Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41. Den 12 Juli 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV SUNDBÄRG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Huru ofta hör man icke sägas, att med siffror låter
■sig allting bevisa och huru ofta mötes icke på den
:grund hvarje statistisk bevisning med misstro.
Sanningen är ju ock, att intet så ofta missbrukas i
nyfte af falsk bevisning som just statistiska uppgifter.
Ä andra sidan gifves det knappast någon mäktigare
hafstång för inträngande i samhällsförhållandenas
invecklade hemligheter än de medel, statistiken, rätt
använd, härför erbjuder. Men arbetet härmed är
tåla-modspröfvande och mödosamt. Här fordras i hvarje
ögonblick vaken kritisk blick för uppgifternas, sofring,
deras korrektion med sannolikhetskalkylens tillhjälp,
deras uppdelning och ordnande på sätt, som
medgifva utläsandet af ett tydligt "ja" eller "nej" på de
uppställda spörsmålen - allt detta dock under en
icke ringa utsikt att till slut få nöja sig med
vetskapen att på denna väg något säkert och afgörande
svar icke står att erhålla. Ty inför ett „non liquet*
(det är icke klart) stannar en metodisk användning
af statistiken måhända oftast.
Det är gifvet, att under sådana förhållanden de
verkligt betydande statistikerna skola vara ganska
tunnsådda. Huru ofta finner man väl hos en person
förenade alla de egenskaper — energi och uthållighet,
matematisk insikt, förmåga af genialisk
problemställning inom det tillgängliga materialets ram — som
därtill erfordras? Vårt land kan vara stolt öfver, att
f. n. i hvarje fall äga en sådan statistiker med
världsrykte — aktuarien i Statistiska centralbyrån Axel
Gustav Sundbärg.
Sundbärg är född den 11 dec. 1857 i Leksand i
Dalarne, där fadern var kronolänsman. Student blef
han i Uppsala 1875 och filosofie kandidat
därsammastädes 1878. Två år senare inträdde han i Statistiska
centralbyrån som amanuens och fick här i rikt mått
erfara extra-ordinarie-systemets vedermödor, i det han
trots sin framstående skicklighet först 1892 erhöll en
ordinarie befattning af lägsta graden och. ej förr än
1901 — fyrtiofyraårig — den medelplats på den
byråkratiska befordringsskalan — en förste
aktuarie-befatt-ning — hvarpå han trots sina öfver hela den statistiska
världen erkända förtjänster hittills fått stanna.
Under denna långa tiden af 28 år har Sundbärg varit
outtröttligt verksam som statistisk arbetare och
skriftställare äfven utanför ämbetsrummets område. De
flesta alstren af hans pänna finnas undanstuckna i den
för allmänheten föga bekanta, men för fackmannen
oundgängliga Statistisk Tidskrift, där han åtminstone
åtnjutit förmånen att utan kostnad få dem, i hvarje
fall delvis, offentliggjorda; något författarhonorar består
vårt land icke åt sådan vetenskaplig verksamhet. Här
återfinner man den långa, ännu ej afslutade serie
"Bidrag" och "Fortsatta bidrag till en svensk
befolkningsstatistik 1750—1900" som nyligen i samlad form
utgifvits i det för utländska statistiker afsedda arbetet
"Bevölkerungsstatistik Schwedens 1750—1900". Här
finner man ock den småningom allt mera växande
grundstommen till de med utmärkt kritisk skärpa
utarbetade statistiska öfversiktstabeller för olika länder,
hvilka numera årligen utgifvas på franska under titeln
"Aperfus statistiques internationaux", ett arbete, som
innehåller en särskildt för ekonomisktintresserade nästan
ovärderlig sammanställning af uppgifter ur alla länders
statistik, hvilken för närvarande torde vara den
förnämsta i sitt slag. Här slutligen finner man dessa
•Bidrag till utvandringsläran" (1885—86), i hvilka vårt
folks emigrationsproblem för första gången
underkastades vetenskaplig behandling och som i sinom tid skulle
göra honom till själfskrifven ledare för den officiella
utredning rörande utvandringsförhållanden, som nu —
två årtionden senare — omsider igångsatts på statens
föranstaltande.
