Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52. Den 27 September 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erik vilhelm montan.
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Jämför man den dagliga prässen i Sverige, sådan
den tedde sig ännu för ett årtionde sedan, med den,
hvilken nu kommer allmänheten till handa, skall man
icke kunna undgå att bli slagen af den förändring,
den genomgått. Särskildt är detta fallet i två
afseenden. Dels har bildmaterialet kolossalt ökats och
det är endast i sin ordning, när det på sista tiden
ställts i utsikt att till och med på telegrafisk väg
tillfredsställa allmänhetens alltjämt stigande anspråk på
att utan tidsutdräkt så att säga med egna ögon få
taga del af världsförloppet: bildtelegrafering utan
tråd heter den allra sista uppfinningen på området.
Dels — och detta är frånsidan af medaljen — har
otvifvelaktigt krafvet på snabbhet i skildring och
återgifning i den ständigt skärpta kampen med krafvet
på korrekthet i de lämnade uppgifterna afgått med
segern. När en uppseendeväckande tilldragelse
inträffar, den må nu vara af verkligt världshistorisk
betydelse eller endast en omfattande olyckshändelse,
sport- eller idrottstäfling eller t. o. m. en förbrytelse,
står det för allt vidare kretsar af dagsprässen som en
gifven sak, att det blad intager främsta platsen, som
därom eller om därmed i förbindelse stående
personer och förhållanden kan meddela den största
spaltlängden, alldeles oberoende af, om texten sedan också
gifver en verkligt sann skildring af förlopp och
omständigheter eller kanske i verkligheten bildar
sammanfattningen mestadels af lösa rykten, mer eller
mindre grundade gissningar, ja i värsta fall af rena
fantasier. Bestridas kan knappast heller, att detta i
stort sedt är i enlighet med den stora allmänhetens
smak. Men rör det sig om förhållanden, som äro af
verkligt personligt intresse för läsaren, skall denne
nog oftast med förtrytelse kasta det modärna
sensationsbladet ifrån sig och med en stilla suck önska
de tider tillbaka, då man i den svenska prässen hellre
lät en sak, som det heter på fackspråket, "stå öfver"
till dagen efter än meddelade framställningen däraf
i ett ofullgånget, bristfälligt eller t. o. m. fullständigt
förvanskadt skick.
Den man, hvars drag återfinnas på första sidan i
detta nummer af H. 8. D., var en tidningsutgifvare,
hvilken på sin tid kanske med minst prut af alla
sökte genomföra krafvet på prässen såsom icke i
främsta rummet en dagens krönika öfver ögonblickets
skiftande stämningar och "ön dits", utan som en
fortlöpande registratur öfver det verkligen inträffade
med sakkunnig kommentar därtill, en verklig
samtidens historia. Och då professor Erik Vilhelm
Montan i dagarne firat en bemärkelsedag, ha vi trott
detta vara förtjänt af en erinran och ett erkännande.
Erik Vilhelm Montan är född i Arboga den 14
september 1838 och fyllde sålunda i dagarna sjuttio
år. Hans föräldrar voro advokatfiskalen i riksbanken
Erik Vilhelm Montan öch dennes maka, född Staaff.
Student blef han i Uppsala vid 18 års ålder och
aflade 1868 filosofie kandidatexamen. Framför allt
hade han därvid ägnat sig åt
statsvetenskapligt-histo-riska studier; han hade därvid haft förmånen åtnjuta
handledning af Vilhelm Erik Svedelius, medan denne
ännu stod på höjden af sin lärarebana. Sitt
doktors-specimen utgaf han 1869. Det utgjordes af bidrag till
Gustaf III:s historia, särskildt i konstitutionellt
hänseende, och medförde hans kallande till docent i
statskunskap vid Uppsala universitet samma år. Under
den närmaste tiden tjänstgjorde han under
mellan-terminerna såsom e. o. kans!ist i
ecklesiastikdepartementet, men ägnade sig från 1875 utom åt fortsatt
vetenskaplig forskning framför allt åt
utgifvareverk-samhet. Under de nio åren 1875—84 medhann Mon-
tan sålunda att på ridderskapets och adelns uppdrag
i tryck offentliggöra icke mindre än sju delar af
adelsståndets riksdagsprotokoll under frihetstiden,
omfattande riksdagarne 1719—34. Härtill slöt sig
utgifvandet af memoarverk och bref: Johan von
Enge-ströms, friherre G. J. Ehren svärds och biskop Olof
Wallqvists efterlämnade papper underkastades härvid
granskning och lades i lämpliga delar under
allmänhetens ögon under senare hällten af 1870-talet. Vid
1876 och 1877 års r ksdagar var Montan dessutom
sekreterare i konstitutionsutskottet.
