Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 14 Juni 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTON CHRISTEN NYSTRÖM.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Med nedläggandet af ordförandeskapet i styrelsen
har medicine doktor Anton Nyström i dagarne i yttre
måtto helt lämnat i andra händer ledningen af
Stockholms arbetareinstitut, hvilken banbrytande
föreläsningsinrättning väsentligen haft hans initiativ och
energi att tacka för sin tillkomst.
Anton Christen Nyström är född i Göteborg den
15 febr. 1842 och son till grosshandlaren därstädes
Lars Fredrik Nyström och hans maka, född
Silfverstolpe, en dotter till den bekante
riddarhussekreteraren Axel Gabriel Silfverstolpe, af hvilkens allmänna
läggning icke så litet synes ha gått i arf till
dottersonen. Student i Uppsala 1860, ägnade Nyström sig
åt medicinska studier, som sedan fortsattes i
Stockholm och afslutades med disputationsprof och
promotion i Lund 1868. Dessförinnan hade han som
frivillig varit biträdande fältläkare i dansk-tyska kriget
1864. Nu bosatte han sig emellertid i Stockholm
som praktiserande, med hudåkommor och
sinnessjukdomar som specialiteter. Man erinrar sig ju ock, att
Nyström upprepade gånger inskridit i fall, där enligt
hans åsikt personer utan tillräckliga skäl blifvit
föremål för tvångsinläggning på sinnessjukanstalter.
Särskildt ryktbart var det s. k. Tufva-målet, som slöt
med den sjukes utskrifning.
Det var emellertid icke som läkare, Nyström skulle
vinna sin förnämsta berömmelse eller göra den insats
i fosterlandets kultur, som skall bevara hans namn
till eftervärlden. Liksom morfadern djupt genomträngts
af upplysningsfilosofiens läror, greps Nyström med
oemotståndlig kraft af den därmed besläktade
positi-vistiska lifsuppfattning, som i 1800-talets Frankrike
framställts af Auguste Comte och hvarmed han i
början af 1870-talet gjorde bekantskap. 1879 tog han
initiativet till bildandet af ett positivistiskt samfund i
hufvudstaden och verkade därefter under det
närmaste årtiondet outtröttligt i tal och skrift för att göra
Comtes filosofi känd i Sverige. Det var dock mindre de
metafysiska delarne däraf — de, som populärt uttryckt
innebära världsförklaringens fotande enbart på naturliga
förhållanden — som voro föremål för Nyströms
utbred-ningsifver än de moralfilosofiska, bland hvilka han
framför allt betonade plikterna "att lefva för andra"
och att "verka för befästande af ordningens och
framåtskridandets sak med moraliska medel". Till
efterlefnad af dessa var det så han undfick och
förverkligade idén till sitt lifs storverk: Stockholms
arbetareinstitut.
Vid invigningsfesten den 3 oktober 1880 framhöll
Nyström, att en stor del mänskliga lidanden och brott
äga sin grund i bristfällig uppfostran, skef bildning,
skadliga nöjen o. s. v. samt att okunnigheten i
otaliga fall är ett af de förnämsta hindren för en lugn
social utveckling. Arbetareinstitutet vill därför verka
som ett samhällsgagnande medel, en
undervisningsanstalt, där, så vidt möjligt vore, upplysning samt
tillfälle till förädlande förströelser skulle beredas den
arbetande klassen. Till den ändan skulle populära
föreläsningar hållas öfver lämpliga ämnen, som kunde
bibringa arbetareklassen insikt i naturens och
mänsklighetens lagar.
Institutets förste föreståndare blef d:r Nyström själf
(till 1890), hvilken på skilda områden uppträdde som
den mest outtröttlige föreläsare. Anslag erhölls snart
af staden och staten och trots det motstånd af olika
slag, undervisningen esomoftast framkallade, slog
tanken igenom: under de sista åren har åhörarantalet i
Stockholm varit uppe i omkring 40,000 och numera
saknar ingen större svensk stad sitt "arbetareinstitut"
eller motsvarande inrättning. Och hvad mera är, ur
samma tanke ha i själfva verket framsprungit dessa
talrika, för Sverige egendomliga föreläsningsföreningar,
som nu i alla trakter af vårt land bilda lika många
folkbildningscentra.