Alla dessa arbeten äro emellertid för allmänheten
föga kända. Men nämner man den stora volym,
"Sveriges land och folk", hvari vårt lands och vårt folks
tillstånd och förhållanden vid sekelskiftet samt dess
utveckling under den närmast föregående mansåldern
hugfästs, äro vi inne på ett område, som åtminstone
borde vara allmänt bekant. Det är sannt, att Sundbärg
till detta arbete haft många medhjälpare. Men det är
dock hans anda, hans kritiska skärpa och omutliga
noggrannhet i detaljer, som genomsyrar det hela och
gör det till standardverket för den, som vill lära känna
svenska förhållanden vid ingången i tjugonde seklet.
Det har uttalats en förhoppning, att Sundbärg måtte
sättas i tillfälle att med vissa mellanrum utgifva detta
arbete i nya, reviderade upplagor. Det må vara
berättigadt vänta, att denna förhoppning skall gå i
uppfyllelse. Det vill åtminstone synas, att den riksdag,
som beviljat frikostiga anslag till utgifvande af lärda
verk om upptäcktsresor i inre Asiens öknar, icke skall
ställa sig afvisande ifråga om de långt mindre belopp,
som erfordras för vidmakthållande af en allmänt
lätt-tillgänglig kunskap om vårt eget land och folk.
Som bekant utgafs detta Sundbärgs verk äfven på
franska samt — 1904 — i en reviderad engelsk
upplaga, hvarigenom han äfven blifvit en förmedlare af
utlandets kännedom om svenska förhållanden.
Andra skrifter, hvarigenom Sundbärg mera direkt
trädt i beröring med en större allmänhet, är den
"Befolkningslära" af hans hand, hvilken influtit i det stora
populära nationalekonomiska verk, som bär titeln
"Det ekonomiska samhällslifvet", samt de
undersökningar om lungsotsdödligheten förr och nu, hvilka han
förlidet år offentliggjorde.
Som ofvan antyddes, har den stora
emigrationsutredningen nu lagts i Gustav Sundbärgs hand. Man
har icke tillgripit den vanliga komitéutvägen, utan
funnit nog garanti för allsidighet och objektivitet i
hans bepröfvade statistikerpersonlighet. Och äro
vetenskapliga förutsättningar, ett glödande intresse för
själfva saken och ett varmt fosterländskt sinnelag
tillräckliga för att finna botemedel mot detta vår nations
öppna lifssår, så är förvisso Gustav Sundbärg
mannen, som skall göra’t. De "bilagor", som redan
utkommit att bilda underlag för den blifvande slutliga
sammanfattningen, ingifva i detta hänseende de bästa
förhoppningar.
Den frågan framställer sig osökt: är det svenska
staten värdigt att låta en man af Gustav Sundbärgs
kvalifikationer kvarstanna på den underordnade
äm-betsmannaplats, han intager? Framställningar till
regering och riksdag ha gjorts om upprättande af
professorsämbeten i statistik vid Uppsala och Lunds
universitet och vid bifall härtill skulle Sundbärg vara
själfskrifven till det ena. Men fråga kan vara, om
statistiken, som i sig själf långt mera är en metod
än en själfständig vetenskap, lämpar sig som fristående
ämne vid universiteten. Vore månne den tanken för
djärf, att i hufvudstaden med eller utan samband med
Vetenskapsakademien upprättades ett statistiskt
institut, för hvilket Sundbärg sattes till föreståndare? Det
lider intet tvifvel, att detta för honom vore den rätta
platsen, och Wargenius’ och C. A. Agardhs
fädernesland skulle hedra sig själft lika mycket som honom
genom att ställa den till hans förfogande.
— 642 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
