Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44. Den 2 Augusti 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
famna den mäktigaste af alla jordens bergskedjor —
Himalaja. Ur himmelens läglar födas deras första
flöden och de vältra sina vattenmassor ned mot
låglandet för att gifva lif och näring åt ett halft
hundratal millioner människobarn. Här uppe stå templen
tysta och hvita vid deras stränder, i Indien spegla
sig pagoder och moskéer i deras vatten, här uppe
hos oss i Tibet stryka vargar, kulaner, antiloper och
vildfår omkring de båda floderna, där nere på
låglandet tindra tigrars och leoparders ögon likt
glödande kol under djunglarna, som kanta deras stränder.
Jag tyckte mig stå och lyssna till bruset af tidens
ström, till suset af oräkneliga människoöden och
otaliga generationer, som blifvit födda, lefvat och dött
vid stränderna af dessa floder, och icke utan stothet,
men också med ödmjuk tacksamhet visste jag mig
vara den förste hvite man, som uppnått Indus’ och
Brahmaputras källor, allt sedan den dag, då Noak
gick ur arken.
Från Indus’ källa fortsatte jag färden mot NO ända
upp till 32:dra breddgraden genom idel okändt land
och utan ringaste bevakning. — Äfven om de sökt
oss hade det ej varit lätt att finna oss, ty det är i
allmänhet fem stiglösa dagsresor mellan tältbyarna.
En mängd intressanta upplysningar om ullhandeln,
som bedrifves med Indien och Ladak, samlades här.
Slutligen gick jag mot VSV direkt till Gartok, som
uppnåddes den 26 september, och där allt stod väl
till i hufvudkaravanen. Det var på dagen ett halft
år sedan jag lämnat Schigatse.
Den karta jag under innevarande resa hittills utfört
räknar 765 blad, nästan hvartenda ett öfver förut
okändt land. Anteckningarna uppta 4,900 sidor, 60
punkter äro astronomiskt bestämda, 990
bergartsprof-ver äro insamlade, många hundra panoramas
tecknade, ty vid hvarje lägerplats och ofta mellan lägren
ritar jag in allt hvad som synes af landskapet för att
kunna ge en trogen bild af dess allmänna karaktär.
Som illustrationsmaterial har jag dessutom flera
hundra fotografier och öfver 500 pennteckningar. En
meteorologisk journal har oafbrutet förts hela tiden
med observationer tre gånger om dagen.
Ehuru denna resa ännu ej räckt i fulla två år är
dock det geografiska resultatet rikare och
betydelsefullare än under hela min förra resa, som dock varade
i tre år, och rikare än efter någon af alla de resor
som förut företagits i Tibet. I egentliga Tibet har
jag nu tillbringat 15 månader, ehuru engelska
regeringen sökte hindra mig från att intränga i landet
och tvingade mig till den stora omvägen norrifrån,
under det att kinesiska och tibetanska regeringarna
gjort allt för att drifva mig ut härifrån. — Vår
minister i Tokio, envoyén Wallenberg, har under sin
vistelse i Peking med den största älskvärdhet och med
uppoffring af tid och mycket besvär sökt förmå de
ledande männen i Kina att låta mig åtnjuta frihet i
Tibet, men både han och japanska legationen i
Peking, som mycket vänligt sökt tala för mig, ha fått
ett obevekligt afslag. Jag har med ett ord under
hela tiden befunnit mig i en härfva af politiskt trassel,
och det märkvärdigaste är att ändå allting gått så bra.
För att slutligen tillfoga några ord om den
tibetanska ansvällningens plastik, så vill jag säga, att
det material vi nu äga är tillräckligt för en mycket
klar och redig framställning af dess orografiska
byggnad, de fem stora bergskedjorna: Kwenlun,
Arka-tagh, Kara-Korums, Nin-tschen-tang-la och Himalaja,
samt de otaliga, smärre, mer eller mindre afbrutna
kedjorna mellan dem, — en värld af bergsvågor, som
i stort sedt äro utdragna i väster och öster, men
ganska starkt divergera mot det sistnämnda hållet. Med
tillhjälp af alla de höjdbestämningar som samlats,
kunna vi beräkna platålandets medelhöjd och de olika
kedjornas passhöjd. Jag har bestämt höjden af alla
pass, sjöar, flodöfvergångar och lägerplatser under
mina resor med koktermometer jämte tre aneroidrar.
