Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36. Den 7 Juni 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FREDRIK ROBERT MARTIN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Det är mera sällan vi komma i beröring med
turkiska förhållanden. Hvad vi, d. v. s. den stora
allmänheten, känna om det stora landet, som med sin
ena halfva famnar europeiska områden och med sin
andra tränger djupt iti bland perser och araber, är
kanske blott några svaga reminiscenser från skolåren
eller en och annan lysande saga från det underbara
Tusen och en natt. Förklaringen härtill ligger
måhända i de få beröringspunkter vår egen kultur haft
och har med orientens och äfven däri att vi genom
vårt läge varit förskonade från den blodiga
bekantskap, som närliggande folk stiftat med de krigiska
turkarne. Få äro de svenskar, som i nyare tider trängt
djupare in bland museimännens hemligheter, och
som med öppen blick för det vackra och
ursprungliga i deras kultur riktat sina landsmäns
uppmärksamhet på densamma.
Vårt land gästas emellertid för närvarande af en
man, som genom fältet för sin verksamhet haft
anledning komma i närmare beröring med orientens
märkvärdigheter och hvilken på ett sakrikt sätt såväl
i skrift som genom omfattande samlingar gifvit oss
en klar inblick i en uråldrig historia. Vi afse fil. d:r
Fredrik Robert Martin.
Född i Stockholm 1868, hvarest hans fader
tjänstgjorde som magistratsekreterare, och där modern ännu
kvarlefver, kom han redan vid ovanligt unga år i
vetenskapens tjänst, och då han samma dag han
aflade sin studentexamen år 1887, utnämndes till e. o.
amanuens vid statens etnografiska museum, väckte
detta visserligen förvåning, som långt ifrån att
minskas dock fick en annan innebörd, när från säker
källa delgafs, att han ända från sitt fjortonde år haft
reguliär tjänstgöring å institutionen. Det var klart att
med så tidiga och bestämda intressen i en viss
riktning den unge Martin ej ville nöja sig med det
begränsade fält som arbetet i hemlandet erbjöd, och då
fil. kandidatexamen aflagts i Uppsala 1890 rustade
han sig för första gången till de resor som med korta
intervaller pågått allt till det närvarande. På våren
1891 gick färden till Sibirien, hvarifrån han återvände
följande år för att på basis af de vunna resultaten
fortsätta sina studier i Uppsala. Vistelsen där blef
dock af jämförelsevis kort varaktighet och redan i
början af 1894 drar han åter ut på ny forskningsfärd
som denna gång för honom in i Ryssland, Kaukasus
och Centralasien. Under dessa resor, som företogos i
etnografiskt och arkeologiskt syfte, lade han grunden till
samlingar, som inom vissa områden äro ganska
enastående. Då han redan i hemlandet gjort sig bemärkt
för sina ingående kunskaper i orientalisk textilkonst
och en medfödd smak gjort hans omdömen värdefulla,
erhöll han snart uppdrag från konstälskande landsmän
att för deras räkning göra uppköp inom denna bransch,
en omständighet som gifvetvis bragte honom i än
intimare beröring med de förnämsta auktoriteter och
vidgade hans kunskaper. Dessvärre afbrötos snart
såväl han vetenskapliga som konsthistoriska studier
genom en långvarig lungåkomma som tvang honom
till ett nära treårigt uppehåll i Egypten. Dess
härliga klimat och en tid af ro och hvila gåfvo honom
åter krafterna och då Konst- och industriutställningen
i Stockholm 1897 slog upp sina portar, finna vi
honom därstädes, företrädd af en rikhaltig orientalisk
samling i hufvudsak omfattande keramik och
väfnader. Det var ganska säregna omständigheter som två
år senare föranledde en ny resa till Sibirien.