Då den skytteanska professuren i vältalighet,
politik och historia vid Svedelii afgång 1882 blef ledig,
kunde det under sådana förhållanden synts vara en
rätt naturlig sak, att Erik Vilhelm Montan blifvit hans
efterträdare, hälst han såsom upprepade gånger väld
till Uppsala studentkårs ordförande icke saknat tillfälle
ådagalägga, att han ej heller var lottlös i afseende
på vältalighetens gåfva. Han blef emellertid
förbigången af den sedermera som politiker mycket
bemärkte Oscar Alin. Montan fick nöja sig med
professors namn, heder och värdighet. Han lämnade nu
definitivt den akademiska banan och ägnade sig helt
och hållet åt den publicistiska.
1 själfva verket hade Monian alltsedan 1878 under
riksdagarne öfvat regelbundet journalistiskt
medarbetarskap i det då af Wilh. Wal|dén redigerade
"Stockholms Dagblad", hvari han författat för deras
saklighet samt goda och klara stil uppmärksammade
artiklar särskildt i konstitutionella, undervisnings- och
kyrkliga frågor. Nu erbjöds honom 1884 att
öfvertaga ledningen af "Aftonbladet", men han afslog detta
anbud för att i stället på hösten samma år mottaga
posten som hufvudredaktör för "Stockholms Dagblad".
Under hans ledning befäste och utvecklade denna
tidning ytterligare sitt redan grundade anseende som
landets måhända pålitligaste och mest opartiske
rapportör, särskMdt från ämbetsverken, inom hvilka
detsamma åtnjöt förmånen af de bästa förbindelser.
Montan öfvervakade själf i detalj tidningens redigering
och ådagalade därvid den största noggrannhet och
försiktighet, medan han lade mindre vikt vid
själfständiga ledande inlägg. Det var egentligen endast
på två områden, bladet under Montans
hufvudredak-törstid spelade en mera framträdande politisk roll:
i afseende på tullpolitiken och i fråga om de
uni-onella förhållandena. Men här var dess roll till gengäld
hardt när af historisk betydelse. Vid frihandelns försvar
mot den anstormande protektionismen stod
"Stockholms Dagblad" bland de främsta, om icke som den
allra främsta kämpen, i det den frihandelsekonomiska
vetenskapen i henne hade sitt förnämsta språkrör.
På det unionspolitiska området åter stod Hans
Forssells skarpsinne och fint skurna pänna till förfogande
vid häfdandet af likställighetens, försonlighetens och
utjämningens politik gentemot Alinska skolans
unionshistoriska teorier och den nya
Förstakammarmajo-ritetens tvångsrevisionistiska tendenser. Här som i
andra frågor var "Stockholms Dagblad" under
Montans ledning en företrädare för den moderata
uppfattning, hvilken är utmärkande för det skede i Sveriges
nyaste historia, som torde kunna betecknas såsom det
liberal-byråkratiska, en motsvarighet till den
akademiskt-byråkratiska nationalliberalismens period i Danmark.
Den 1 juli 1895 frånträdde Montan den
redaktionella ledningen af Stockholms Dagblad, som närmast
öfvertogs af brodern, assessor C. O. Montan. Erik
Vilhelm Montan har därefter icke deltagit i det
politiska lifvet, men ända till helt nyligen bibehållit sin
förbindelse med publicistiken genom sitt
ordförandeskap i Svenska telegrambyråns aktiebolag. Om
fortfarande historiska intressen vittnar hans ledamotskap
i Historiska föreningens styrelse.
— 822 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
