Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - I. En enstörings lif och yttersta vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plundrade frändernas juridiska vetande; han var e. o.
hofrättsnotarien Alfred Durman i kunglig majestäts och rikets Svea
hofrätt. Beskyddande lät han sin rödkantade blick sväfva öfver
den förkrossade skaran af onklar, tanter och kusiner, som ville
han säga: »Lita på mig! Är räddning möjlig, nog skall den
försökas!» Så kastade han hufvudet käckt tillbaka, stack
högra handen under slaget på sin redingot och sa’:
— Jag ber ...
Kronofogden nickade uppmuntrande.
— Jag ber att få veta huru testamentet är bevittnadt?
— Af två ojäfviga personer naturligtvis.
— På en gång närvarande?
— Ja.
— För detta ändamål tillkallade?
— Så står där också.
— Och de intyga att dispositionerna skett med sundt
förnuft och fri vilja?
— Ja, herr notarie.
— Hvilka äro dessa utmärkta vittnen?
— Komministern Erik Elg och sågverksbokhållaren Karl
Gran.
— »Sågverksbokhållaren?» Hm! Jaså. Nå, om hans, den
aflidnes tjänares, ojäfvighet kan det måhända bli tu tal, helst
han ju väl också, liksom de öfriga hos onk... hos den
bortgångne anställda personer, skulle ha gratifikation enligt
testamentet och således däraf draga nytta eller skada?
— Gör mig ondt, herr notarie, men bokhållaren Gran är
anställd vid ett annat sågverk.
Det lilla justitierådsfröet lät hufvudet sjunka och lade
begrundande pekfingret på den spetsiga näsan. En fet, knubbig
hand lades på hans axel:
— Finns ingen möjlighet, Alfred? Du hade ju så höga
betyg i examen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