Vi ha ännu i friskt minne, hurusom vid den tiden
vissa rykten angående Andrées polarballong sattes i
omlopp. Enligt dessa skulle densamma ha fallit ned
nordost om Jenisei och ehuru inga påtagliga bevis
f >r sanningsenligheten af dessa rykten kunde
frambringas, väckte de dock inom landet sådant uppseende,
att regeringen såg sig tvungen ingripa. I
statsutskott beslöts utsändande af en liten expedition, som
på ort och ställe kunde undersöka förhållandena, och
varskodd tjugofyra timmar före afresan, startade
doktor Martin sin långväga färd. Mödor och
besvärligheter fann han i rikt mått men ej den ledtråd, som
kunde bringa ljus öfver Andrées allt fortfarande dunkla
öde. Hemkommen från denna resa vidtogo ånyo de
akademiska studierna och 1901 promoverades han i
Wien till filosofie doktor. Men samtidigt pågingo hans
forskningar öfver "svenska minnen i främmande land",
ett arbete hvartill riksdagen beviljat anslag under åren
1900—1903, och hvars resultat i en nära framtid
komma att föreläggas den svenska allmänheten.
Lyckliga omständigheter tyckas ha spelat en
framstående roll i doktor Martins lif, så att förstå
åtminstone, som att han vid de tillfällen då man sökt
rätte mannen städse kunnat disponera sin tid. En
dylik omständighet bragte honom in på den
diplomatiska banan, samtidigt som den förlade hans
verksamhet till den miljö han just åtrått. Det har
tidigare framhållits att våra förbindelser med Turkiet äro
tämligen obetydliga. Så har dock ej alltid varit fallet,
och det fanns en tid då vårt aflägsna land spelade
en viktig roll i dess historia, och då vårt ord låg
tungt i vågskålen, när det hotades af sin ständigt
påtryckande granne Ryssland; ja ännu så sent som
under Gustaf III vädjade sultanen till oss i samma
stridsfråga. Särskildt en af våra konungar har ju sina öden
knutna vid turkiskt land, och blott den lilla staden
Bender behöfver nämnas för att våra tankar skola syssla
med en. vår historias märkligaste gestalter Karl XII.
Det var på uppdrag af dåvarande excellensen
Lagerheim som Martin utsändes till Turkiet för att
närmare undersöka de spår denne vår sagokung kunde
ha kvarlämnat därstädes. Sedan forskningarne i
Bender, Demotika och Adrianopel visat sig fruktlösa,
riktade han sin uppmärksamhet mot arkivet i gamla
Seraljen, där utan tvifvel dokument som sammanhänga
med Karl XII äro att finna. Svårigheten att vinna
tillträde är emellertid utomordentligt stor och om d:r
Martin äfven efter ändlösa ceremonier och
underhandlingar så att säga hade nyckeln i dörren blef han ej
i tillfälle att vrida kring den. Väl på platsen
observerades snart hans lämplighet för göromål, som
sammanhängde med svenska beskickningens uppgift, och
han utnämndes 1903 till dragoman i Konstantinopel.
Från denna tid vidtaga hans forskningar i orientens
kulturhistoria ifrigare än någonsin och han riktar sin
vetenskap med många nya uppslag. Genom resor i
alla väderstreck, genom att resolut följa hvarje spår,
som pekade mot nya detaljer inom hans område,
träder han så småningom i förbindelse med de olika
ländernas mest konstinitierade män, och då han efter
ett fyraårigt, sträfsamt arbete lägger sista handen vid
sitt monumentala verk: A history of Oriental Carpets
before 1800, äger han ock vissheten att det blifvit
uppbyggdt på basis af ett rikhaltigare material än
hvad någon före honom disponerat. Som bekant
utkom detta arbete med bidrag från svenska staten
och betingar ett pris af öfver 500 kronor pr exemplar.
Äfven på keramikens område har d:r Martin
utarbetat en enhetlig framställning, hvarvid han
företrädesvis sökt sig tillbaka till den tid under Soliman
den store i förra hälften af 1500-talet, då turkarne
inom denna industri öfverflyglade allt hvad de
ditintills lärt af perser och araber. Kanske bli vi inom en
nära framtid i tillfälle att se de samlingar, doktor
Martin hopbragt åt sig och andra, ty af hälsoskäl har
han för afsikt att vända hem och ordna sitt material.
Måhända skall då äfven bland hans skrifter finnas
ett arbete, som ger oss en trogen bild af det nutida
Turkiet, detta märkvärdiga land, som i stort sedt ännu
fortlefver det gamla Byzantinska rikets lif och hvars
folk i den dag som är utgör en trogen erinran om
dess tvper från 8—9 och 10-hundratalet.
E. A. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
