Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt hvardagslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrkt och uppmuntrad af den förståelse och välvilja, hvarmed mina
landsmän och landsmaninnor mött mig i vida öfver tjugo år.
I Fru Westbergs inackorderingar förefaller jag mig själf
som den ifrige men oskolade amatörfotografen, hvilken på papperet
binder några af de bilder han sett, utan något annat motiv eller
annan tendens än att de roat honom.
Uti Komministern i Qvislinge börjar redan mitt vid dess
nedskrifvande ännu unga hjärta att klappa i takt med hufvudfigurens,
och min känsla att sympatisera med hans, beträffande det mesta i
den tecknade ståndsbrytningsperioden.
Med Jonas Durmans testamente, som inleder denna
samling, beträdde jag helt dristigt tendensdiktens område, och inbillade
mig vid dess nedskrifvande att jag var en den nu så utbredda
»egnahemsidéns» profet på samma gång som en skarp protestant mot
det litterära proletariat, som alstrades af en lärdomsskola, hvilken
hufvudsakligast tjänade som grund för äfven mindre studiebegåfvade
lärjungars ofruktbara universitetsbildning. — Med nödig reduktion
af anspråken, tänker jag så ännu i dag, och skulle i »Durmans»
situation gärna vilja göra hans testamente till mitt eget.
Jag vill icke, genom att nämna eller icke nämna dem här,
rangsätta mina små romanungar, riskerande att då få mig förekastadt
det kända faktum att goda mammor ofta äro mest ömma mot de
— vanföra barnen.
Jag vill blott påpeka, hurusom jag i Stuta-Perssons Josua
velat teckna den slipade och framgångsrika svenska »brackan»,
hvilken, efter att icke ha »behöft» borgerligen synda under några år,
lätt glömmer sina gamla fuffens och tror sig vara en hederlig man
därför att han från en viss märkessten vid lifsvägen, »har råd» att
föra en sådans lif.
I Patron Jönssons memoarer har jag däremot sökt teckna
en man, som tänkt goda tankar och känt sitt hjärta vidgas af
tacksamhet, under det hans i öfrigt alldagliga person fört kälkborgarens
triviala lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