Af särskildt intresse är att finna den kolossala
ansvällningen norr om Brahmaputra, där man förut
väntat sig ett relativt flackt platåland. Vidare kunna vi,
sedan alla de stora flodernas källor äro funna, draga
upp gränserna för det centrala område, som saknar
aflopp till hafvet, samt beräkna dess areal.
Hwang-ho’s källa upptäcktes af Prschevalskij, norra
källarmen af Yangtse-kjang af Wellby, och den södra
af Rockhill, och äfven de indo-kinesiska flodernas
källor äro kända, ehuru vissa delar af deras,
Yangtse-kjangs och Brahmaputra’s (Dikong) förlopp ej blifvit
i detalj undersökt. I denna del af världen komma
framtidens geologer att finna ett verkligt eldorado af
de mest storslagna, svårlösta och tjusande problem.
I politiskt hänseende går Tibet en ny epok i sin
historia tillmötes. Det säg dystert ut ett slag, då
engelsmännen för tre år sedan trängde in med
härsmakt i landet, men af detta tilltag är knappt ett eko
kvar. Den kinesiska draken har spänt sina klor i
landet med en energi som aldrig förut under de par
hundra år som Lamas i Himmelens son sett sin
beskyddare. För icke länge sedan betalade Kina den
andra tredjedelen af krigskostnadsersättningen till
England, och sedan den sista tredjedelen nästa år
blifvit erlagd, måste egelsmännen utrymma
Tjumbida-len, som dock i geografiskt hänseende tillhör Indien.
Och sedan skall det kosta årtionden och millioner
pund att återvinna den prestige de nu förlorat i Tibet.
Kineserna hafva skördat alla fördelarna af
Younghus-bands mission, och en framtida "mission" af samma
sort kommer icke att betyda en liten militärpromenad
öfver Himalaja, utan — krig med Kina.
För mig personligen har det liberala kabinettets i
London politik varit till stor fördel. Man sökte resa
hinder i min väg, men nu har jag i 15 månader hållit
min position i Tibet. Och under tiden har man varit
nog vänlig att spärra hela gränsen mellan Indien och
Tibet, för att gifva mig ensam tillfälle att bärga alla
de stora upptäckter, som nu ligga bakom mig. —
Man har omedvetet och af obegripliga skäl skyddat
mig för hvarje spår af konkurrens, och hvad det
betyder för en "explorer" i ett okändt land är icke svårt
att förstå. Mina vänner i Indien hafva af lojalitet mot
sitt hemlands regering förhindrats att göra hvad de
önskat för att befrämja mina planer, men jag vet att
de följt mina steg med den varmaste sympati. Och
dock skulle det inte förvåna mig om bland den yngre
generationen af engelsmän i Indien, som längta efter
att få utmärka sig och gå okända öden och äfventyr
till mötes, det funnes många som beklagade och
har-mades öfver att de af outgrundliga politiska skäl hållits
utestängda från Tibet, under det att jag, som är svensk,
kunnat ströfva omkring i landet, fri som en ung
vildåsna. När nu en ny regering kommer till makten
eller den gamla ändrat politik, så är det för sent, ty
dels har jag då fyllt ut de stora hvita fläckarna, dels
blir det då kineserna som säga stopp! Det var i rätta
ögonblicket jag kom hit, allt har ordnat sig till min
fördel.
Men nog nu för denna gång. Natten stiger upp så
blåkall och klar i månskenet bakom östra bergen, och
vintern står och väntar utanför mitt tält med en köld
som redan sjunker till —24,8 grader. Köpmännen från
Lhasa, som varit här under årsmarknaden, bryta nu
dagligen upp hemåt, och man hör deras hästars bjällror
pingla i kylan.
Gardpuns eller de båda vicekonungarna öfver västra
Tibet begifva sig snart till lägre och varmare trakter,
och nomaderna sprida sig åt alla himmelens
väderstreck. Vildgässen uppsöka gästfriare nejder, Gartok
blir förvandladt till en ödemark, och äfven jag och
mina män äro färdiga till uppbrott.
Gartok den 10 okt. 1907.
Sven Hedin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
