra
år senare utbyttes mot en docentur i statskunskap.
En 1889 företagen studieresa till Berlin ledde hans
vetenskapliga intressen öfver på det geografiska
området. Han idkade därunder studier i geografi under
den berömde Richthofen och mottog 1892 förordnande
att bestrida undervisningen i samma ämne vid
Uppsala universitet. Nu följde de bekanta handböckerna
•Handbok i Sveriges geografi’, "Geografiens och de
geografiska upptäckternas historia" samt "Sveriges
rike, handbok för det svenska folket". Dessförinnan
hade han han hunnit ombesörja en ny upplaga af
Svedelius’ handbok i statskunskap, hvaraf fjärde delens
andra hälft — om Förenta staternas
samhällsförhållanden — utgör en så godt som fullständigt ny
framställning af Nyströms hand. Samtidigt biträdde han
aflidne bibliotekarien Styffe med utgifvandet af två
band af Axel Oxenstiernas brefväxling.
Äfven om en del af detta författarskap icke kan
tillerkännas något högre eller själfständigt
vetenskapligt värde, ådagalägger dock dess omfattning en
sällsynt arbetsförmåga och ett mindre vanligt intresse.
Beundran häröfver blir så mycket större, när man
erfar, att Nyström samtidigt alltsedan 1890 innehade
och fullgjorde lektorstjänst vid Uppsala läroverk.
Ändock hade han tid öfver för allmänna värf. Han
valdes till stadsfullmäktig samma år han utnämdes till
lektor, och deltog med lifligt intresse i behandlingen
af Uppsalas kommunala angelägenheter. Äfven
deltog han flitigt i den politiska diskussionen genom
tidningsartiklar och skrifter i tullskyddsvänlig och
konservativ riktning. Det vållade därför ingen
öfverraskning när Uppsala läns landsting 1899 insatte honom
i Första kammaren: här var en verklig kraft för
högern att taga vara på.
Att så varit fallet, har vid mer än ett tillfälle visat
sig under hans riksdagsbana. Man talar i våra dagar
mycket om en unghöger. Till denna hör Nyström
icke; därtill är han för stor realist och för litet
romantiker. Snarare kan man säga, att hans allmänna
politiska grundåskådning går tillbaka till den högers,
som fanns före den nuvarande gammalhögern, till
det riddarhus- och ämbetsmanna-"intelligensens"
konservativa parti, som grundskatte- och tullstriderna
ersatte med agrar- och bruksägarpartiernas mera
intran-sigenta. Nyström är konservativ — därom lämnar
han ingen i tvifvel — men han har sinne för
utvecklingens kraf, han har blicken öppen för skillnaden
mellan verkliga och inbillade framtidsfaror, han
fruktar hvarken civiläktenskap eller en världslig
läro-verksöfverstyrelse och det saknas icke spåmän, som
veta förutsäga, att Nyström är mannen, när en gång
den nuvarande ecklesiastikministern tröttnar pä sin
ej alltid tacksamma uppgift.
År 1902 sökte och erhöll Nyström transport till
lektorat vid högre realläroverket i Stockholm. Här
har han utöfvat ett omfattande journalistiskt
författarskap, var 1903—04 redaktör af tidningen "Vårt Land"
och har på senare tiden författat talrika ledande
artiklar i "Nya Dagligt Allehanda". Af Första Kammaren
har han insatts i konstitutionsutskottet och allmänt
tillägges honom den största förtjänsten af, att Första
Kammaren i fjol lät förmå sig att gå med på den
Lindmanska regeringens rösträttsförslag med den
Täll-bergska kompromissen i trots af den genomgripande
omgestaltning af kammarens sammansättning, som
däraf måste blifva en följd. Kanske är det ej minst
denna omständighet, som låtit hans namn höras i
sammanhang med krisrykten från eckl.-departementet.
GULLBRAND ELOWSON. †
Tisdagen den 19 dennes
afled i Stockholm representanten
för Karlstads stad i Andra
kammaren, f. d. lektorn Gullbrand
Elowson. Dödsorsaken var
förkalkning i ådrorna.
Elowson var framgången ur
en värmländsk bondesläkt, ur
hvilken af gammalt tagits
riksdagsfullmäktige till
bondeståndet. Född den 16 November
1835, genomgick han till en
början Åmåls skola och kom
därifrån till Upsala, där han
blef student 1855 och åtta år
senare förvärfvade den
akademiska graden. Han
förordades därefter till docent i
matematik, men lämnade nästan
omedelbart denna anställning
för att tillträda ett lektorat i
matematik och fysik vid
läroverket i Luleå 1866. Härifrån
vann han 1869 transport till
motsvarande befattning i sin
hembygds stiftsstad och
kvarstod i denna till
afskedstagan-det 1905.
KliM: Bengt SUftmparrt,
GULLBRAND ELOWSON. †
- 546 -
I Karlstad togs den.
intresserade mannen snart i anspråk
för allmänna värf. Tidigt
insattes han bland stadens
fullmäktige, hvilkas ordförande han
var åren 1883—90. Bland
uppdrag han ännu vid sitt frånfälle
innehade märkas
ordförandeskapet i styrelsen för
riksbankskontoret i Karlstad samt i
Värmlands ränte- och
kapital-försäkringsanstalt.
Hvad som gjorde Elowson
känd äfven utom hembygdens
gränser, var emellertid hans
deltagande i det politiska
lifvet. Ifrig anhängare af
frihan-delslärorna blef han vid 1887
års riksdagsupplösning invald
i Majriksdagens Andra
kammare och fick därefter det
sålunda förvärfvade upppdraget
förnyadt till sin död. I
riksdagen insattes han tidigt i
konstitutionsutskottet, inom hvilket
han nedlade ett intresseradt
och oförtröttligt arbete. Vid
sidan af Adolf Hedins syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