Bredvid sin verksamhet inom arbetareinstitutet har
Nyström funnit tid äfven till ett omfattande
populärvetenskapligt författarskap. Här må blott erinras om
hans sex band starka "Allmän kulturhistoria" och
hans 1903 utgifna "Striderna om östra Europa mellan
Ryssland, Polen och Sverige" samt hans intressanta
försök till förklaring af "Uppkomsten af kortskallar
och långskallar". Dessa skrifter lida visserligen i
sina rent historiska delar af en viss brist på förmåga
af källkritik och historisk metod, men innehålla å
andra sidan mycket kunskapsstoff och många sunda och
väckande tankar.
Anton Nyströms förhoppning att med sitt
upplysningsarbete motverka socialismens inträngande i Sverige
— han har mot denna åskådning utgifvit flera
skrifter — har icke gått i fullbordan. Men att hafva
insett en vidare gående folkbildnings betydelse för en
sund samhällsutveckling utan ensidigheter och
öfver-drifter och att i god tid hafva gjort ett verksamt
inlägg i enlighet härmed — däri ligger Anton Nyströms
storhet, och därför skall framtidens Sverige vara
honom tacksamt.
KNUT ERIK OSSIAN KJELLBERG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Till ordförande i Stockholms arbetareinstituts
styrelse efter d:r Anton Nyström har utsetts en annan
inom det svenska folkbildningsarbetet redan förut
välbekant läkare, med d:r Knut Kjellberg.
Knut Erik Ossian Kjellberg är född i Göteborg den
9 april 1867, en son till grosshandlaren därstädes
Carl Oisian Kjellberg och hans maka, född
Arnoldson. Efter att ha genomgått Göteborgs realläroverk,
blef han 1886 student i Uppsala och aflade därstädes
1894 med. kandidatexamen. Sina studier fortsatte han
därefter i Stockholm, där han 1898 blef méd. licentiat
och 1901 utnämdes till med. doktor.
Redan under sin studenttid uppmärksammad för sin
förmåga som talare — han togs på den grund starkt
i anspråk för representativa poster inom kamratlifvet
— ställde Kjellberg nu sina rika gåfvor i stor
utsträckning i folkbildningsrörelsens tjänst. Redan 1900
öfvertog han efter Nyström föreläsningarne vid
Stockholms arbetareinstitut i anatomi och fysiologi. Då
två år senare svenska folkbildningsförbundet bildades,
vardt han dess förste ordförande. Sedan dess har
han i de flesta delar af vårt land gjordt sig känd för
en utomordentlig föreläsartalang. Varm
nykterhetsvän har han bl. a. ställt denna till förfogande för de
sammanhängande studiekurser, nykterhetsvännerna
numera pläga anordna. Det lider intet tvifvel, att
Stockholms arbetarinstituts styrelse med d:r Kjellberg fått
rätte mannen i sin spets.
Sedan år 1905 representerar Kjellberg Stockholms
stad i Andra Kammaren. Under de gångna tre åren
har han såsom sådan lagt i dagen en afgjordt frisinnad
läggning; i rösträttsfrågan har han sålunda plägat
ansluta sig till den Lindhagenska uppfattningen.
Dessutom har han visat sig som en varm vän af
sträfvandena för kvinnans likställighet med mannen, men i
öfrigt hufvudsakligen gjort sig bemärkt som motionär
i några större medicinska organisationsfrågor: om
apoteksväsendets ordnande, om medicinalstyrelsens
omorganisation samt om fältläkarekårens nyordning. I
det förutnämnda fallet kom också en riksdagsskrivelse
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med motionen till
stånd.
Tillsammans med d:r Forssner utgifver Kjellberg
sedan 1904 "Allmänna svenska läkaretidningen".
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
